• KULTUR-ANNONS



  • NYHETER

Margaretha Jansson mäter på Kronan


Fiaspel. Gestalten med borsten ger Margaretha Janssons stora målning Spel II en samhällspolitisk dimension.

 

En mer livfull dimension kliver fram

 

NORRKÖPING ”Att måla är att förstå.” Konstnären Margaretha Janssons små och stora gestalter prövar tillvaron. De dansar, leker, funderar. De vägs och mäts, duger du? Vågar du? Framför allt visas ett nyfiket måleri på Galleri Kronan.

Att se människor gestaltas i måleri är inte helt vanligt numera. Mer eller mindre abstrakta gestalter, ja. Men realistiska personporträtt som inte ingår i begreppet uppdragsmåleri? Margaretha Jansson gör inget annat. Konstnärens uppgift är att gestalta människan och hennes frågor, menar hon. Alltså gör hon det. Prövar, ställer frågor, vänder och vrider.

– Att måla är att förstå.

De två stora fiaspelsmålningarna väcker förstås uppmärksamhet med sina klara prickar. I den ena står en kvinna, hållningen antyder en tvekan – ska hon in i spelet? Ska hon inte? I den andra målningen sopar en renhållningsarbetare, skuggan faller på det blå boet. En samhällspolitisk målning, påstår jag.

– Jag hade fiaspelet först och en docka. Jag gjorde en serie akvareller först men behövde att det stack ut på ett annat sätt, svarar Margaretha Jansson och berättar att maken fick ställa upp som förlaga till renhållningsarbetaren.

 

Margaretha Jansson med Handcoloured
Framkallat minne. Margaretha Jansson med Handcoloured, porträttet bygger på flera foton av samma barn.

 

Förlagorna hittar hon lite överallt. Ett barn som hoppade på ett torg, de många fotona inspirerade till en akvarellserie som blev små målningar. Kroki tränar handen och blicken. Och så dansen, att gå på föreställningar med skissblock som fångar rörelser och hållningar. Det ger nya perspektiv.

Nivå 1, en stor målning, med en dansare som böjer huvudet bakåt, blottar strupen men ändå ger en känsla av avspändhet. Måleriet antyder mjuka kläder där ljuset faller hårt på vecken.

– Jag jobbar mycket med kroppsspråket.

En liten flicka, målad i svart och vitt, har fått ett brunt fält över ansiktet. Det ger en känsla av filmframkallning eller att en annan, mer livfull, dimension kliver fram. Det ingår i en ny serie med fler personer av olika åldrar och kön.

– Barn står för framtiden. Kommer de att få se snö? kommenterar Margaretha Jansson en serie med barnporträtt innanför snöflingefrostade glasrutor.

Teknikerna tycks enkla, målningar i tempera/olja alternativt akvarell. Konstnären testar ofta sina motiv i båda. Men även inom teknikerna prövar hon på olika sätt, inte minst inom det kontrastrika akvarellmåleriet där penseln väljer om den ska måla eller låta bli.

Kan ett drag med flödande pensel skapa en gestalt? Vad händer när omålade kroppar tar plats i djungelns gräs? Vad händer om djungelns gräs flyttar in i kropparna? Nej det sista finns inte med i utställningen men hon har ställt frågan i sitt måleri.

 

Margaretha Jansson – Pojke med slips och Accepted/Not Accepted
Realism och symbolism möts i Pojke med slips medan Accepted/Not Accepted är mer öppen för tolkning.

 

Så har vi mätandet och vågandet som går som en linje genom utställningen. Ett kvinnohuvud mot en skala, som skulle kunna vara längdmått men snarare antyder ålder och påminner om åldersfixering. Hur gammal får en kvinna vara för att duga?

Accepted/Not Accepted, ett realistiskt porträtt av en man invid en spärrkontroll är kvar från ett konstprojekt, där Margaretha Jansson lät slumpen avgöra om besökarna fick tillträde till ett särskilt rum eller inte. 30 procent släpptes igenom och fick dessutom ett märke att bära.

– De som kom in rörde sig med stolthet, som att de tillhörde en elit, minns Margaretha Jansson som observerade resultatet av experimentet.

Strax invid spärren hänger Pojke med slips, slipsen reser sig som en orm. Ska pojken våga anta utmaningen, ta på sig slipsen, manlighetens symbol. Vilket slags man kommer han att bli?

– Jag har gjort en motsvarande bild av en flicka med en slips. Då blev uttrycket ett annat.

Mitt i galleriets stora rum står en serie svarta bronsskulpturer. Hon har gjutit dem själv, byggt vaxfigurer som hon vänt och vridit på innan hon gått vidare i arbetsprocessen.

– Tänk hur små vridningar på huvudet förändrar uttrycket, förundras hon.

Enkla smalhöga gestalter vid existensens yttersta rand.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN 
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI KRONAN Norrköping

17 – 24 september 2017
Margaretha Jansson

Måleri och skulptur


LÄNKAR
Margaretha Jansson hemsida
Galleri Kronan hemsida Facebook FB-evenemang

Tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.