• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Misantropens hovbubbla till Norrköping


Då/nu. I Misantropen vill regissören Michaela Granit låta Molières samhällssatir över 1600-talets franska hovliv säga något om vår egen tid.

 

Michaela Granit vill tolka Molière för vår tid

 

NORRKÖPING Konventioner som stöter bort och självbespegling. Regissören Michaela Granit menar att Misantropen är en pjäs även för vår tid och hyllar Molières geni. Skådespelaren William Wahlstedt njuter av den visuella fest han är delaktig i hos Östgötateatern.

Det är halvtid för Misantropen som nu flyttar över till Stora teatern i Norrköping efter senhösten i Linköping. Ensemblen, med Ann-Sofie Andersson Kern och Jesper Barkselius i huvudrollerna Célimene och Alceste, repeterar under några dagar efter juluppehållet.

– Det måste leva på scenen, framhåller regissören Michaela Granit och understryker att teater inte handlar om upprepning, trots att skådespelarna säger och handlar likadant kväll efter kväll.

Hon har tittat till uppsättningen under spelperioden i Linköping och har sett hur den mognat sedan premiären. Skådespelarna har djupnat i sina roller vilket gjort dem friare i spelet.

– Det är en utveckling. Jag såg sista föreställningen i Linköping, full av liv! Det var unga i publiken, en skolklass, som direkt ställde sig upp vid applådtacket.

 

Michaela Granit
Parallellt. Regissören Michaela Granit ser likheterna mellan det franska hovets oskrivna regler, som skapade hierarkier och stängde ute, och vår egen tids ”bubblor”.

 

Molières Misantropen är Michaela Granits första uppsättning för Östgötateatern. Regissören har arbetat på teatrar runt om i Sverige, bland annat Dramaten och Riksteatern, under sitt 30-åriga yrkesliv. Men även internationellt, särskilt i Norge och Finland. Först nu på Östgötateatern.

Det kan ha att göra med hennes bakgrund, hon är utbildad på Jacque Lecoqs teaterskola i Paris, en mytomsusad utbildning. Hon nämner teatermannen Peter Brook som en förebild och påminner om Ariane Mnouchkines och hennes Théâtre du Soleils film Molière från 1978.

Namnen säger mig att hon är skolad i en teater med djupa rötter i all världens folklore, inte minst i commedia dell’arte som även Molière relaterade till, men även i den fysiska och sinnliga teater som förnyade delar av den fria teatern på 1980-talet, den så kallade fjärde teatern. Dessa landvinningar nådde däremot sällan institutionerna, förutom i uppsättningar för barn och i experimentverkstäder. Inte heller amatörteatern följde upp i någon större utsträckning.

– Hon har fört in ett helt nytt formspråk som jag inte tror att någon i ensemblen varit med om tidigare, bekräftar skådespelaren William Wahlstedt. Han spelar Philinte, huvudrollen Alcestes bäste vän, och han njuter av att få vara fysisk, bokstavligen men också mentalt ”på tå”.

– Det är en väldigt visuell föreställning. Det är rörelser, musik, en röd heltäckningsmatta, det är mycket att ta in. Den här uppsättningen appellerar till en yngre publik, säger han.

William Wahlstedt såg Sven Lindberg och Mona Malm i den inbillade sjuke på Dramaten när han var ung, ”en oförglömlig upplevelse”. Sedan dess är Molière en favorit som han tycker är underskattad i Sverige.

– En del tror han är buskis och yta. Jag tycker tvärtom, det är satir och samhällskritik i allt han skrivit, ett otroligt allvar i hans texter. Om det är roligt och folk skrattar, kan det bli bättre?

Michaela Granit fick Allan Bergstrands översättning av sin morfar. Hon upptäckte att Misantropen var en fascinerande pjäs, med ett innehåll vars allmängiltighet håller över tiden. Hon lyfter också fram hur medvetet Molière skrivit den kvinnoroll som Célimene är fångad i och försöker överskrida.

– När Alceste och Célimene speglar sig i varandra. Det är en sorg. Och det är genialt skrivet!

Ändå har det dröjt 30 år innan allt fallit på plats för regissören, som gjort uppsättningen tillsammans med Karin Lind, scenografen hon samarbetar med sedan många år.

– Det var nytt att jobba med versen, säger hon om Molières skrivna alexandriner.

Hon kallade in en coach för versträning så att skådespelarnas repliker inte skulle stanna i rytmen utan fyllas av liv.

– Versen i rytmen är inte långt från vår tids rap och spoken word, kommenterar hon.

En annan coach berättade om barockens tid, dess konst, litteratur och dans.

– Sedan har jag gjort min egen koreografi.

 

William Wahlstedt
Levandegöra. ”Om vi sätter klassikerna som Molière och Shakespeare på piedestal gör vi dem en otjänst”, säger skådespelaren William Wahlstedt.

 

William Wahlstedt lyfter också han fram uppsättningens möte mellan barockens estetik och det moderna, det direkta tilltalet till publiken. Vänner som sett föreställningen i Linköping har lyssnat av en något kluven publik.

– Det är bra att det inte är en feg mellanväg. Vi kan inte tillfredsställa alla men det är samtidigt bra att vi inte gör alla upprörda, säger han och fortsätter:

– Om Molière återuppstått i dag skulle han inte spelat sin föreställning som på 1600-talet utan velat föryngra läsarten.

Innerst inne handlar Misantropen om Alcestes och Célimenes kärleksrelation i sitt sammanhang. Sanningssägaren kontra den mest populära som dras till varandra och försöker förändra varandra. Michaela Granit pekar ut likheterna mellan den franska hovkulturen under 1600-talets andra hälft och vår tid.

– Om du inte håller dig till reglerna om hur du ska vara, klä sig, äta, umgås, så åker du ut. De blir så självupptagna. Man skyddar det man har och så den ständiga självbespeglingen, säger hon.

– Det är mycket paralleller att leka med och skava emot.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Lena Ljungars och Markus Gårder

STORA TEATERN Norrköping

7 – 28 januari 2017
Misantropen

av Molière
Översättning: Allan Bergstrand
Dramaturg: Marc Matthiesen
Bearbetning: Michaela Granit och Marc Matthiesen
Regi & koreografi: Michaela Granit
Scenografi och kostym: Karin Lind
Musik & ljuddesign: Pelle Halvarsson
Ljusdesign: Linn Persson
Projektioner: Patric Instedt
Mask- och perukdesign: Anna Andersson
Barockdanscoach: Karin Modigh

SKÅDESPELARE
Ann-Sofie Andersson Kern, Jesper Barkselius, Luiza Stanescu,
William Wahlstedt, Tobias Almborg, Karin Oscarsson,
Kardo Mirza och Ludwig Bertling Wiik

LÄNKAR
Molière Wikipedia
Östgötateatern hemsida Facebook

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Misantropens hovbubbla till Norrköping

  1. Pingback: Misantropen relevant för alla ytliga tider (recension) – KULTURSIDAN.nu