Färgglad punk på riktigt med NOFX (recension)

NOFX
Färgglada punkare tar ställning. Erol ”Smelly” Sandin, El Hefe Abeyta, Fat Mike och Eric Melvin.

 

Skatepunk med reggae åt soulhållet

 

Det är färgglatt på scenen. Fat Mike (sång och bas) har en frisyr som för tankarna till Beaker från the Muppet Show. Tänk tuppkam gjord av röd ryamatta. Tillsammans med Eric Melvins (gitarr) blå dreadlocks och regnbågsflaggan framför trummorna blir det ett färgspel som skulle göra Picassos palett grön av avund.

NOFX bildades redan 1983. Den då 17-åriga Eric Melvin var trött på att spela i ett band utan ambitioner och började leta efter likasinnade. Platsen som andre gitarrist har växlat genom åren men i övrigt har bandet sett likadant ut sedan starten. Trummisen Erik ”Smelly” Sandin har dock lämnat bandet tillfälligt två gånger under åren, först 1986, enligt uppgift för att åka på semester till Idaho med sina föräldrar och sedan igen 1991 då han lade in sig på rehab för att bli fri från sitt heroinmissbruk. Samma år anslöt Aaron ”El Hefe” Abeyta (gitarr) och sedan dess är sättningen oförändrad.

 

NOFX
Lysande! NOFX och Fat Mike är punk på riktigt.

 

NOFX är punk på riktigt, de visar de med all önskvärd tydlighet. Aningen berusad skriker Fat Mike förolämpningar till publiken (You ruined that guys´mohawk you motherfucker! You´re just jealous because you got no hair!) och häcklar andra band. Särskilt illa verkar de tycka om Muse, ”a bad Radiohead, and Radiohead are really bad”. En ljudlig fis i mikrofonen tillägnas fyra tjejer som tillkännagett att de planerar att se Muse senare på kvällen. ”Den där hördes till Finland” säger Fat Mike nöjt.

Musikaliskt finns dock inget att anmärka på. De är oerhört samspelta och stämsången sitter som en smäck. De varierar skatepunk med reggae som stundtals går åt soulhållet.
”Here´s some black peoples´ music for white people” säger El Hefe och plockar fram en trumpet. Han spelar introt till Eat the meek och börjar sedan sjunga med sin mjuka soulröst. Den skicklige gitarristen har uppenbarligen flera strängar på sin lyra.

Det sägs att NOFX som liveband är väldigt ojämna, åtminstone i humöret. Ibland är de bara sura och otrevliga, punk på sitt värsta kan man kanske säga. Men ikväll är de på topp. De har kul på scenen och det smittar av sig på publiken.

Jag känner mig glad och upprymd när jag tränger mig fram genom folkhavet mot nästa scen, nästa konsert. Nu väntar Lars Winnerbäck. Det blir något helt annat.

Text: Hanna Svensson
Foto: Samuel Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

BRÅVALLA FESTIVAL Norrköping

26 juni 2015
Scen: Luna 19.30
NOFX

LÄNKAR
NOFX hemsida Facebook
Bråvalla festival hemsida Facebook

BRÅVALLA – FREDAG 26 JUNI
Winnerbäcks eld brinner stilla och stark recension Kultursidan.nu 27/6 2015
Världsstjärnan Robbie Williams recension Kultursidan.nu 27/6 2015

BRÅVALLA – TORSDAG 25 JUNI
Danko Jones is fucking Rock ‘n’ Roll! recension Kultursidan.nu 26/6 2015
De fyra coola syskonen Sierota recension Kultursidan.nu 26/6 2015 (Echosmith)
The Districts hårda 1900-talspop recension Kultursidan.nu 26/6 2015
Osäkrade minnen från Bråvalla dag 1 recension Kultursidan.nu 26/6 2015 (A Day To Remember)
Sonic Surf City i sinnessjukt tempo recension Kultursidan.nu 25/5 2015

BRÅVALLA – INFÖR FESTIVALEN
Nu du Bråvalla. Nu kör vi! reportage Kultursidan.nu 25/6 2015
Planera för Bråvallafestival i tio år till krönika Kultursidan.nu 24/6 2015

Tagged , . Bookmark the permalink.