Intresseväckande. Stig Jacobssons musikföredrag drar alltid många engagerade åhörare.
Spännande tonsättare börjar dyka upp
SÖDERKÖPING Tisdagen bjöd på musiklyssning i Stig Jacobsons musikkåserie på Stinsen i Söderköping. Sullivan, Elgar och den svenska näktergalen sätter engelsk musik på kartan efter ett långt uppehåll utan framgång.
Engelsk musik tog time out i hundra år. Under 1700-talet komponerades nästan ingen betydande konstmusik av engelska tonsättare. Henry Purcell, den störste engelske tonsättaren på sin tid, dog 1695. Inte förrän 1866 slog nästa betydande engelska tonsättare Arthur Sullivan igenom. Det gjorde han med en symfoni som framfördes på Crystal Palace i London.
Första delen av den konserten upptogs av ett solistframträdande av ”den svenska näktergalen” Jenny Lind. Efter pausen spelades Arthur Sullivans första symfoni. Den blev hans genombrott och inledningen till den engelska musikens återkomst.
Sångfågel. ”Den svenska näktergalen” Jenny Lind var populär i 1800-talets England.
Stig Jacobson fortsatte i tisdags sina musikkåserier om engelsk musik på Stinsen i Söderköping. Förra gången handlade det om musik som skapades under Shakespeares tid. Särskilt om den musik som har Shakespeares dramer och dikter som underlag. Det var en hel del redan på hans egen tid.
Även senare har många kända och okända kompositörer, i och utanför England, skrivit musik till Shakespeares texter.
– Att säga att det inte skrevs någon musik i England under 1700-talet är inte riktigt sant. Men det skrevs ingen musik att räkna med av engelska tonsättare, säger Stig Jacobsson.
– Det var främst tyska tonsättare, med Georg Friedrich Händel i täten, som verkade i London och satte sin prägel på det engelska musiklivet.
– I mitten av 1800-talet började det emellertid hända saker. Flera spännande engelska tonsättare dök upp. Vad som saknades då var en riktig högklassig tonsättarutbildning. Följden blev att många av dem begav sig till Tyskland, främst till Leipzig, för att utbilda sig. Dit reste för övrigt inte bara engelsmän utan även musiker från andra länder, inte minst de nordiska.
En del av dem blev mycket uppskattade i sitt hemland och spelas ofta där, men inte lika mycket utomlands. Hur många känner till exempel till Arthur Sullivan, Hubert Parry, Charles Stanford eller Frederick Delius? Mera kända i Sverige är namn som Ralph Vaughan Williams och Edward Elgar.
– Det sägs ibland att de skrev typisk engelsk musik. Men hur definierar man det engelska i deras verk, frågar sig Stig Jacobsson. Det är en svår fråga.
Tongivande. Arthur Sullivan startade en ny epok inom engelsk musik.
Däremot menar han att man ofta kan lyssna sig till influenser från deras lärare eller förebilder i Tyskland, romantiker som Mendelssohn, Schumann, Brahms. Som hos Arthur Sullivan som studerade hos Felix Mendelssohn i Leipzig. Han fann det nästan förmätet att själv skriva en symfoni och höll till att börja med sin egen komposition hemlig. Tills han fick chansen att framföra den i Crystal Palace i en konsert där ”den svenska näktergalen” Jenny Lind medverkade. Både Sullivan och Lind var vänner till Mendelssohn.
Det blev succé för irländaren Sullivan. Eftersom han inspirerats till symfonin på Irland har den av eftervärlden fått namnet ”Den irländska”. Crystal Palace, som rymde 14.000 personer, brann ner 1936.
Det skulle föra för långt att gå in på var och en av de tonsättare vars musik vi fick smakprov på. Mycken vacker och spännande musik som nästan helt saknas på repertoaren i svenska konserthus.
Det största namnet är Edward Elgar. Han förknippas med Last Night of the Proms där hans Pomp and Circumstance är stående inslag.
Visserligen skrev Elgar mycket som kan klassas som lätt klassisk musik. Men han var en mångsidig kompositör som knöt an till den Händelska traditionen med bland annat oratorier. Det vi får lyssna till är en sats ur hans Enigmavariationer.
Det är ett finurligt verk i 14 satser där varje sats är ett personligt porträtt av goda vänner till Elgar. Han talade inte om vilka vännerna var, men gav vissa ledtrådar som gör att forskarna ändå har lyckats klura ut identiteten på dem alla.
– Något av det finaste skrivits under den engelska romantiken, tycker Stig Jacobsson.
Nästa gång avslutar han höstens föreläsningsserie med att berätta om olika händelser i London under åren som gett inspiration till musik.
© Text: Bibi Friedrichsen
© Foto: Boy Svedberg
STINSEN Söderköping
7 november 2017
The Romantic Englishman
London Calling – Musikkåserier
Stig Jacobsson