Vissångare och spelman. Skådespelaren Gustaf Appelberg tog med gitarren till Café Swartz och bjöd lunchpubliken på En drömmares liv, ett program om diktaren Dan Andersson.
En drömmares liv och verk på en knapp timme
Fast du dog som en lus på ett Klarahotell
Försörjer du spelmän i sekler och mer
Och du visste långt innan det slog Lars Forsell
Att det svarta i ögonen är det som ser.
. (Victor Estby i På Färdvägarna nr 27,
. Dan Anderssonsällskapets tidskrift.)
Norrköpings stadsbiblioteks Bokfestival bjöd på en inkännande och skön tolkning av en annan spelman, nämligen Gustaf Appelberg, skådespelare på Östgötateatern. Appelberg tog fram de melankoliska och drömska dragen hos Dan Andersson och gav på en knapp timma en bild av poeten, som lade till mycket som publiken nog inte kände så väl till. Bilden av Dan Andersson är för många autodidakten, som skrev de sugande och melankoliska dikterna, som för oss senare tiders barn alltid förknippas med hans för tidiga död och därför blir ännu sorgligare.
Dessa känslor är så starka att vi kanske inte ser att han var en av 1900-talets stora författare. Han skrev inte bara dikter utan även romaner och han översatte så vitt skilda författare som Kipling och Baudelaire. Så autodidakt han var måste han ju ha behärskat både engelska och franska. Detta fick publiken lära sig av Appelberg, som mellan sångerna berättade om Anderssons liv.
Dikterna som vi känner så väl är så djupt präglade av poetens egna upplevelser och skenbart så enkla att vi kan förledas att tro att han inte var en mycket medveten författare. Men det lärde vi oss av Appelberg.
Dan Andersson mötte ingen omedelbar uppskattning för sitt författarskap. Hans första roman, David Ramms arv, fick dåliga recensioner. Kanske kan det bero på att han skrev alltför frispråkigt om sex. Man kan jämföra med mottagandet av en annan sedermera mycket älskad poets dikt, En morgondröm, som nästan knäckte Gustaf Fröding.
Gustaf Appelberg berättade om Dan Andersson mellan visorna.
Men visst, Dan Andersson berättar oförbehållslöst om sitt liv i dikterna. Gustaf Appelberg berättade om hans stora kärlek i livet, Märta Larsson, som han träffade på en folkhögskola. De älskade varann och ville gifta sig men hon förbjöds av sin far. Dan var inte fin nog. Kärlekshistorien blev en av de finaste dikterna han skrev och den har fått en fin tonsättning av Thorstein Bergman. Appelberg tolkade den så att intet öga var torrt.
Diktens titel är Minne.
Vi gingo över Raiskis
frusna vida vatten
och sågo masugnsflammorna
från Romebergabron.
Och solen sjönk så sakta
i stänk av guld mot bergen
och sakta kröpo skuggorna
bland enarna på mon.
/ – – – /
Och het av lust jag smekte
ditt bröst och dina länder,
och fick av dig det heliga
som endast mannen får,
och nu är allt ett minne,
en saga från igår.
I nästan alla dikter Andersson skrev finns något självbiografiskt inslag. I dikten Spelmannen, som handlar om just en fattig spelman, skriver han följande rader:
Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin
Ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin.
Ni får inte ge mig bannor eller kalla mig för lat,
Fast jag stundom hellre hungrar ön jag spelar för mat.
Så, lärde oss Appelberg, att diktaren kunde ge svar på tal när han av många ansågs lat för att han ”bara” skrev.
Naturligtvis ingick Tiggarn från Luossa i programmet, den fantastiska och djuplodande dikten med inslag från både österländsk religion och filosofi och kristendom. Den dikten `lässjöng´ Appelberg på ett fängslande sätt. Publiken satt helt tyst och sög in poetens tankar kring liv och död.
Intresset för det österländska utvecklades genom vänskapen med Elsa Ouchterlony, som Andersson träffade under sin tid på Ny tid i Göteborg. Det var mer ny kunskap som Appelberg förmedlade, som ledde mig till vidare efterforskningar. Det var ett både informativt och mycket känsligt sätt att berätta om en stor diktare.
Naturligtvis fanns både Jungman Jansson och Jag väntar vid min mila med i programmet och det kändes som hade man fått en portion livsvisdom förutom den timliga, lunch som samtidigt intogs.
Appelberg slutade med att sjunga En spelmans jordafärd. Tyst lyssnade publiken till sången, och alla tänkte nog att den handlar om Dan Andersson själv, en spelman som dog mitt i sin gärning.
Text: Anna-Lena Höglund
Foto: Sven Åke Molund
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
CAFÉ SWARTZ Norrköping
23 april 2015
En drömmares liv
Gustaf Appelberg tolkar Dan Andersson
Samarr: Östgötateatern, Norrköpings stadsbibliotek och Café Swartz
LÄNKAR
Dan Andersson-sällskapet hemsida Facebook
Stadsbiblioteket hemsida Facebook
Östgötateatern hemsida Facebook
Rasande bokdomino invigde Bokfestivalen reportage Kultursidan.nu 16/4 2015