• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Tomas Colbengtson möter det samiska på Konstforum (reportage)

Framför, bakom och på djupet. Konstnären Tomas Colbengtson undersöker det samiska minnet.
Nu ställer han ut grafiska verk och glas på Konstforum.

 

Konstens och kulturers lagringar

 

I det innersta rummet är den tudelade kvinnan. Hon finns i glasets dubbelkropp, kan upptäckas i hörnet på den stora screentrycktavlan och i den enklare komponerade originalgrafiken. En mörk sida har hon och en ljus. Nästan så att jag undrar om det är två olika kvinnor.

– Fotografiet jag hittade ser så ut, förklarar konstnären Tomas Colbengtson.

Så mycket mer behöver han inte orda om henne, nu när vi under nära en timmes tid talats vid om det samiska arvet han under de senaste åren på allvar kommit till mötes med hjälp av sin västerländska konsttradition. Jag förstår ändå hur han menar, att hon som han fann i ett av de många bildarkiv han sökt igenom, blev en tydlig symbol för de som bar arvet och överförde det men på samma gång skämdes för det.

– Min mormor tyckte det var fult och förskräckligt med jojk.

Ändå var det mormor som lärde honom de första orden och fraserna på sydsamiska. Mormor, farmor och mor har för Tomas Colbengtson varit de viktigaste länkarna till det samiska arv han bär och det är också mest kvinnor han porträtterar i sina verk, ”för att det är de som bär kulturen”.

Bildkonstnären målar med fotografi, gamla bilder ur arkiv kombinerat med foton av fjäll och skog han tagit själv. De digitaliserade och bearbetade bilderna trycks med screenteknik på aluminiumplåt i ytterst tunna lager, det ena täcker till hälften över det andra. Motiven är i varierande förstoring, ofta så hårt kontrasterade att de blir tunna som trasiga spetsar.

En kvinna höjer handen som för att dölja ansiktet. När jag närmar mig bilden upplöses hon i prickar och bara ett ungt träds spretande kvistar syns. Hon är lika försvunnen som minnet av henne.

Ännu ett motiv är den sydsamiska ornamentiken, som bygger på smyckade rutmönster. Han säger sig ha hämtat dem främst från utsmyckningen till knivar. Också dessa mönster screentrycks, spelar med de fotografiska så att nya bilder uppstår, rytmiserade i färg och form.

Varför just screentryck på aluminium?

– Jag har testat olika material och färger. Aluminium blir fint och slätt och lyser igenom fint och är kyligt. Lite som glas.

Screentrycket har Tomas Colbengtson tagit med till de tunga glasobjekt som står på podier framför fönstren utmed Konstforums alla rum i fil. Om fotografiet fryser ögonblicket så stannar glaset bilden och minnet i tiden, så tänker han. I hans egen version av graaltekniken, som han nyligen börjat utforska, har den innersta glaskärnan tryckts med någon av de många bilder han har i sin bildbank. Därefter har ytterligare glasmassa tillförts, som fått svalna och kanske processen tagit ännu ett varv. Konstnären kan inte förklara för mig hur bilden klarar mötet med 1200-gradig glasmassa utan att brännas upp eller ens förlora i skärpa. Men han är lika fascinerad som jag över att det går.

Resultatet är omväxlande färgstarkt, som norrskenets glödande skiftningar, och svart tryck i genomskinligt glas. För evigt springer renarna runt i nåjdens trumma av glas. Den tudelade kvinnan tycks, när man ser henne från sidan, ha blivit helad.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

  • KONSTFORUM Norrköping

  • 14 – 29 april 2012
    Tomas Colbengtson
    Grafik, glas

 

LÄNKAR
Tomas Colbengtson hemsida
Konstforum hemsida

 

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

 

Tagged , . Bookmark the permalink.

One Response to Tomas Colbengtson möter det samiska på Konstforum (reportage)

  1. Pingback: Tre ”bildarkeologer” möts på NP33 - KULTURSIDAN.nu