• KULTUR-ANNONS



  • NYHETER

Människor & maskiner – i renoverat skick

In i kardverket. Sofia Wallin matar maskinen med plysad ull.

 

Textilindustrin går på högvarv än i dag

 

Dånet är öronbedövande på Stadsmuseet, kardmaskinen är som ny och spinnmaskinen tar sig. Också Norrköpings textilhistoria har renoverats när nu museet börjat stuva om i sina basutställningar. På söndag nyöppnar textilutställningen Människor & maskiner – I nöd och lust. Lars Stjernkvist inviger.

Nästa basutställning att ses över är den som handlar om Norrköpings medeltid. Också det ett område där forskarna vet mer i dag än för några decennier sedan.

 


Halvvägs i kardverket blir ullen till ett skirt täcke. 

 

– Akta er. Maskinerna är livsfarliga. Sofia Wallin är både museipedagog och museitekniker med rätt att köra textilmaskinerna. Det är hon som lett det stora lagarbetet med att göra om Stadsmuseets textila utställning.

Hon kör igång plysmaskinen som rensar och fluffar upp den tvättade ullen. Det yr ut i en inglasat bås som sockervadd. Yllevadden samlas upp och läggs i kardverket, den största maskinen, som tar ullfibern genom en lång process med ett tunt och skört förgarn som resultat.

– Ser ni dammet från maskinen, säger Sofia Wallin och pekar. Arbetarna som jobbade i textilen 12 timmar per dag fick dammlunga.

 

På väggen bakom spinnmaskinen (närmast) och kardverket (i bakgrunden) hänger Maria Ackerfors konstnärliga utsmyckning som knyter an till utställningens tema.

 

På väggarna bakom maskinerna flimvisas gamla fotografier från de stora textilfabrikernas tid i ett bildspel kompletterat med dunkande maskinljud, volymen dock nedskruvad till illustrationsnivå. Miljön kompletteras av stora skissartade verk i vitt på svart av konstnären Maria Ackerfors.

Förgarnet ska spinnas till hållbar garntråd i spinnmaskinen, som dock inte är helt färdigrenoverad. I den stora maskinhallen står också vävstolar av olika slag, spolen far som ett skott inne i varpen, bommen slår tråd för tråd till gulbeige östgötadräll. Här finns revolvervävstol och jacquardvävstol och mer ändå.

De flesta maskinerna är tyska eller från Schweiz men en liten vävstol för det tunna tyget till tepåsar uppfanns av ingenjören Max Pääbo i Norrköping. Här står prototypen, snart också den första riktiga vävstolen som nu ska sättas i stånd.

Textilmaskinerna utgjorde en gång startskottet för Norrköpings stadsmuseums flytt till läget vid Strömmen. Gåvan till kommunen var ett tungt komplement till hantverkssamlingen som berättade om äldre tider. Och helt rätt – under en lång period var textilindustrin det som födde Norrköpings befolkning, från fabrikörer till spinnhuskonor.

 


Norrköpings textilhistoria i korta drag. Kompletterad med nedslag i statistik och föremål. 

 

– Det har kommit nya forskningsresultat som gjort att vi har reviderat och skrivit om texterna om Norrköpings textilhistoria, berättar museipedagogen Anders Lindkvist.

Nedläggningen av YFA är känt som aprilskämtet som inte var något skämt. 1970 lades den stora textilfabriken ner i Norrköping. Skeendet har beskrivits många gånger men inför omgörningen av textilutställningen bad museet textilhistorikern professor Klas Nyberg gräva djupare.

– Han tycker att Norrköping är lite av ett mysterium eftersom vi höll fast vid yllet så länge. Borås gick över till bomull och konfektion, det vill säga sydde upp kläder, och höll därigenom ut mycket längre.

 

Tryckta bomullstyger i skrivbordets lådor. Annars var ylletyger det som främst präglade textilindustrin i Norrköping.

 

Klas Nybergs genomgång delar upp Norrköpings textilhistoria i olika epoker. Från att industrimannen Louis De Geer kom på att han inte bara skulle gjuta kanoner i Finspång till Sveriges armé utan också passa på att tjäna pengar på uniformstyg till soldaterna som skulle ut i krig, praktiskt nog i utskeppningsorten Norrköping. Att ta vara på ullen, spinna garn och väva passade små företag, och de blev allt fler.

– Det vi i dag förknippar med textilens guldålder är de stora monumenten som är Industrilandskapet. Men då var textilen redan på nedgång, företagen köpte upp varandra och blev stora för att överleva, berättar Anders Lindkvist. Guldåldern låg tidigare under 1800-talet.

Statistiken talar sitt tydliga språk. Antalet företag, spinnerier och väverier, var som flest år 1850. Sedan byggdes större maskiner som kunde göra mer men Norrköpings dominerande position försvagades lite mer för varje år.

 

Från en fabrik i Norrköping. Barn arbetade vid de vuxnas sida vid spinnmaskinerna.

 

Det sista av de stora företagen, Strömma, lade ner så sent som 2010, men då var det bara en handfull personer som jobbade kvar. Från 1900-talets mitt har många hundra maskinerna monterats ner, transporterats till andra länder och satts upp igen. Från första landet, kanske Estland, har de efter något eller några decenniers tjänst flyttats igen, till Indien, Kina och nu kanske även till Afrika.

Norrköpings textilepok finns på museum. Men textilindustrin går på högvarv som aldrig förr. Maskinerna dunkar fortfarande, bara någon annanstans i världen. Med textildamm i luften, underbetalda arbetare och barn som jobbar långa arbetsdagar. Precis som i Norrköping för hundra år sedan.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Sven Åke Molund

STADSMUSEET Norrköping

18 maj 2014 och framåt
Människor & maskiner – I nöd och lust
Textil basutställning

Invigning 18/5 kl 15
Kommunalrådet Lars Stjernvvist

Textilmaskinerna körs varje tisdag och en söndag i månaden under säsong.

PRODUKTION
Projektansvarig: Sofia Wallin
Konsult/forskare: Klas Nyberg
Medarbetare: Pernilla Pusa, Anders Lindkvist, Maria Järnström, Anders Greiff, Mia Sis, Anne Wastessson Jonsson, Anette Jansson, Viveca Lindberg, Lena Neander, Lena Mattsson, Madeleine Schelin, Ove Thunberg, Roger Johansson, Harry Brofeldt, Magdalena Åkerström, Maria Ackerfors

 

LÄNKAR
Norrköpings stadsmuseum hemsida

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157644682576231″]

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Människor & maskiner – i renoverat skick

  1. Pingback: Textilhistoria för skolbarn på Stadsmuseet – KULTURSIDAN.nu