• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Dokumentära Bröllopsresan stark succé (recension)

Jesper Barkselius Maria Granhagen
På väg mot ett nytt liv tillsammans. Jesper Barkselius och Maria Granhagen spelar Gabriela Diia och maken Marian Mistoeli i Östgötateaterns dokumentärteater Bröllopsresan.

 

Romska rytmer spritter glatt och vemodigt

 

Jubel, applådåskor, inrop och stående ovationer. Succén var given i lördags när Östgötateaterns Bröllopsresan hade urpremiär på Stora teatern i Norrköping. Utifrån ett gigantiskt dokumentärt material har en autentisk kärlekshistoria fått fungera som nav i ett kalejdoskop av historier och berättelser. Dialogen är äkta, bara kondenserad och rytmiserad för att passa för scenen.

Pjäsen öppnar upp med ett samtal mellan skådespelarna om hur de ska spela pjäsen – detta är en dokumentär metapjäs. Vi förstår snart att de har många intervjuer att utgå från. Som en pjäs i pjäsen spelar de sig själva. Men de gör även många andra roller, de intervjuade ska också skildras.

Pjäsen visar inledningsvis hur Gabriela Diia och maken Marian Mistoeli får bryta upp från Italien då den ekonomiska krisen drabbar Europa. De har inte råd till hyran och det finns inga fler jobb i sikte. De bestämmer sig för att bila till Skandinavien. Med på resan finns också vännen Gheorghe Valentin. Gabrielas barn är kvar i Rumänien. Planen är att nå Stockholm men utanför Linköping havererar deras bil. När de inte får jobb här heller börjar de tigga, något Gabriela aldrig hade kunnat tänka sig att göra tidigare.

 

Ali Sahimpor, Gabriela Diia, Maria Granhagen
Två Gabriela. Gabriela Diia spelar sig själv ibland, någon annan i skaran ibland. Maria Granhagen till höger gestaltar även hon Gabriela. Till vänster Ali Sahimpor.

 

Gabriela Diia spelar sig själv på scenen. Även Maria Granhagen spelar Gabriela. Det är hon som till största delen är aktiv som Gabriela. Då kan man se den riktiga Gabriela Diia smälta samman med skuggorna på scenen men vi känner hennes närvaro. I några scener gör hon sig själv i en talroll. Trots att Maria Granhagen varken är mörk eller lik Gabriela Diia på andra yttre sätt övertygar hon genom sitt skådespeleri. Hon utstrålar en intensitet som känns äkta.

Dekoren är enkel men raffinerad. Bilen utgörs till exempel endast av fyra stolar. Stora skärmar med lite ruffigt uttryck fungerar som bakgrund i övrigt. Men ensemblen har även tagit hjälp av multimedia då dokumentära scener från krisens Europa visas som storbild.

Stämningsskapande är även Marcho Marchev när han kryssar fram på scenen med sin klarinett och saxofon. Rytmer, som för mig ter sig romska, spritter både glatt och vemodigt i kroppen. Melodierna varvas med svenska, också lite vemodiga, visor. Christian Zell bidrar med förtjusande dragspel, förutom de glada och skämtsamma figurer han skildrar.

Det är en styrka att inte bara tiggarna kommer till tals i teaterstycket utan även myter, fördomar och aggressioner visar sina ansikten. De tillhör tiggarnas vardag i allra högsta grad. Hjälporganisationer, myndighetsfolk, poliser och östgötar får säga sitt i pjäsen. Kärlekshistorien mellan den ”gamla” damen och den mycket yngre tiggaren är gränsöverskridande och ett varmt inslag i pjäsen.

Riktigt intressant blir det när en av tiggarna, som spelas av Sven Angleflod, berättar hur han upplever oss svenskar när han sitter och tigger. Han hinner tänka många tankar och han ser på långt avstånd om vi kommer att möta honom med blicken eller inte. Här blir tiggaren väldigt tydligt ett subjekt och vi objekt. En härlig vändning.

 

Bröllopsresan
Nya vänner vid Resecentrum. Delar av Bröllopsresan utspelas vid järnvägen. Under järnvägsbron i Linköping byggs en skör tillvaro.

 

Greppet att blanda dokumentärt material med konst är särskilt aktuellt sedan Svetlana Aleksijevitj fick nobelpriset i litteratur för sina dokumentära skildringar. När dokumentation utförs med hög konstnärlig kvalitet blir det något annat än bara dokumentation. Det blir i Aleksijevitjs fall högklassig litteratur. Bröllopsresan är inte heller enbart dokumentation. Det är teaterkonst. Och… när något upphöjs till konst får det en ännu större påverkanskraft. Det kan som konst aldrig bli objektivt. (Och vad kan kallas objektivt över huvud taget med tanke på att det alltid finns ett urval).

Greppet är utmärkt när man vill belysa angelägna samhällsfrågor, så som man gör i Bröllopsresan, men man ska ha klart för sig att det finns en vinkel.

Peter Sundberg säger inledningsvis, då han spelar sig själv i pjäsen, att han har velat ta tempen på hur det står till med humanismen i vår tid. Pjäsen utgör svaret. Det som visas i pjäsen är hur tiggarna ofta hamnar i återvändsgränder om de försöker ge sig in i byråkratin, vilket man måste för att kunna söka jobb. Pjäsen påvisar också en stor brist på förståelse för tiggarnas villkor från samhällets sida. Fördomar, myter och aggressioner mot tiggare florerar men där finns också intresse för dem och värme. Särskilt tiggarnas omtänksamhet sinsemellan värmer, deras humor är rolig och värdigheten stor.

Östgötateatern har med Bröllpsresan visat prov på nytänkande och konstnärlig lyhörd kreativitet. Den starka upplevelsen sitter i. Jag tror att publiken som var där inte är negativt inställd till tiggare. Det finns ett uppdämt behov av att få veta mer om våra medmänniskor som varje dag möter oss utanför affärerna. Hur många gånger har vi inte svarat ”Hej, hej!” och undrat vilket öde som döljer sig bakom platsen på kudden? Östgötateatern har gett en liten bit av svaret på ett högst oefterhärmligt och konstnärligt uttrycksfullt sätt.

Text: Carina Johansson
Foto: Peter Holgersson / Östgötateatern

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STORA TEATERN Norrköping

7–22 november 2015

STORA TEATERN Linköping

5 februari – 12 mars 2016

Bröllopsresan
av Ylva Julén
Dokumentär insamling: Ylva Julén, Peter Sundberg, Bliss Lostiern och ensemblen
Regi: Ylva Julén och Johan Huldt
Projektledning och dramaturgi: Peter Sundberg
Scenografi och kostym: Magnus Möllerstedt
Biträdande scenograf: Paul Garbers
Koreografi: Leif Agrér
Ljusdesign: Linn Persson
Ljuddesign: Michael Andersson
Mask och peruk: Anna Andersson
Musikalisk ledning: Martin Freidlitz
Musiker: Marcho Marchev
Prod: Östgötateatern

SKÅDESPELARE
Peter Sundberg, Ali Sahimpor, Sven Angleflod,
Jesper Barkselius, Maria Granhagen
Eva Millberg, Karin Oscarsson, Luiza Stanescu
Gabriela Diia, Christian Zell, Magdalena Eshaya
samt
Leo Sundberg, Alva Turdén, Kerstin Eriksson och Marina Andersson

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
Äntligen klart för Bröllopsresan reportage Kultursidan.nu 6/11 2015

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.