• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Lovisa Ringborg på Konstmuseet


Detalj. I The Washing I–III gestaltar Lovisa Ringborg tvättandet som den ritual som civiliserar oss, från födelse till död.

 

Tvättandets ritual civiliserar oss

 

NORRKÖPING Ett heligt rum. Kvinnligt, mänskligt, djuriskt, naturiskt. Konstnären Lovisa Ringborg börjar sitt arbete med handens verk, upptäcker och fördjupar. Fotografi, skulptur och film bildar i installationen ”Phantom Limbs” en skön och märklig dröm om liv och död i Konstmuseets Galleri 5.

Notre Dame – oskadad – är min första tanke. Naturligtvis helt fel, Konstmuseets Galleri 5 är ett enkelt kapell jämfört med den sotiga katedralen i Paris. Och hur många kyrkobyggnader har inte ett rosettfönster?

Här är det dessutom inte ett glasfönster utan en film. Liquid Moon är en 8 minuter lång kedja av symmetriska bilder i rörelse. När jag först kastar en blick ser jag som en 1800-talsillustration av en livmoder vars äggledare lyfter sig mot varandra och möts. Det styr min läsning av hela rummet som blir ett heligt kvinnorum – Notre Dame ändå.

Det gurglar och kluckar dovt. Konstnären Lovisa Ringborg samarbetar i filmen med musikern Jenna Hultén. Snart förs vi ut i rymden, i bild och ljud. Om det är en yttre eller inre rymd är upp till betraktaren.

– Det är oljor, akrylfärger som jag fått att röra sig, berättar Lovisa Ringborg.

 

Lovisa Ringborg – vernissagesamtal
Vernissage. Helena Scragg samtalar med konstnären Lovisa Ringborg om utställningen/ installationen Phantom Limbs  i Konstmuseets Galleri 5. Närmast i bild ses Sovarna/ The Sleepers, på väggen ovanför besökarna filmspelet Liquid Moon.

 

Utställningsintendenten Helena Scragg ser beröringspunkter mellan Lovisa Ringborgs skapande och Greta Knutson Tzaras (Konstmuseets stora sommarutställning i gallerierna 3,4,6 och 7).

– Ni arbetar båda självständigt, är inte med i någon gruppering, befinner er i er egen tid. Ändå relaterar ni till konsthistorien, säger Helena Scragg och syftar såväl på surrealismen men kanske även på renässanskonsten.

– Jag har aldrig definierat mig som surrealist men är påverkad av det undermedvetna, är Lovisa Ringborgs svar. En drömvärld är på sätt och vis lika verklig som den medvetna världen.

Det är väl där ”Phantom Limbs” (fantomlemmar) befinner sig. I försöken att fånga något bortom det gripbara. Helena Scragg säger fantomsmärta, vilket är det svenska uttrycket för att uppleva att något, kanske en amputerad kroppsdel, tycks finnas kvar eftersom det värker.

Lovisa Ringborg – The Washin I_III
Triptyk. The Washing I–III. Våta lakan som rörs av händer, fötter. Som en rit för liv och för död.

 

Konstnären började med måleri. På sätt och vis är hon kvar där även om det är fotografiet (examen från Högskolan för fotografi i Göteborg) och filmen som hon målar så skickligt med.

Som i triptyken The Washing I–III. Varmt hudfärgade tyger, mer eller mindre våta som berörs av gripande händer och vinklade fötter. Det är inte olikt detaljer ur en altartavla, kanske Kristi nedtagande från korset. Det var under renässansen som konstnärerna lärde sig bemästra återgivandet av textil.

– Det började med att jag färgade in lakan med te och andra färger. Jag tyckte om dem i vatten, det kändes köttigt.

Som vi snart lär oss börjar Lovisa Ringborgs skapande så, i ett handens arbete. Därur föds tankar.

– Jag tänkte det var organiskt, kroppsligt. Tänkte på tvättandet, det rituella tvättandet. Det upprätthåller civilisationen. Vi tvättar våra barn, vi tvättar våra döda.

Skickligheten. Intrycket är ett fotograferingstillfälle – egentligen består den av många som fogats samman med tålamodsprövande arbete i datorn.

 

Lovisa Ringborg framför Ghost
Strutsplymer. Lovisa Ringborg framför Ghost, där den skulpturala bilden placerats i en form som en altartavla.

 

Lovisa Ringborg föredrar att använda sig själv som modell. Andra är enbart undantagsvis med, som i The Octopus Oracle där farmors gamla brudtäcke döljer det som försiggår därunder. Något annat än händer och fötter får vi aldrig se.

Färgskalan från triptyken går igen i utställningsrummet. Ett vått lakan kan torka och hållas upp av någon som gömmer sig där bakom – Vanishing Act är häpnadsväckande enkel som en barnlek. Och på gaveln mittemot rosettfönstret reser sig Ghost, krönt med strutsplymer, på en ”altartavla” med spetsad topp. Ännu ett exempel där hon återanvänder sakralt formspråk.

Som om ett av motiven frigjort sig från väggarnas skulpturala fotografier ligger gruppen Sovarna/ The Sleepers mitt på golvet. De ser ut som nästan fullgångna foster av kanske hästar, hårlöst släta.

– Skulptur är ett parallellt spår när jag tröttnar på fotografit. Jag behövde jobba med händerna och gjorde en stor mängd med minihästar eller foster i lera. När jag såg dem ville jag blåsa upp dem i skala, berättar Lovisa Ringborg och tillägger: De drömmer, de är i sin egen värld.

 

Lovisa Ringborg – Apokalyps
Apokalyps. Vulkanen som bringare av undergång och död. Men vulkaner är också mytiska platser, leder till andra världar.

 

Kanske de föds först när världen, som vi känner den, gått under. I bilden Apokalyps öppnar sig en vulkan och spyr ut sin rök strax invid några hus. Bilden är från 2014. Jag googlar och hittar att vulkanen Bardarbunga spydde aska och lava på Island just då.

Liv, dröm och död är nära varandra hos Lovisa Ringborg i Galleri 5.

För den som vill fördjupa sig rullar en lång intervjufilm, tidigare sänd i K-special, i Harlekinen. I samband med utställningen ges även en ”cofee table”-bok ut. Den innehåller en intervju mellan konstnären och Konstmuseets intendent Helena Scragg på både svenska och engelska. Dessutom många fler bilder från Lovisa Ringborgs konstnärskap parat med korta, närmast poetiska, texter av konstnären.

Och ja! Även om hon är född i Linköping är Lovisa släkt med Ringborgarna i Norrköping, de med Ringborgska huset på Bråddgatan och Ringborgs hörna i Hageby. ”Pappa är expert på det.”

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren och Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

Lovisa Ringborg – Liquid Moon (video)

KONSTMUSEET Norrköping

18 maj – 6 oktober 2019
Lovisa Ringborg – Phantom Limbs
Installation: Fotografi, skulptur, video
Musik av Jenna Hultén
Utställningsintendent: Helena Scragg
Prod: Norrköpings Konstmuseum

Film i Harlekinen: Dokumentär från SVT/ K-Special

Bok: Phantom Limbs av Lovisa Ringborg
Max Ström förlag 2019

PROGRAM
22 maj
kl 17 Visning med Helena Scragg
kl 18 Föreläsning av Helena Scragg följt av samtal med Lovisa Ringborg

LÄNKAR
Lovisa Ringborg hemsida
Norrköpings Konstmuseum hemsida Facebook

We Made It! i Konstmuseets entré reportage Kultursidan.nu 4/5 2019
Sommarljuset på Greta Knutson (Tzara) reportage Kultursidan.nu 25/3 2019

Tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.