Profilen Marianne Wik hos Nyfiken på…


– ”När jag blir stor vill jag bli lärarinna” var det första alster jag skrev som blev publicerat. Det var i Kamratposten och jag fick fem kronor i arvode, berättar Marianne Wik.

 

Snart satsar hon på en kurs i östgötska

 

SÖDERKÖPING Hon blev lärare som hon bestämt. Hon blev författare som hon drömt. Marianne Wik berättade om sitt liv, uppväxten i S:t Anna och studietiden. Karriären började med några dikter i Kamratposten.

Östgötska är en ful dialekt. Eller åtminstone lite töntig. Det är nog en vanlig åsikt.
Men det håller inte författaren Marianne Wik med om. Hon har tagit till sig sin dialekt och utvecklar den i både tal och skrift. Härnäst satsar hon på en kurs i östgötska.

Att det går att skriva och läsa poesi på östgötska bevisade hon när hon gästade föreläsningsföreningen Nyfiken på… på Stinsen i Söderköping i onsdags kväll. Där och då fick åhörarna ta del av tidiga och mera mogna dikter, både på östgötska och svenska.

Marianne Wik är en välkänd profil i Söderköping. Inte underligt att hon drog fullt hus till sin föreläsning.

– Jag har föreläst många gånger om olika ämnen. Men det är första gången jag berättar om mig själv och om mitt liv, säger hon.

 

Marianne Wik
– Det var inte självklart att jag skulle få ta studenten. När jag var 15 år, fick jag veta att jag fått en friplats på Sigtunastiftelsen gymnasium. ”Jag måste fråga mina föräldrar först”, sa Marianne Wik. Men i grunden var hon förstås själaglad.

 

Marianne Wik är född och uppvuxen i S:t Anna. Hon är tacksam för förstående föräldrar och för lärare som insåg att hon var begåvad och borde läsa vidare. Efter skolan i Söderköping fortsatte hon sina studier i Sigtuna och Stockholm och blev så småningom det hon drömde om att bli redan som barn – nämligen lärarinna.

– Jag har alltid älskat att läsa, berättar hon. – Varje gång mina föräldrar åkte till ”stan”, alltså till Söderköping, hade de med sig en bok hem till mig. Det kunde vara Fröken Sprakfåle, någon av Kitty-böckerna eller Flickornas julbok. Inte nog med det, jag fick också spiralblock så att jag slapp skriva på papperspåsar som jag ibland fått hålla tillgodo med.

Tillsammans med sin syster lyssnade hon gärna på schlagers på sin vevgrammofon. Hon lärde sig Vildandens sång, Gamle Svarten och andra sorgliga texter utantill. Det inspirerade henne till att börja skriva egna dikter. Hon låter oss lyssna till en liten dikt om Vårens ankomst som hon skrev i årskurs 6.

Hon fick några dikter publicerade i Kamratposten och det blev starten på hennes författarkarriär.

Marianne Wik växte upp på 1950-talet med en mamma som var hemmafru. Hennes pappa, som var lantbrukare, brukade framhålla alla människors lika värde.

–  Det fanns stora klasskillnader. Det var noga med att man skulle hälsa ordentligt och man fick inte störa. Men ändå tror jag att det fanns en större förnöjsamhet på den tiden.

– Jag frågade nån gång min pappa om det. Han svarade att: Jo, inte var lönen eller husen bättre och inte var maten bättre. Men vi delade med oss.

Marianne läser en dikt på östgötska om Rådhuskaféet dit hon fick följa med som barn iklädd ”di likste klära”.

Hon påpekar att hon aldrig driver med dialekten. Det har hänt att folk trott det. Efter ett av hennes framträdanden sa en dam i publiken: ”Ja det var roligt. Men man kan ju inte rå för att man är östgöte.”

Hon berättar att hon varnades för den pennalism som hon skulle kunna utsättas för under studietiden på den ”fina” skolan i Sigtuna eftersom hon kom från glesbygden. Men hon märkte inte av någon ”mobbning” som vi skulle kalla det idag.

Marianne Wik blev lärare som hon bestämt sig för. Hon blev författare som hon drömt om. Hon har skrivit i hela sitt liv men just nu ligger skrivandet nere till förmån för föreläsningar som fordrar förberedelser.

Det märks att hon tycker att det är roligt att berätta. Det märks också att hennes åhörare har rolig, inte minst på de många glada och igenkännande skratten.

© Text: Bibi Friedrichsen

© Foto: Boy Svedberg

Böcker av Marianne Wik

Kärlek och blomdoft ett knippe kärleksdikter
Malva och haren en barnbok
Till Söderköping en hyllning till Söderköping
Engela historien om en udda dam

 

STINSEN Söderköping

Hösten 2017 kl 18.30
Nyfiken på…
Föreläsningar
Samarr: Söderköpings föreläsningsförening, Kulturkontoret, Folkuniversitetet och Söderköpings Bokhandel

13 september
Lasse Berg Vårt inre Afrika. Upptäcktsresor

4 oktober
Christer Sturmark Upplysning i det 21:a århundradet

18 oktober
Charlotte von Zweigbergk Fattigfällan

1 november
Marianne Wik Från S:t Anna över Sigtuna till Söderköping

15 november
Ingmar Karlsson Kurdistan – landet som icke är

7 december
Heléne Lööw Nationalsocialismens, fascismens och rasideologins historia

14 december
Kristina Paltén Den rädda löparen

LÄNKAR
Nyfiken på… hemsida Facebook
Söderköpings kommun /Kulturkontoret hemsida

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.