Smärtan lyser i ögonen. Det är sin egen barndom Danjin Malinovic väcker till liv i monologen Var är mitt hem?

Naket, avskalat och självbiografiskt

RECENSION/NORRKÖPING Ensam på scenen. Danjin Malinovics sanna berättelse om familjens flykt från hemstaden Derventa efter att Bosnienkriget brutit ut i början av 1990-talet. Publiken får veta detaljer om resan till Sverige. Om varför han hatar Yatzy. Och hur mörkt det är att leva gömd.

Livet går sin gilla gång i Derventa där ortodoxa, katolska och muslimska familjer lever sida vid sida. Men en dag åker militärer in i staden och tar sig friheter. Trakasserierna förvärras och leder till ren misshandel. Danjins familj och släktingar beslutar sig för att resa iväg tills oroligheterna lugnat ner sig. Det gör det inte.

Danjins familj reser till pappan som redan befinner sig i Ryssland. Tillvaron förbättras kortvarigt men våldet når dem även där när tre maskerade män bryter sig in i familjens hem och torterar föräldrarna i jakt på pengar. Vilka är de? Är det samma män som hotade dem hemma i Derventa?

De får höra från släktingar som rest till Sverige hur bra där är och beslutar sig för att resa dit.

Malinovic står ensam på scenen. Enda rekvisitan är en svart hög stol, en kanna vatten och ett dricksglas precis intill på golvet. Musiken markerar andningspauser och övergången till nästa akt. Naket och avskalat.

Var är mitt hem? av och med Danjin Malinovic är en i raden av Riksteaterföreningen KariNs många intressanta föreställningar i höst. Jag ser den på Teater Bråddgatan 34 i Hallarna.

Danjin berättar om hur han bara sex år gammal ser sina föräldrar efter misshandeln. Smärtan lyser i ögonen, det är svårt att återberätta men han fortsätter, lugnt och sansat.

– Vi kunde bara leva på natten, ljuset betydde fara.

I väntan på uppehållstillståndet lever de i en flyktingförläggning. De delar de gemensamma utrymmena med människor från världens alla hörn. På kvällarna och långt in på natten sitter folk ute i korridorerna och spelar Yatsy. Spelet återkommer vid flera tillfällen och Danjin odlade en avsky för det.

– Jag svor att aldrig röra vid det satans spelet igen, säger han med eftertryck.
– En ex-flickvän till mig älskade Yatsy. Ex-flickvän som sagt.

Så en dag får de veta att de inte får något uppehållstillstånd. Deras pass är från Kroatien och där pågår inte något krig. Via släktingarna kommer de i kontakt med en äldre dam vid namn Sigrid som lovar att hjälpa. Familjen förs till ett hus som bedrivs som second hand-butik dagtid, därför får de inte gå ut och inte göra något väsen av sig. Om kvällarna är ett litet stearinljus deras enda belysning.

– Vi var som vampyrer. Vi kunde bara leva på natten, ljuset betydde fara. Vampyrfamiljen Malinovic, säger Danjin.

Jag inser flera gånger under förställningens gång, att mannen som berättar denna familjs hemska öde, återger sina egna upplevelser. Detta pågick parallellt med att jag själv växte upp i en trygg miljö.

Fem år förflyter och familjen måste flytta flera gånger för att inte bli upptäckta. Till sist kommer beskedet de väntat på.

© Text: Anton Augustsson

© Foto: Martin Skoog/Riksteatern

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

26 oktober 2017
Var är mitt hem?

Manus och medverkan: Danjin Malinovic
Dramaturgi: Per Holm
Regi: Michael Cocke

Scenografi/kostym: Katrin Brännström
Arr: Riksteaterföreningen KariN

LÄNKAR
Var är mitt hem? info
Riksteaterföreningen KariN hemsida Facebook
KariN söker nya scener och ny publik reportage Kultursidan.nu 4/9 2017