• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Konstforum kallar till Östgötaforum


Östgötaforum. Elva konstnärer, varav flertalet yngre, har kallats in till Konstforums sista utställning för hösten. Närmast till höger Sandra Björns porträttmåleri.

 

Röst efter röst berättar om varat

 

NORRKÖPING Yngre konstnärer som är på G. Tanken föddes i juni och nu skriver 11 lokala och regionala utställare på Konstforum berättelser om varat. Med avstamp i det moderna bygget är det sökande, längtande, stilla, dystopiskt och rentav groteskt. Men också vackert och handfast.

– Det började med att jag fick en tanke, att se vad man kunde hitta för lite yngre konstnärer här i länet, som är på G, berättar Hans-Ove Hedman, Konstforums utställare som curerat utställningen.

Decemberutställningen med den anspråksfulla titeln ”Östgötaforum” är ett lyckat svar på sommarens tanke. 11 konstnärer som hävdar måleriets kraft, skulpturens evighet, fotografiets konst och keramikens och smyckets tröst.

De har kallats in från olika håll och kanter i Östergötland. Några är medlemmar i Alka och några i KIFin, konstnärsföreningarna i Linköping och Norrköping. Hans-Ove Hedman har tagit hjälp av Linköpingskonstnären Thomas Edetun för urvalet från västra delen av länet. Åtta av de elva är kvinnor, tre män.

 

Nisse Sandström
Torpköket av Nisse Sandström.

 

– Jag tyckte också att det kunde vara kul med en lite äldre man som komplement till de yngre konstnärerna, förklarar Hans-Ove Hedman valet av Nisse Sandström.

Jazzmusikern som bor i Kalbo utanför Rejmyre är en uppskattad autodidakt med sina målningar i naiv realistisk stil som berättar om ett annat Sverige. Småstadens låga centrumhus blomstrar i Gatubild, rallarna bygger banor för rälsbussar och tåg och det är gott att vara i en värld byggd med mänskliga mått.

I det prydliga Torpköket står grytan på den varma vedspisen, den kokar inte över, i en bild som är så utsökt komponerad att det slår nostalgin med hästlängder.

Vad hände med Sverige? På Konstforum möter Nisse Sandströms målningar Linköpingskonstnären Hasti Radpours laddade måleri, en hemmaberättelse i svart och vitt med markerade dörrar som står på glänt. Stora målningar, som uppdragna serieteckningar.

Det känns knappast som kärlek, det röda ljuset som lyser genom dörröppningen och tecknar linjerna av sovrummets säng i Honey I am home.

 

Jennifer Spångerud
Utan titel av Jennifer Spångerud.

 

I Mellanrummet möter Nisse Sandström även två små verk av Jennifer Spångerud, en krock av guds nåde. Lilla vargen och The Devil is the Details.

Det är i periferin det händer. Det känns som en sanning när jag ser Jennifer Spångeruds skulpturer/objekt. Hon bor i Boxholm och har sedan hon gästade Galleri Kronan under Pride 2013 fördjupat sitt uttryck och materialval under högskolestudierna i Glasgow. Tidigare i höstas ställde hon ut på Passagen.

Evighet och förgänglighet, motsägelsefullt och överensstämmande på samma gång, slåss i hennes verk. Hennes masterpiece är en död get, intorkad i förruttnelsen. Ena hornet är guldfärgat men avskavt. Självklart Utan titel; hur skulle något, som redan befinner sig i den stora glömskan, ha ett namn. Gjord av papier maché, ull, latex, hår, grenar, akrylfärg.

Invid den titellösa geten i Entrérummet hänger ett foto i en serie som Jennifer Spångrud skapat i samarbete med Morgan E. Rusell. En kvinna med raffig topp, samtidigt som huvud och underkropp byltats på till oigenkännlighet. En blodig tampong med snöre hänger mellan benen på det identitetslösa kvinnodjuret.

– Hur hänga så att alla får plats att synas bra, att alla tycker de fått den bästa platsen, är den fråga Hans-Ove Hedman ställde sig när det var dags att hänga utställningen.

En högst relevant fråga jag tror att alla svarar ”JA” på. Kanske rentav att de tycker lite synd om varandra, alldeles i onödan. Alla syns.

Genom att hålla samman de enskilda konstnärskapen fogas berättelse till berättelse. Galleribesöket blir som att höra en kör där röst efter röst intonerar sin rapport om varat – det som är, det som var, kunde varit, dröms eller det som kommer. Två- eller trestämmiga klanger som förändras en ton i taget.

 

Daniel Björkert
Daniel Björkert med Så stilla, så kall.

 

I Entrérummet ryms även Norrköpingskonstnären Daniel Björkerts lågmälda fotografi/gummitryck, med en teknik som han hämtat från fotokonstens barndom. En lite diffus Bror som kanske tittar i en kikare. Landskapsbilder som är så ödsliga att tiden tycks ha stannat. Så stilla, så kall.

Erika Pardo Skoug, även hon från Norrköping, har i samma rum tagit med sig det kurbitsmåleri hon gjort till sitt eget och visade på Galleri Kronan i vintras. My Swedish theory of love i tre starka färgställningar och en liten akvarell.

– Roligt att få med Erika Pardo Skoug, som gjorde förra årets Kulturnattsaffisch, och Sandra Björn, som gjorde årets affisch, tycker Hans-Ove Hedman.

Sandra Björn, som har studerat konst både på Lunnevad och Gerlesborg, är yngsta utställaren. Nu pluggar hon på KSM, alltså programmet Kultur, samhälle och mediegestaltning på Campus i Norrköping.

I Trädgårdsrummet ställer hon ut fyra stora porträttmålningar. Höst, nångång med het bok som skyler och framhäver kroppens begär. Levande växtlighet talar ett språk som är som starkast när en sovande F med katt kantas av rödaste vallmo.

Spänning uppstår mellan åskådaren och Klubb för inbördes beundran vars tre tjejer (vid fyra kaffekoppar) vänder sig utåt i ett tyst ”Vem fan är du?” Ett radikalt porträttförfarande.

 

Annika Svahnberg
Självporträtt av Annika Svahnberg.

 

I samma rum hänger Linköpingskonstnären Annika Svahnbergs serie av sju Självporträtt. Alla med ett granskande öga och målade med snabba penseldrag i olika toner.

Jag läser in ett ifrågasättande av jaget, framför allt upplöser konstnären den ytkontroll som sociala mediers selfiebilder försöker förmedla om och om igen. ”Förgäves” låter konstnären meddela.

Handfast tröst erbjuder då Karin Langhards fat, skålar och tekannor i samma rum. Keramikern i Ödeshög arbetar i stengods, lera som klarar stora volymer med tunna kanter/väggar. Den bakåtblickande dekoren är omväxlande med målad glasyr eller målade bilder. Raffinerat stiliserat är Fatet med blå orm, liksom Stor svart skål med prickar, där färgprickarna blir som juveler. En Grön tekanna är slät, en Svart tekanna arbetad med sneda ränder, den senare väcker ”vill ha”-begär.

Några fat, muggar och skålar av Karin Langhards hand har fått dekor av Csilla Domonkos, boende på samma plats. Hon skapar etnoinspirerade mönster, uttalat i faten Mandala och Afro Amorö med ansikte, fragmentariskt antytt i Grönt fat.

Främst ses hennes etnoinspirerade konst i de vackra smycken som presenteras i galleriets shop. Aldrig har jag sett så fint knuten makramé tidigare.

– Det är roligt att ha keramiken med och så silversmeden, kommenterar Hans-Ove Hedman.

 

Elin Redin
Smultrongult och tvärsäkert av Elin Redin.

 

I Hamnrummet möter vi Elin Redins målningar. Lager av minnen är en titel som kunde gälla dem alla, målade som vore de collage. De flödar av associationer. I Genbank ser vi villagatan men också en apa i ett träd. Träd förekommer ofta i hennes måleri, fördelar ytorna och överbryggar.

Här finns ett ifrågasättande och ett prövande, samma smäckra skyltdocka placeras på olika platser i bilden i Smultrongult och tvärsäkert, jag observerar att de tunga skuggorna kastas åt olika håll. Konstnären som på sin väg mot Konstfack passerat för många konstnärsämnen så viktiga Lunnevads folkhögskola är nu lärare på Liljeholmens folkhögskola.

Linköpingskonstnären Christofer Dahlbys ruffiga måleri förmedlar en postapokalyptisk stämning. Jorden har gjort uppror, Halshuggna styra i dessa riken, även om de inte är medvetna om sitt tillstånd. Han får hållas i Studion, så långt bort från Nisse Sandströms framtidstroende lokalsamhälle som möjligt.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren och Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Csilla Domonkos

KONSTFORUM & STUDION Norrköping

Hösten 2018

8–23 september 2018
Pontus Raud
Nödvändiga relationer
Måleri, grafik

8–23 september 2018
Viola Tar
Fotografi

29 september – 14 oktober 2018
Mats Lydén
Måleri
Anders Adelgren
Måleri

29 september – 14 oktober 2018
Jan Allan
Fotografi

20 oktober – 4 november 2018
Anette Hammarén
Måleri, grafik
Nina Kerola
Måleri
Stina Eidem
Måleri

21 oktober – 4 november 2018
Moa Liverstam
Fotografi

10–25 november 2018
Per Serre
Måleri

11–25 november 2018
Anna Julkunen
You Believe It All, Don’t You

Fotografi

1–16 december 2018
Östgötaforum

Elin Redin, måleri
Daniel Björkert, fotografi
Erika Pardo Skoug, måleri
Jennifer Spångerud, skulptur
Hasti Radpour, måleri
Nisse Sandström, måleri
Annika Svahnberg, måleri
Sandra Björn, måleri
Christofer Dahlby, måleri
Karin Langhard, keramik
Csilla Domonkos, smycken, keramikdekor

LÄNKAR
Elin Redin info
Daniel Björkert hemsida
Erika Pardo Skoug hemsida
Jennifer Spångerud hemsida
Hasti Radpour hemsida
Nisse Sandström Wikipedia
Annika Svahnberg info
Christofer Dahlby info
Karin Langhard hemsida

Konstforum hemsida Facebook

Anna Julkunen och katten i Studion reportage Kultursidan.nu 15/11 2018
Per Serres landskap på Konstforum reportage Kultursidan.nu 14/11 2018
Moa Liverstams fotografi i Studion reportage Kultursidan.nu 27/10 2018
Hammarén, Kerola och Eidem ställer ut reportage Kultursidan.nu 20/10 2018
Jan Allan, Mats Lydén, Anders Adelgren reportage Kultursidan.nu 4/10 2018
Pontus Raud och Viola Tar på Konstforum reportage Kultursidan.nu 19/9 2018

Hasti Radpours korpar på Konstforum reportage Kultursidan.nu 13/4 2018
Erika Pardo Skoug erövrar sitt Sverige reportage Kultursidan.nu 11/1 2018
Promenad i New York på Galleri Kronan (Daniel Björkert) reportage Kultursidan.nu 7/3 2014
Pride öppnar med konst och samtal (Jennifer Spångerud) reportage Kultursidan.nu 2/5 2013

Tagged , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.