Ekegrens glas är nästan alltför vackert på NP33 (recension)

Skulpturer av Björn Ekegren

Torso och Piro. Som anfrätta, halvt sönderrostade budskap från gångna tider skapar Björn Ekegren sina skulpturer av glas.

 

Gnistrande skönhet i Chamberts galleri

 

Sand, soda, kalksten eller krita – tillsätt värme och det blir glas, tillsätt metalloxider och det blir färgat glas. Glaskonsten var uråldrig redan när egypterna producerade gjutet glas för export för mer än tvåtusen år sedan. Glaskonstnären Björn Ekegren tar avstamp i antik egyptisk sandbäddsteknik i de skulpturer han visar i Chamberts galleri på NP33.

Så åldriga tycks de vara, anfrätta av tiden, att de halvt om halvt återgått till sitt ursprungliga tillstånd. Intrycket blir att de är delvis förmultnade eller sönderrostade med ytorna ömsom skrovliga av sand, ömsom – fortfarande – stolt gnistrande med kaskader av ljus och färg. Hos andra verk, med glaskroppen i behåll, lyser färgstrimmor i den klara glasmassan. Allt är så vackert, så ytterst skickligt gjort.

Glaskonsten med dess inneboende lyster, detta ögongodis, har ett problem. Det kan bli för vackert och det är Björn Ekegren medveten om. I stället för att söka det osköna i glaset går han i stället den klassiska konsten till mötes, provocerande nära kanten. Han ropar över årtusenden och över kulturer, lyssnar till ekon från hela världen – och återskapar dem, vi känner igen dem från mänsklighetens hela historia.

Så tolkar jag den klassiska torson, urgröpt och med en spricka tvärs igenom. Sådana är de klassiska kvinnoansiktena hämtade från det som kallades ”den primitiva konsten”. Eller de till synes halvt förmultnade ansiktsmaskerna med enstaka fjädrar kvar som huvudprydnader. Namnen klingar på många språk: Difor, Amoon, Xantio, Pakan, Tiko.

Ekegren blandar och mixar – men lägger till av sitt eget, som en kommentar, ett svar från sitt nu. Några, särskilt manliga figuriner, har övertäckta ögon. Ofta skymtar ett finmaskigt nät fram, i stället för brosk eller ben. I Pakan, en tung skulptur, anas ett ansikte i den koboltblå bakgrunden, den blundande människan/guden, behängd med smycken, anar ingenting.

Två verk är annorlunda – Björn Ekegren när han inte blickar bakåt? När han undrar vad han själv kan ta sig för med sitt sköna material? – Union och Union II. Som tjocka rör av glas, inuti det klara ännu en färgad kropp. Ytan naggat mönstrad. De omfamnar varandra, tar i armkrok.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

  • GALLERI SANDER / NP33 Norrköping

  • 16 mars – 28 april 2013
    Björn Ekegren
    Glasskulptur

LÄNKAR
Björn Ekegren hemsida
NP33 hemsida

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

Difor av Björn Ekegren

Tagged , . Bookmark the permalink.

One Response to Ekegrens glas är nästan alltför vackert på NP33 (recension)

  1. Pingback: Danell, Ekegren och Petterson på NP33 – KULTURSIDAN.nu