Fett. Tunga breda oljelager. Stina Hallgren har transformerat minnen till övningar i färg och form. Segel till vänster, Berså till höger.
”Nu har jag lämnat proportionerna”
NORRKÖPING Keramik förstås. Måleri – akvarell, olja och akryl. Glas. Uttrycken kan först ses spreta men allt genomströmmas av Stina Hallgrens starka personlighet. Och av naturen. Hon fyller Galleri Kronans fyra rum i säsongens sista utställning.
Stina Hallgren har en stränghet som riktas inåt och som handlar om sanning. Så har jag alltid uppfattat hennes verk, som hon släppt fram på Kronans samlingsutställningar. Det är klassiskt stram keramik och utsökt, återhållsamt måleri. Men det är länge sedan hon gjorde en större utställning, 2008 fyllde hon Kronan med verk från 25 år, 2012 ställde hon ut på GalleriLi i Skärkind.
Keramik och måleri. Stina Hallgren fyller Kronan.
Nu slår hon till, hon har samlat sig för detta under sju år. Det sprakar på Kronan, strängheten spricker men med sanningen är hon lika noga som förr.
Naturen är det övergripande samlingsordet och det är som att vart och ett av rummen fått sitt eget tema.
Entrérummets stora målning av en aulosspelare som tittar fram ur snåren, Han spelar i skogen, ger känslan av ”den besjälade naturen”. Här tittar Stenflickan fram ur gråberget och mer raffinerat – Masker av terrakotta med eller utan målning – hänger i rad. Flera målningar, som blommor i sin Paulun och Minnet av ett träd.
– Det skulle vara stort när jag började måla. Men det blev mindre och mindre, det blev så här, säger hon om det måttliga trädet i det stora landskapet.
Strama keramikobjekt, Korpurna och Korpskål, kontrasterar mot en Väktare vars keramikklottriga sällskap visar på en helt ny Stina Hallgren. Hon smeker en guldklimpig Prinsessa. Om Sorgblomman säger hon ”Saknad, men livet går vidare.” Ovanför lyser Sol, landskap.
Stina med målningen Vänderot och keramikobjekten Korpurna och Korpskål, med glaserade korpmotiv på oglaserad botten.
Nästa tema blir ”natur – studier”. I den lilla smatten med dörröppningar och minimalt väggutrymme står två ekblad på höga lerbäddar, som uppgrävda ur marken de just fallit på. På väggarna målningarna Kaprifol och Vindfrö, med skilda uttryck.
Lilla Galleriet rymmer två serier, oljemålningar och akvareller. Ett rum med ”naturbetraktelser och form”. Oljemålningarna är något av det mest pastosa jag sett. Färglagren har bretts på med bred kniv, feta streck i abstrakta tolkningar av naturmotiv, Mot sjösidan, Bersån, Segel kan de heta. I blått, grönt och rött – utställningens rödaste verk.
– Det här är minnen för mig, säger Stina Hallgren och berättar hur vanligt det var med röda segel på morfars tid.
Mittemot prövar hon samma geometriska måleri men nu i ytterst små akvareller i förhållandevis stora passepartouter. Blå blomma, Snäckskal, Yellow är titlar som anspelar på färgleken. I fönstret hänger Guldvinge, en tung glasmålning av fusionerade glasbitar i olika färger. Där är tre fjärilar, titelns och svart skuggor på färgad botten. Hon gillar fjärilar.
Konkret installation. På väggen hänger Master i gult, på golvet står Svart kon. Därefter målningarna A, R, E. Ovanför Gräsurna på golvet hänger Portal i keramik.
Nya överraskningar väntar i Kronans innersta rum, verk med ”geometriskt urspung”. Abstraktioner, konkret måleri – om någon del av utställningen ger känslan av installationer så är det avdelningen med tre målningar i svart och vitt à la Malevitj, han med monokromerna. Ett ögonkast på titellistan och så öppnar de sig, humor! Triangeln på vit botten är A, den med de små hörnen blir R och så E. Invid står en svart kon. Ovanför den en gul monokrom i målad gulorange ram, Leksandsdräktens färger för sorg får jag veta.
Färgstämda är en blå akrylmålning, Afton, och Lufturna, i keramik. Blått är en favoritfärg, som jag känner igen från tidigare. Hon pekar på de små röda fläckar som hon lyckats få in, någon här och någon där. Men en Blek sol lyser svagt på väggen mittemot.
– Den har jag hållit på med i två år. Den har varit svart och grön men nu blev den så här, säger Stina som lyssnat av sin inre sanning.
Också här, som överallt i galleriet, finns små keramiksaker. Fina är snäckskalen i sin vackra blåmussleform. Invid en smäcker Gräsvas (funktionstitel) skjuter en Trumpetvas (formtitel) upp. Två ”trasiga” skålar står i ett fönster, Mördarsniglar bildar kantdekor.
– Nu har jag lämnat proportionerna, säger Stina Hallgren.
Hon kallar sig ”sönderskolad” efter sju år på Konstfack där lärarna, hon nämner Margit Ljunggren och Krister Karlmark, ville att den begåvade eleven skulle stanna och lära sig ännu mer. Stina lyfter även fram mötet med Hertha Hillfon, en ”mycket sträng tant” och en av sin tids främsta keramiker (Konstmuseet har flera dyrgripar av henne i sitt magasin).
– Nu vill jag dra på ännu mer.
© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
GALLERI KRONAN Norrköping
26 november – 11 december 2016
Stina Hallgren
Keramik och måleri
LÄNKAR
Galleri Kronan hemsida Facebook FB-evenemang