Skinn. Marika Lagercrantz Farmor är en Agnes Borck som inte låter sig skrämmas.

 

Om aftonen ligger dagen krasad

 

RECENSION/ NORRKÖPING Ljuset faller in från olika håll. Östgötateaterns uppsättning av Farmor och vår herre griper över mycket. Agnes klassresa från knekttorpet till härskarinna på Borckska gården, skuggor av en kärlekshistoria, vem man gör affärer med – och en författare.

Romanen Farmor och Vår Herre är en klassiker. Som för att understryka detta rullar förtexterna på teaterns ridå likt en matinéfilm i svartvitt, med tillhörande musik. Innanför det tunna tyget anas skådespelets huvudgestalter – Farmor går uppför trappan till sitt sovrum. Författarens nästan samtidiga entré är av typen ”Det är ingen ordning på mina papper”.

Pjäsen Farmor och vår herre, så stavas Östgötateaterns nydramatisering gjord av regissören Pontus Plænge. Den griper över mycket trots att den utspelas under endast ett dygn, Agnes Borcks födelsedag.

 

Barnen. Yngre sonen Axel tituleras Borgmästare och har familj (Jesper Barkselius) medan dottern Frida förblivit barnlös (Marika Strand).

 

Som i Bibeln inleds dygnet med aftonen, då de vuxna barnen samlas i huset. På sin födelsedag gör hon upp en sista stor affär, säljer gården och dess tillhörande affärsverksamhet för att skifta arvet efter bortgångne maken.

Barnen behöver pengarna. August som hon inte tror på, Frida som aldrig gift sig, Axel som så sällan tar barnbarnen med på besök. Om aftonen ligger den goda dagen krackelerad.

Parallellt samlas, sorteras, kommenteras eller bara betraktas skådespelet av Författaren, osynlig för rollfigurerna. Vad är en författare i förhållande till sina karaktärer, om inte deras gud och herre? Men vi förstår att det tar honom bra längre tid än ett dygn att få ordning på sin skapelse.

På teaterns stora scen gestaltas huset av en dubbeldörr som sägs leda in i ett rum utan fönster. Rummet är kringbyggt, gömt som ett mörkrets hjärta. En trappa på dess utsida leder upp till Farmors sovrum. Vad övrigt är, är en jättelik öppen scen som kan vara husets hall, gården eller den lilla staden.

 

Författaren. Ett parallellt spår i pjäsen är Hjalmar Bergman, som gestaltas av Martin Waerme. I bakgrunden ses ett filmavsnitt.

 

Vem gör man affärer med? Agnes Borck har bestämt sig. Hon säljer till en betrodd man för ett fast pris.

Vem gör man inte affärer med? Guldsmeden Poulsen har länge bearbetat den gamla damen för sin hemlige uppdragsgivares räkning. (I originalet har han ett judiskt namn och i såväl bok som pjäs bemöts han med känd svensk antisemitism, här märkligt halvgömd).

Under detta dygn avslöjas mycket, inte minst då filmmediet återkommer vid flera tillfällen. Fonden agerar filmduk nu och då, blir den lilla stadens hus och gränder, blir tjänstefolkets kök.

Vardagsförtroligheten mellan Agnes och gamle drängen Axelsson, de sitter så nära varandra i köket, väcker förståelse för det forna fästfolket och över de val som är möjliga i livet, i tiden, för kvinnan, för mannen.

Minnestemat har fångat Pontus Plænges intresse. Minnen kastas som spjut tvärs över den svarta scenen. Inte var tjänsteflickan välkommen i fina familjen Borck, minns Agnes. ”Vi tog emot dig som en prinsessa” kontrar mindre bemedlade släktingen Lova.

Älskade barn – men de fick stå i skamvrån – det mörka rummet. Också barbarnet Nathan, älsklingssonen Gabriels oäkting som växte upp hos Farmor. Och rymde hemifrån en natt.

Nu gör han entré i dubbla pälsar och ett överdåd av koffertar – helt olik den hemkomst som beskrivs i Bibelns Den förlorade sonen och som Farmor väntat på i så många år.

 

Fel barnbarn och ändå rätt. Nej, Lille Axel kom inte till födelsedagen. Nathan kom, men inte fattig och krumryggad utan rik och med anspråk.

 

Ensemblespelet är förstås gott, så som det alltid är på Östgötateatern. Marika Lagercrantz gnistrar som Farmor, skarp och bestämd mot alla inklusive Vår Herre, som hon styr med. Marin Waerme är briljant i sin tidvis stumma roll, från klumpig clown till drickande dandy.

Lite undrande är jag inför Mattias Malmros insatser som Nathan. Där finns en vaghet, som det ofta blir för den unga flickan/det unga paret i pjäser där det är de vuxnas dumheter som ska tröskas.

Kanske Östgötateatern byggt ställningar för många gånger för att det ska kännas innovativt. Å andra sidan är inslaget med film fördjupande, för att inte tala om trappan ner till källaren. Musiken – av Sjostakovitj, Pärt med flera – bryter in som fina intermezzon.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Pressfoto: Ola Kjelbye/Östgötateatern

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

STORA TEATERN Norrköping

24 februari–18 mars 2018
Farmor och Vår Herre
Efter en roman av Hjalmar Bergman
Dramatisering och regi: Pontus Plænge
Scenografi och kostym: Magnus Möllerstedt
Koreografi: Kirsty McDonald
Ljusdesign: Linn Persson
Ljuddesign: Michael Andersson
Mask- & peruk: Cais-Marie Björnlod
Filminslag: Nils-David Carlsson
Musik av Sjostakovitj, Pärt, Barber, Ives, Liszt

SKÅDESPELARE
Marika Lagercrantz
Sven Angleflod
Marika Strand
Jesper Barkselius
Martin Waerme
Magdalena Eshaya
Gustaf Appelberg
Liselott Lindeborg
Richard Carlsohn
Patrik Voight
Mattias Malmros

Ges på Stora teatern, Linköping, 27 april – 2 juni

CAFÉ GYCKLAREN, Stora teatern i Norrköping

14 mars kl 17.30
Berättaren Hjalmar Bergman
Regissören Pontus Plænge samtalar med Malin Ullgren och Johan Hilton från Dagens Nyheter. Moderator är dramaturgen Johan Huldt.

Även i övre foajén, Stora teatern i Linköping 30 maj kl 17.30

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
Farmor och Vår Herre nära premiär reportage Kultursidan.nu 20/2 2018
Östgötateaterns och Ung scen/östs nya år reportage Kultursidan.nu 10/8 2017