• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Dolda hällristningar i ljuset på kvällen

Med vit krita fyller man i de ristningar som avslöjas i släpljuset. Den röda färgen är ett tidigare arbete som gjorts i dagsljus och ska kunna ses under lång tid.

 

Norrköping störst i norra Europa

 

Det måste vara mörkt för att alla hällristningar ska kunna bli synliga. En lågt placerad lampas sken i mörkret, släpljus, skapar skuggningar som gör ristningarna lättare att se. Det finns ungefär 1.700 hällristningar i Himmelstalund. De uppskattas vara 3.000 år gamla, ristade av bronsåldersmänniskor 1800-500 år f.Kr.

– De använde troligen knackstenar eller någon slags mejsel av brons eller flinta. Vi tror att de kan ha ritat upp bilderna med en bit kol först, säger arkeologen Therese Furuskog.

Therese Furuskog har varit projektledare för renoveringen av hällristningarna i sommar. Tillsammans med fyra andra arkeologer har hon vårdat 900-1100 hällristningar.

– Det har gått jättebra, säger hon.

Enligt Therese Furuskog vill Bror-Tommy Sturk, tidigare stadsantikvarie men nu nytillträdd chef för Stadsmuseet, att intresset för hällristningarna i Norrköping ska bli större. Inom ett par kilometer vid Motala ström finns över 7.000 ristningar. Detta gör Norrköping till den kommun i världen som har flest ristningar inom sina gränser.

– Norrköping är ju en av de största hällristningsplatserna i norra Europa, menar Therese Furuskog. Det är ju annars bara Tanum med sitt världsarv från bronsåldern som har något liknande.

 

Hällristningar fascinerar både stora och små.

Många ville vara med på nattlysningen på Himmelstalund.



Under lördagskvällen märker jag i alla fall att intresset hos allmänheten redan nu är ganska stort. Det är många – även internationella besökare – som vill följa med på nattlysningen med eldsjälarna Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam och hitta oupptäckta ristningar på Himmelstalunds hällar. Både vuxna kvinnor, män och små barn studerar entusiastiskt figurerna.

– Mamma, jag hittade ett par jättesmå fötter, hojtar en liten unge med stor glädje på Svinhällen.

Vi väntar där på att det ska bli tillräckligt mörkt för att påbörja lysningen på Yxhällen. Kvällen inleder söndagens Arkeologidagen som hålls över hela landet under Riksantikvarieämbetets paraply.

Therese Furuskog berättar att fotsulorna har tolkats som en gud som inte får avbildas. Men att storleken är omkring 37 tyder också på att det är barn- eller ungdomsfötter, vilket öppnar för tolkningen av fotsulorna som någon slags åldersbunden övergångsritual.

Skålgropar hör också till de vanligaste fynden. De tros vara en symbol för fertilitet. Varför? Jo, för att de har hittats mellan benen på kvinnofigurer och djur. I historisk tid har kvinnor även offrat nålar, men främst mynt i skålgroparna. Kanske hade denna tradition forntida bakgrund.

 

Skeppsristningen till vänster var forntida redan då runorna ristades, här från höger till vänster.
Skeppsristningen till vänster var forntida redan då runorna ristades. Att man skrev  från höger till vänster var inte ovanligt under järnåldern.

 

Skeppen måste människorna ha kommit i kontakt med via långväga handelsutbyten, för sådana skepp som hällristningarna visar kan inte ha tillverkats i Skandinavien vid den tidsperioden, hävdar Therese Furuskog.

– Man tror att de trodde skeppet förde med sig solen över himlavalvet, säger hon. Det var solkult.

På Svinhällen finns en kort ristning från järnåldern, buajdo (jag gjorde) eller braido (den brede).

Therese Furuskog överöses med allmänhetens frågor, men tycks inte tröttna på att svara. Och när hon berättar för mig att Sven-Gunnar Broström – som idag är 70 år – har engagerat sig i hällristningar sedan han bara var 10 år blir jag riktigt fascinerad.

– Jag tror att det var under någon skolutflykt som han kunde hitta fler hällristningar än sin lärare, säger Therese Furuskog och ler. Det krävs en väldigt speciell blick för den här typen av dokumentation.

Sven-Gunnar Broströms och Kenneth Ihrestams arbeten har gjort dem båda till hedersdoktorer. Folkets iver lyser när mörkret är här. Hedersdoktorerna sitter hukade över Yxhällen och låter lampans sken få annars osynliga ristningar att framträda.

 

Kvällens resultat, det som fyllts i med vit krita.

En lyckosam kväll med många fynd, som tecknats med vit krita. Den fyrhjuliga vagnen kommer att fyllas i med röd färg framöver, så att den kan ses även i dagsljus.

 

Strax under 20 procent av hällristningarna har blivit målade med röd färg. Alla målas inte för att även det innebär slitning, men också för kommande generationers skull. Den fyrhjuliga vagnen som träder fram är så pass unik att den definitivt ska målas. Djur, en människofigur, lurar och yxor hör även de till kvällens fynd.

– Vi hittade mer än väntat. Otroligt mycket, avslutar trion.

För att fylla i hällristningarna behövs tillstånd från Länsstyrelsen. Det är inte tillåtet för allmänheten. Inte heller får man kliva direkt på ristningarna. Men att själv besöka hällarna med ficklampa någon kväll, det är något som arkeologen Therese Furuskog rekommenderar. Här finns många dolda bilder.

För den som är intresserad av att lära sig mer finns också den ideella Föreningen Forntid i Norrköping, FFiN. De driver Hällristningsmuseet i Himmelstalund och guidar regelbundet på området.

Text och foto: Melinda Reyes Hiltunen

 

LÄNKAR
Föreningen Forntid i Norrköping hemsida
Norrköpings stadsmuseum hemsida
Ny utställning och planer lyfter hällristningarna reportage Kultursidan.nu 23/5 2013

FLER BILDER FRÅN NATTLYSNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157635224108645″]

 

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.