Sommarens mesta familjeföreställning. Chopp Event ger Pippi Långstrump på de sju haven i Knäppingsborg, med Julia Strandljung i titelrollen.

 

Efter paus tar allt ny dramatisk vändning

 

”Pippi är världens starkaste tjej, tiddelipom och piddelipej.” Sång, musik och temperament sätter fart på berättelsen om Pippi Långstrumps ankomst till den lilla staden. Snart måste hon rädda pappa Efraim ur sjörövarnas klor. Allt utspelas på, framför och rentav utanför scen och tältsalong på teatertorget i Knäppingsborg.

Ute fast inne, stora delar av sommarens teatertält är genomskinligt. Det är en stor förändring och den utnyttjas precis lagom mycket i Chopp Events familjeföreställning. Pippi Långstrump på de sju haven spelas för andra året i rad och nu går det undan med fart och fläkt.

 

Välkomstkommitté. Oskar Lindström bevisar senare att även sjörövare kan spela flöjt.

 

Föreställningen lutar sig tungt mot Olle Hellboms film med samma titel från 1970 men låter (den yngre delen av) publiken först lära känna huvudpersonen. Därför tar pjäsen avstamp i Pippis ankomst till den lilla staden och mötena med välartade Tommy och Annika, prudentliga fröken Pruselius och prilliga poliserna Kling och Klang. Det är smidigt och framför allt livfullt gjort med hjälp av kortkorta nyckelscener och en lång rad berättare i alla åldrar som fyller i efter varandra.

Men när brevbäraren kommer med flaskpost från pappa Efraim tar både händelser och spelstil en ny vändning – efter paus.

Vänder gör också den stora fonden, där gula Villa Villekulla tecknas lätt på snedden. Då blir den till sjörövarnas tillhåll där Blod-Svente och Jocke med Kniven håller Efraim fången i en fängelsehåla under sjörövarnas krog.

I övrigt är scenografin minimalistisk, en stege, ett bord och någon sittplats. Rekvisitan är minst lika knapp: flaskposten och ett par korta värjor är allt som behövs. I stället är det kostymerna som lyser upp föreställningen, stramt 1960-tal kontrasterar mot fantasifull sjörövartid.

 

Fina sjörövare. Såväl äldre som yngre skådespelare bidrar med starkt utspel.

 

Och så är där förstås alla sånger, med och utan koreografi. Bäst tycker jag om den fina stämsången med Christoffer Perenkranz och Angelica Jonsson och barnen i Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön. Jag noterar dock att en ung person i publiken klart föredrar Kalle Teodor i andra akten.

Det enda som sänker helhetsintrycket är ljussättningen. De starka lamporna lyser upp fonden i stället för skådespelarna. Det kommer inte att se bra ut riktigt mulna dagar. (Denna miss har justerats, redan dagen efter premiären, meddelar Carina Perenkranz.)

Förra året gladdes jag åt den uppenbara lekfullheten i uppsättningen. Känslan av att ”nu leker vi Pippi Långstrump” var stark och inbjöd till fortsatt lek därhemma. I år är det lite mer på allvar, mer teaterföreställning med starkt utspel. Det märks inte minst på barnskådespelarna som är bra som barn/berättare i staden och än mer uttrycksfulla som unga sjörövare.

Nu kan jag tänka mig att en och annan i publiken blir rädd på riktigt för Christoffer Perenkranz Blod-Svente och Jonas Johanssons Jocke med Kniven. Att de är de två som också spelar radarparet Kling och Klang går inte att se. Då är det lättare att identifiera Pelle Andersson, som både brevbärare och pappa Efraim, och Anastasia Andersson vars ”ordning och reda, städa på fredag”-Prussiluskan matchas av hennes än mer städinriktade sjörövarkrögerska.

 

Trygg i mammas knä och med bästa gosedjuret.

 

Tommy och Annika, de mest ”normala” personerna i föreställningen, försvinner lätt ur sikte när Pippi tampas med än den ena och än den andra vuxna motståndaren. Det är lite synd, ursprungligen skrevs de ju av Astrid Lindgren för att vara möjliga identifikationsobjekt för strängt väluppfostrade barn i 8-11-årsåldern – tänk att vara någon som har Pippi till vän. De spelades på premiären av en välkammad Oskar Åström Johansson och Náthalie Andersson, som ibland kommer att alternera i rollen som Pippi.

Nuförtiden presenteras Pippi, i tillrättalagd form, främst för yngre barn. Då passar hon kanske fyraåringarna bäst, hennes styrka kan i fantasin bli deras egen.

Det är ändå roligt att se hur den yngre publiken, mellan två och uppemot åtta år reagerar. Det är mycket individuellt. Yngre förskolebarn förstår inte det roliga i den långa harangen om svalbon till middag, men det finns ju annat att titta på under tiden. Och de äldre hänger med på allt och ler.

Julia Strandljung är en perfekt Pippi. Inte bara att hon är strålande lik Inger Nilssons Pippi med rödhårig peruk och allt. Hon är varm, lekfull och omedelbar. Precis som Pippi Långstrump.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEATERTORGET, KNÄPPINGSBORG Norrköping

6 juni – 15 augusti 2015
Pippi Långstrump på de sju haven
av Johan Gille, sångtexter av Astrid Lindgren

Regi och kostym: Carina Perenkranz
Koreografi: Anders Håkansson
Dekorteckningar: Lennart Moberg
Kulissdesign: Kurt Aldén
Musikbakgrunder: Bo Markendahl
Ljud/ Ljus: Magnus Jonsson, Milkstudios
Sömnad: Siw Åkerlind-Bäckman
Prod: Chopp Event

MEDVERKANDE
Julia Strandljung, Náthalie Andersson, Pelle Andersson, Christoffer Perenkranz, Jonas Johansson, Öscar Åström Johansson, Jacob Hermansson, Vanna Mantefors, Anastasia Andersson, Lovisa Frank, Filippa Kromnér, Maja Frank, Ulrika Westesson, Ingrid Wantschura, Angelica Jonsson, Linn Berggren roback Oskar Lindström

LÄNKAR
Chopp Event hemsida Facebook
Snart seglar Pippi Knäppingsborg reportage Kultursidan.nu 5/6 2015