Det är varje människas uppdrag att inte vara fördomsfull. Marie-Louise Ekmans skapande,
oavsett genre, är måleri, och hennes måleri handlar om relationer, om möten.
Ett stycke tid – ett möte
Det är en solig försommardag i maj. Vi träffar Marie-Louise Ekman bakom konstmuseet i Norrköping. I den bersåliknande idyllen sitter hon iklädd en svart skinnkavaj, vit skjorta och jeans, till synes helt avslappnad, trots att hennes utställning öppnar och öppnar stort denna lördag. Det är en utställning som fokuserar på hennes filmgärning framför allt och den filmintresserade kan bege sig dit och inspireras av nedslag i filmskapandets kreativa process. På väggarna hänger bland annat utdrag ur manus och storyboards ur henne filmkarriär. Där hänger foton ur filmerna samt ur hennes teaterproduktioner. Och så visas det film.
– Jag skulle aldrig formulera det så att konsten har en uppgift i samhället, säger Marie-Louise Ekman
Hon är en berättare, säger hon. Det är hennes sätt att analysera sig själv och omgivningen. Varje människa bör ha som uppdrag att inte vara fördomsfull, och förhåller man sig så, ja då kommer det att genomsyra hela ens verksamhet, men man kan inte lägga en samhällsnyttig aspekt på själva skapandet. Hon sitter inte i sin ateljé och försöker vara radikal. Dock är det varje människas uppdrag att inte vara småborgerlig. Fast det måste sippra in i en långt tidigare. Detta gäller även teatern. Som Dramatenchef har hon ett uppdrag, eller snarare Dramaten har ett uppdrag, det ska spelas klassiker och nyskapande dramatik osv. Det är vår nationalscen som finansieras av skattemedel. Den måste förhålla sig till sin samtid och därmed också ha en radikal ingrediens.
– Det vore fruktansvärt om Dramaten vore en småborgerlig och fördomsfull institution.
Men hon värjer sig emot att det skulle få bli ett egensyfte. Konsten får inte bli pekpinneaktig, menar hon. Marie-Louise Ekman är filmregissör och konstnär, hon har varit professor på Konsthögskolan och även rektor och nu är hon då teaterchef.
Hon är intresserad av möten, detta oerhört tänkvärda som uppstår mellan människor både i verkliga livet och i konsten. Men, säger hon, framför allt är hon en målande konstnär. Det är hennes grundidentitet som yrkesmänniska och därifrån utgår hon i sitt skapande. Dock handlar även hennes måleri om relationer och möten mellan människor. Inte minst det som sker i undertexten. Man kan säga samma sak, men beroende på vad det är för vilja som ligger bakom, säger man detta på helt olika sätt. Film bygger på undertext och det gör även teater. Så skuttet var för Marie-Louise Ekman inte långt.
Det specifika och fascinerande med teater är att den tar plats bland levande människor i ett rum. Däri skiljer det sig från måleri och film. Det är ett möte mellan publik och skådespelare, som utspelar sig under några timmar varje kväll. Samma pjäs spelas, med samma dekor, samma repliker och skådespelare, men varje speltillfälle blir unikt. Nya möten uppstår hela tiden. När pjäsen är färdigspelad för kvällen har publiken bevittnat ”ett stycke tid”. Därvid liknar det livet självt, vi har våra vanor, vi repeterar vissa saker hela tiden och ändå är våra relationer och möten med andra människor olika från gång till gång.
Även konsten är föränderlig, menar Marie-Louise Ekman. Om 30 år kommer den självklart att se annorlunda ut jämfört med nu. Tittar man bakåt så är måleriet det bästa sättet att få syn på en viss tid. Ta Hieronymus Bosch, den holländske målaren, vill man se hur det såg ut i Europa på fjorton- och femtonhundratalet, kan man beskåda hans måleri.
– Man gör ju ingenting oavsett sin barndom, sina relationer eller sin ekonomi. Allt omkring påverkar den som ska skapa.
Det är skillnaden gentemot en historisk vetenskaplig text. Trots sin saklighet fångar den inte tid på samma sätt. Inte minst för att den gärna är tillrättalagd enligt rådande seder. Konsten däremot förmedlar atmosfär som inget annat. Där kan man se och känna vad det var för tid, hur människorna hade det.
Men hur går det ihop, undrar jag, med hennes tid som professor och rektor på Konsthögskolan? Där måste hon ha mött det akademiska.
Hon skrattar och säger att hon förvisso inte är sprungen ur den myllan. Visst har hon med åren blivit akademiserad, men på ett bra sätt. Det går att förena de två världarna.
Intervju, text och foto: Boel Zetterman
Filmning och redigering: Ann-Charlotte Sandelin
-
NORRKÖPINGS KONSTMUSEUM
- 14 maj – 4 september 2011
Filmer och pjäser
Marie-Louise Ekman
LÄNKAR
Marie-Louise sommarpratar i P1 16/8 2008
Filmiskt på Konstmuseet Kultursidan.nu 12/5 2011