• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Sprakande hyllning till Motowns soul (recension)


Atmosfär. Även när Afro-Dite inte står på scenen förmedlar ensemblens artister, med Boris René i spetsen, musikens budskap från Motown-epokens dagar.

 

Som en rökig sextiotalsklubb i New York

 

RECENSION/NORRKÖPING Soulen skiner. Showen The Music of Motown featuring Afro-Dite sprakar, gungar, glittrar. Atmosfären förvandlar De Geerhallen till en rökig sextiotalsklubb i New York (alla talar engelska) där musikens kraft omdanar ett segregerat samhälle. Never let it go!

Showen The Music of Motown featuring Afro-Dite är en sprakande, tungt gungande och glittrig scenframställning från första stund. Trion med Jessica Folcker som ersättare för originalmedlemmen Kayo gör en riktig rivstart för att fortsätta i samma takt tills publikens applåder mattar av. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg – first things first.

 

Motownshow
Stjärnglans. Boris René var mellodeltagare i Norrköping 2016, även om det inte gick hans väg då. Här blir han ensemblens manliga spetsartist.

 

Egentligen är det synd att showen presenteras som Afro-Dite med ensemble, då denna skara av sju rutinerade artister står för halva underhållningen med Boris René i spetsen. De får sitt eget nummer redan efter öppningen och sedan byter den ena hiten efter den andra av varandra i denna högklassiga ljusshow, vilket också varvas med att placera alltihop i den historiska kontexten.

Hela showen är en genomgående hyllning av den svarta soulmusiken och hur den utformades under de gyllene åren på det legendariska skivbolaget Motown i Detroit.

Visst har den musik som producerades på Motown något alldeles särskilt och därav känns det som ett givet vinnande koncept som mycket väl skulle kunna göras lite på volley.

Att det här inte är en av många taffliga och ordinära konserter med covers på skivbolagets låtar fångas jag av på bara ett litet ögonblick. Efter att Blossom Tainton sagt att det känns som att vara på hemmaplan (hennes tv-program ”Toppform” som spelades in här) så fortsätter nämligen scenspråket med att vara på engelska och hela lokalen fylls av en atmosfär som om vi vore i en rökig sextiotalsklubb i New York.

Artisterna på scenen visar nämligen att de är något mer än enbart goda vokalister utan också kan ge oss en scenframställan och överenskommelse som vi i publiken slukar med hull och hår. Addera därtill ett, om än inte så omfångsrikt, välskrivet manus med humoristiska undertoner blandat med det allvar som segregationen, som Motown var med och luckrade upp, innebär.

 

Motownshow
Soul queen. När Afro-Dite kommer tillbaka på scenen är det inte något snack om vilka som är de riktigt stora stjärnorna.

 

Robert Dröse som står för regi och koreografi har verkligen velat och lyckats krama ut den bästa essensen även om det smugit sig in en och annan klyscha i den underhållande koreografin.

Det är helt enkelt en musikalisk show i toppform som får hela De Geerhallen att gunga och klappa i takt fram till dess att hela publiken står upp och dansar till de mer moderna hitsen utan att ensemblen har behövt utnyttja speciellt mycket publikfrieri.

Kvällstidningarna skriver mellodagen till ära  om den första ”nackenchocken” i programmets historia som tydligen Afro-Dite stod för.  I De Geerhallen avslutar Afro-Dite, tillsammans med ensemblen, med en storslagen Motown-version av 2002 års vinnande mellobidrag Never Let It Go och kvällen är fulländad i ett gemytligt upptempo-soulgung som svänger hela vägen hem.

© Text: Carl Adam Tillberg
© Foto: Human Golmohammadi

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

25 februari 2017
The Music of Motown featuring Afro–Dite
Show
Arr: Dröse & Norberg

LÄNKAR
Motown Wikipedia
Afro-Dite Wikipedia
Dröse & Norberg hemsida
Louis de Geer hemsida Facebook

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.