[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/6283730956/[/flickr]

En fet föreställning mixar spelade scener med publikaktioner och samtal.
I höst turnerar Lotti Törnros och Karin Andersson från Ung scen öst i länet.

 

Fett drypande normbryteri

 

Man sitter bra på härskarteknik. Det står nämligen ”Härskartekniker” på kudden jag fick i handen precis innan föreställningen. Med penna, block och kamera i händerna är det svårt att dessutom hantera en kudde.

Alltså stoppa den under rumpan och smygtitta på vad det står på andra kuddar i publikraderna. ”Tolerans” – det är fint. ”Fantasi / kreativitet” – också fint. ”Konvention” – lite stelt. ”Nätverka” – ett ord i tiden. ”Social kontroll” – en otäck rackare. ”Normkritik” – absolut!

– Varje år dör tusentals normalviktiga!

Lotti Törnros smäller med den långa piskan. Hon är en übermensch i uniform, skrämmande och roande på samma gång, som dundrar mot normalvikt och mönstrar publiken med myndig stämma.

Med statistik kan man bevisa vad som helst – och visst är det normalviktiga som drabbas mest, i absoluta tal, av allt från missbruk biblioteksböter. Men det är de storvuxna som råkar ut för normer som ifrågasätter såväl kropp som psyke. Nedbrytande normer som måste kritiseras.

Därför ägnar sig Lotti Törnros och side-kicken Karin Andersson  åt just normkritik i En fet föreställning som hade nypremiär på Ung scen östs Norrköpingsscen på Teater Bråddgatan 34 i måndags efter att först ha spelats på hemmascenen i Linköping. En fet föreställning är uppföljare till Mitt liv som tjock som Lotti succéturnérade landet runt med för fem sex år sedan.

Har inte mycket hänt på fronten sedan dess – med medvetna storvuxna tjejer som ”vägrar ta skit”, för att tala med populära Grynet som lämnade TV-rutan på tok för tidigt – frågar jag Lotti Törnros efter föreställningen.

– Jo, men det tar tid att vända en skuta, svarar hon. Och det här handlar inte bara om fetma utan det viktiga är att prata om normer och kropp.

Hon har erfarenhet av att andra människor, även helt främmande, ifrågasätter hennes kropp och förstånd. Under sken av att oroa sig för hennes hälsa tar man sig rätten att utöva makt.

Alltså vänder hon på situationen i föreställningen. Men snart kliver hon ur uniformen. Klädd i prinsessklänning är hon nio år och har tio Barbiedockor. Födelsedagskalaset blev ingen succé när det var de populäraste barnen som vann utklädselpriset. Förvånad? Gymnasisterna från Söderköping skrattar när den frustrerade nioåringen trycker ihop dockorna: ”Knulla. Knulla. Knulla!”

I nästa scen går hon i åttan, troligen är hon samma flicka som nioåringen, för hon talar samma dialekt. Skolsköterskan har haft enskilt samtal med henne.

– Varför bara med mig? Inte med mina kompisar.

Det är ingen svartvit föreställning, inga enkla frågor och svar. Fjortonåringen har lagt sig till med humor och självförtroende – fast kanske det inte skyddar mot allt.

Åter blir hon Lotti, som tillsammans med normalviktiga Karin Andersson som är föreställningens samtalsledare. De lockar fram fördomar ur publiken – vilka är orden om de som är feta? Dumma, stillasittande, matvrak, matmammor, i riskzonen, men glada och godmodiga.

– Nej, man kan inte säga så om människor, protesterar en ung man i publiken.

– Du har rätt, men de här orden finns ändå, svarar Lottie.

Sedan lockar hon upp honom och flera ändå att smörja in de tio Barbiedockorna i smör.

– Nu är ni alla fettaktivister!

Och Karin Andersson, samtalsledaren, tar med publiken på fest i fantasins värld – som normalviktiga, med övervikt och med ideala former. Vilka kläder? Vilka känslor? Hur rör du dig i rummet?

Under den sena lunchen efter föreställningen säger Lottie Törnros:

– Att göra teater i stället för att bara diskutera det här i skolan skapar komplexitet. Det blir ett möte.

Karin Andersson tillägger:

– Publiken får tillgång till olika perspektiv. De ser Lottie, de pratar med varandra, de går in i sig själva.

På väg ut från föreställningen lämnar publiken kuddarna. Men inte orden. Var och en får en liten ordbok med sig i handen. Bland annat ordet Respekt, grundligt utrett, men den bästa förklaringen gav Ung scen östs producent Thora L Norgård – Re-spect – Att titta en gång till.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Markus Gårder/ung scen öst

 

• TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

• 24–28 oktober 2011
  Urpremiär på Elsas hus i Linköping 9 september 2011
  Turnerande klassrumsteater i Östergötlands län fram till 9 december 2011
  Spelas på Unga Klara, Stockholm, 29/11–2/12 2011
• En fet föreställning
  av och med Lotti Törnros
  Samtals- och processledare: Karin Andersson
  Regicoach: Suzanne Osten
  Scenograf och kostymtecknare: Helga Bumsch
  Maskör: Sissa Persson Maresch
  Ljudbild: Lasse Liljeholm
  Musik: Lotti Törnros
  Musikarrangemang: Krister Fridh/Lasse Liljeholm
  Produktion: Thora L Norgård / Ung scen öst

 

LÄNKAR
Ung scen öst hemsida
Unga Klara hemsida

 

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157627983864092″]