• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Farfar och barnbarn i improviserad saga (recension)

Ät inte upp mig.
– ÄT INTE UPP MIG! Barnens egen spindel skrämmer Prinsen, när Teater Impuls intar scenen. Då måste Prinsen dansa. I rollerna Magnus Bergman som Spindeln och John Johansson som Prins.

 

”Vi är vuxna som leker”

 

Teater impuls fyller 15 år i år, och firar det med en premiär. Denna gång provar de att spela för barn, en berättelse som är uppbyggd kring en farfar och hans barnbarn. De läser en saga. Detta är grunden.

Innan föreställningen möter ensemblen upp publiken i foajén. De berättar för barnen om vad improvisationsteater är.

– Vi är vuxna som leker. Men vi behöver er hjälp med några saker. Eftersom ni bestämmer vad det ska handla om, så kommer ingen annan att se den här föreställningen. Det blir nytt varje gång! Barnen bestämmer tre saker som ska vara med. Sedan välkomnas publiken in. På grund av att de tre skådespelarna redan bekantat sig med barnen, känner de sig hemma inne i teatersalongen. De slår sig ner förväntansfulla.

 


Farfar läser en saga för barnbarnet.

 

Skådespelet börjar med farfar som slumrar i sin stol när barnbarnet kommer på besök. Barnbarnet slår sig ner och vill höra en saga. Sagan ska vara spännande och otäck, tycker barnet.

– Det var en gång en prins…

När sagan väl är grundad, så tar spelet över. Prinsen kommer in och går i skogen. En trollgumma kommer in och ger honom tre önskningar. Men för att få den första önskningen uppfylld så måste han gå över ett fält av spindlar. Här bryts scenen och vi får träffa farfar och barnbarnet igen.

– Det är för läskigt med spindlar, tycker barnet.

– Då säger vi att det bara är en spindel? En liten? Barnbarnet nickar nöjt.

Skådespelarna i Teater impuls växlar smidigt mellan scenerna. Ibland byter de roller med varandra, och barnen verkar acceptera och förstå att samma roller kan spelas av olika personer. De är med och sitter tysta och fokuserade på spelet.

När sagan blir otäck förstärks det med dramatisk musik på piano. De använder sig av andra ljud med hjälp av rösten. Mest skratt lockas ur barnen när Trollgumman rör i sin gryta och musikern pruttar när hon bli dålig i magen. Andra skratt kommer från de vuxna, i andra situationer.

 


Skrämmande möte mellan Jokern och Betjänten. I rollerna Magnus Bergman och Erik Dickens.

 

Musiken har stor del i stämningen. Tonerna följer handlingen och förändrar den ibland. Den kan förvandla det farliga till humor. Skådespelarna ändrar också om det blir för otäckt och lockar publiken till skratt, istället för rädsla. Detta utan att förlora respekt för barnens inneboende förmåga att hantera det som är farligt.

Ett sådant tillfälle är när Lego-Jokern skrämmer slag på Prinsens betjänt. Scenen inväntar det farliga och låter det ske. Omvandlingen till den mindre farliga Jokern sker efter en stund. Barnen får en trygghet i att de kan hantera det farliga först, innan det förmildras. Teater Impuls visar att samma situation kan tolkas på olika sätt med hjälp av lekens magiska kraft.

I slutet av sagan får prinsen en prinsessa, eller snarare, hon får honom. Hon har alltid velat ha en prins. Farfar förklarar för barnbarnet, att ibland behöver man kanske inte få stora önskningar beviljade, utan de kan slå in ändå, utan trollgummor.

När föreställningen är slut ber skådespelarna publiken att stanna och berätta vad de tyckte och vad de saknade.

– Eftersom det här är en premiär så vill vi gärna få lite feedback så vi vet vad vi kan ändra.

Flera uttrycker att de önskar fler tillfällen för barnen att få bestämma handling. En del barn kanske inte törs säga något innan föreställningen och kommer på saker när spelet väl är igång.

– Vi har provat det, men barnen har så mycket fantasi och idéer så det blev kaos, det blir svårt att ha en sammanhängande historia med all kreativitet, menar John Johansson.

– Men vi kände också, att det kunde finnas fler tillfällen för publiken att gripa in i handlingen. Det ska vi fundera på, säger Magnus Bergman.

Under tiden vi pratar passar två barn att leka på scenen. En av skådespelarna springer genast dit och leker med.

– Vuxna måste få leka, inte bara med barnen, utan med varandra. Vi i Teater Impuls är lekkamrater, säger John Johansson.

 


Jokern skrämmer inte Betjänten.

 

Scenografin består av en fåtölj, en växt och kuddar. Skärmar, vilka används till att byta karaktär bakom.

– Annars har vi inget med oss på scen, säger Erik Dickens. I barnföreställningen nu så lånade vi lite av det som fanns här i lokalerna.

Teater Impuls har lyckats att få med barnen i handling, spel och scen. De vill ha fortsatt kommunikation med publiken även efter föreställning. Det enda som kan kännas onödigt är slutet med prinsessan och prinsen. Det känns framkrystat även om det räddas något av att prinsessan dominerar prinsen, som att han var hennes betjänt. Lyckliga slut kanske kunde få vara något annat än äktenskap?

Men det är en liten parentes som övergläns av den övriga briljansen i evenemanget. Både barn och föräldrar gick glada och uppspelta ut i novembermörkret.

Text: Malin Ringdahl
Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

16 november 2014
Improvisationsteater för barn
Teater Impuls

MEDVERKANDE:
Erik Dickens, improvisatör och musiker
Magnus Bergman, improvisatör
John Johansson, improvisatör

LÄNKAR
Teater Impuls hemsida Facebook
Teater Bråddgatan 34 hemsida Facebook

Tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.