En mogen författare debuterar. Ulf Olsson är trygg i sitt skrivande.

 

Tio intensiva dagar gav ett oläsligt manus

 

På försättsbladet till romanen Hets:

död åt eldsjälarna

–Varför?
– För att det låter bra. Dessutom är eldsjälarna oftast väldigt pretto,
självgoda och ytliga. Den människotyp Tony ogillar mest.

 

Ulf Olsson sitter i motljuset, ansiktet är i skugga. Det tar en god stund innan ögonen har ställt om sig. Ungefär på samma sätt som det tar tid att lära känna en person.

Känt till Ulf Olsson har jag gjort länge, vi har till och med hälsat lite ytligt, nickat igenkännande, en recensent till en annan. För många år sedan stod han på scenen med övriga i Textgrupp Daisy, samma Kulturnatt då Johannes Anyuru som nytt ungt poetiskt stjärnskott besökte Norrköping. Nästa gång Textgrupp Daisy uppträdde ville Ulf inte vara med. Det löste sig med en filminspelning, han stod på sin balkong och läste högt, dikt eller prosa minns jag inte. Bra var det i alla händelser. Han skriver om människorna på skuggsidan och han gör det bra.

Det är så jag mest lärt känna honom, halvt på avstånd. Men idag sitter jag och kisar i motljuset och försöker komma honom närmare. Igår måndag 28 november 2011 släppte han nämligen sin debutroman Hets som e-bok. Nervöst igår?

– Nej. Även om jag har en del ångest så är jag inte nervös. Jag är trygg i skrivandet, i det jag gör. Jag har trott på den här romanen. Men om det var ett stort släpp, på Bonniers, då skulle jag vara nervös.

Nu är det inte Bonniers som visst hade chansen, manuset skickades först till de stora förlagen, men då det inte blev napp där landade det slut på FramSteget, ett av de många små bokförlag som drivs av lika stor lust som för affärernas skull.

– Jag hade kontakt med Patrik Liljestrand, han var väldigt rak om hur det skulle göras. Han gillade det jag skrev. Det kändes sympatiskt. Och jag gillar det här med e-bok, säger Ulf Olsson som ändå håller öppet för att Hets trycks på papper framöver.

Hets handlar om Tony, som i romanens öppning är mitt uppe i ett maniskt skov. Tony närmar sig de 50, beskrivningen av hans fysionomi speglar författarens yttre. Är Hets en nyckelroman om dig och dina punkkretsar? Kan vi läsa in dig i Tony? Han har bipolär sjukdom? Du har bipolär sjukdom?

Ulf Olsson är både tålmodig och öppen. Nej, Hets är ingen nyckelroman och han och Tony är inte varandras spegelbilder även om de har mycket gemensamt.

– Det är enklast så, att ta nån som är lik en själv, men sedan försätta honom i tillstånd, händelser.

Hets gestaltar hur det är för en person med bipolär sjukdom, det som tidigare var diagnosen manodepression. Men det är en roman, inte en fallbeskrivning.

– Romanen handlar egentligen om att förlora sitt jag i sjukdomen, i förlusten av mamman och inför Gud, säger Ulf Olsson.

Det var när författarens egen mor dog som han kom till skott med romanen. Tio dagar av intensivt skrivande, som sedan följts av bearbetning, till och från under några år, som gett den flödande verbala strömmen punkter, skiljetecken, meningar och stor bokstav. Och överföringen från första person – jagformen – till tredje person – om Tony. Tio dagar, maniska eller kreativa?

– Det är svårt att skilja åt. Jag blir hypomanisk, det är lite lugnare än manisk, då är jag praktisk och effektiv. Stegras det så blir det ett kaos.

Han verkar lite nöjd med sin sjukdom, som till och med hjälper honom att hålla exemplariskt rent och fint i den välplanerade hyrestvåan på Albrektsvägen. Men jag tror inte att det är så enkelt.

– Man får vända sina brister till något bra, om man ser det som en brist eller tillgång. Men hos mig finns något som pockar på.

Den andra sidan då, depressionen? Kan inte den användas till något?

– Ja det är det vanligaste tillståndet, inte så kreativt. Man kan skriva om minnet av den, lägger han till, snarast motvilligt. I depressionen finns inte lustskrivandet, på sin höjd ett journalistiskt skrivande, kanske en krönika.

Ulf Olsson har alltid varit en skrivande person, poet och prosaförfattare. Den nu utgivna romanen är hans åttonde. Men den första som blir utgiven.

– I början när jag skrev på 1990-talet så trodde jag att jag måste sitta och vänta in inspirationen. Men nu vet jag, det är märkligt, att om jag börjar så kommer det bara. Fingrarna hinner knappt med att skriva.

Att språket flödar kanske inte är konstigt för den med bipolär sjukdom, men Ulf Olsson har ett osedvanligt rikt språk som är omväxlande och fyllt av överraskande bilder.

– Det är vad jag vill. Överraska. Hellre rensa i efterhand än skriva till. Men jag vill inte ändra för att det ska passa någon annan.

– Hjärtats röst är ju den sanna.

Hets skrevs 2008, bearbetningen har gjort till och från under åren sedan dess. Det stod nämligen tidigt klart att direktupplevelsen från det maniska flödet inte var direkt läsarvänligt. Titeln kom till först i höstas, arbetstiteln var länge Die Hard.

– Jag såg Hets på tv, filmen med Stig Järrel, och tänkte att det passade bra. Det är ett begrepp som folk känner till. Ungefär som Mein Kampf.

Men den titeln har ju norsksvenske författarkollegan Karl Ove Knausgård redan lagt beslag på.

Text & foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

LÄNKAR
FramSteget bokförlag hemsida
Hets en lysande, sorglig historia recension Kultursidan.nu 30/11 2011

 

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR