• KULTUR-ANNONS

     

     

  • NYHETER

Klas Isakssons lågmälda serielycka berör (recension)

Evig lycka
Evig lycka av Klas Isaksson.

 

Serierutor och dagboksanteckningar

 

Klas Isaksson har debuterat med serieromanen Evig lycka. Det är ett gediget verk på närmare 450 sidor. Boken är en utvecklingsroman och skildrar den sårbara vägen fram mot vuxenlivet. Men det är även en väg full av fantasi, sorg och sökande. Jag vet att romanen är verklighetsbaserad med fiktiva inslag efter att ha läst vad andra skrivit om boken. Själv kommer jag bara att se den som en serieroman, sig själv nog.

 


Klas Isakssons säregna stil som tecknare går igen i graffitin. Här vid slutfört projekt vid spårvagnslinjens ändhållplats för Bråvallafestivalens besökare sommaren 2013.

 

I början av boken är huvudpersonen Klas ung, kanske i slutet av mellanstadiet. Han bor hos sin mamma i Stockholm. Hans pappa är frånvarande och för det mesta ute på jakt. Kompisarna i skolan kommer honom inte nära. Helst är han med pappas jakthund Sully.

Klas längtar till skogen och vid ett tillfälle gör han ett försök att rymma dit. Redan här skymtar jag det som jag upplever som det stora temat i boken; att följa i sitt föredömes fotspår. Till en början är det pappans fotspår som lockar men på högstadiet kommer Björn in i bilden. Han är rebellisk, håller på med graffiti och droger men han tycks även vara någon som på allvar ser Klas. I andra halvan av boken är det främst hans fotspår och lärdomar som lockar men drömmen om skogen dör aldrig.

Samtidigt kommer tjejer in i bilden och då främst Rebecka. På ett maniskt sätt sätter Klas upp lappar med teckningar av henne. Han är besatt av att teckna hennes porträtt. De möts till slut och blir även tillsammans men hennes ordnade liv krockar med hans riktlösa graffititillvaro där han främst är aktiv på nätterna. Till slut kostar det honom förhållandet med Rebecka.

Han har börjat att skriva på boken i boken och nya tjejer kommer in i hans liv men jag vill inte avslöja för mycket. Klart är i alla fall att Björns förmaningar, om att inte gå helt upp i något för att inte missa människorna runt om, till slut gör stort intryck på Klas.

 


Bildruta ur Evig lycka.

 

Evig lycka är uppbyggd i tre delar där mittendelen frångår serieteckandet och består av dagboksanteckningar och stora färgbilder. I övrigt är det svartvita serierutor som råder. Figurerna är tecknade enkla och stabila – en kontrast till det de står för. Tillvaron är långt ifrån stabil för Klas men historien är berättad med både stabilitet och distans.

Mot slutet av boken avbryts detta stabila tonläge för ett som i det närmaste kan beskrivas som psykotiskt. Klas upplever att serieboken och den verklighet han lever i går in i varandra. Detsamma måste jag säga om det som författaren vill förmedla. Det går in i varandra och upplevs som något som ruckar den gängse stabila berättargången. Distansen finns inte där som i övrigt i boken. Jag vet inte riktigt om jag upplever det som bra eller dåligt. Först störde det mig men nu är jag osäker.

Helt klart är att Klas Isaksson har skrivit en serieroman som berör. Han har fångat något allmänmänskligt med sin lågmälda ton i sin historia om Klas väg fram mot vuxenlivet. Först går han i sina föredömens fotspår, sedan till stor del i sina egna. Eller… detta löper också parallellt.

Klas Isaksson är verksam i Norrköping som medlem i Den svenska björnstammen. Trots att romanen utspelar sig i Stockholm vill jag nämna att jag läst att miljön ”på riktigt” är Norrköping.

Text: Carina Johansson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin
Illustrationer ur Evig lycka av Klas Isaksson

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ROMAN

Evig lycka
Av Klas Isaksson
Förlag: Galago
Utgivningsår 2014

LÄNKAR
Klas Isaksson info
Den svenska björnstammen hemsida Facebook

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Klas Isakssons lågmälda serielycka berör (recension)

  1. Pingback: Klas Isaksson får Moas stipendium – KULTURSIDAN.nu