• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Roligt när fasaden krackelerar i Grymt galet (recension)

Skål och välkomna!
Skål och välkomna! Roger (Anders Håkansson) tillsammans med Pia (Carina Perenkranz), Anna (Pernilla Parzyk) och Gunnar (Pontus Helander).

Kritik mot småborgerlig perfektionism

 

Vi bänkar oss förväntansfulla, utan att egentligen veta så mycket om stycket vi snart kommer att se. Komedin är en omarbetad, ”för-Norrköpingskad” version av Willy Russels (kanske mest känd för manuset bakom filmen Timmarna med Rita från 1983) pjäs One for the Road publicerad 1976.

Skådespelet är till stor del framregisserat av skådespelarna själva, veteranerna och motorn bakom Chopp event på Skandiateatern Pontus Helander, Carina Perencranz, Anders Håkansson parat med Pernilla Parzyk. Inger Nilsson är, som hon själv beskriver det i programbladet, ”regikonsulent”.

Pjäsen tilldrar sig i ett radhusområde i 2000-talets Smedby och visar i två akter hur en festlig kväll hos Gunnar och Pia kan te sig. Paret har bjudit in Annas syster Pia och dennas man Roger, samt Gunnars föräldrar, för att fira Gunnars stundande 45-årsdag tillsammans.

Gunnars föräldrar har svårt att hitta i det till utseendet enhetliga området, trots flera besök till sonen och dennes familj tidigare, och kommer således inte fram till huset i tid. Just så som ett klassiskt stycke är uppbyggt, där föräldrarna figurerar som en drivande kraft utanför den på scen utspelade handlingen.

Pjäsen visar på en samhällelig kritik mot det småborgerliga (styrelsemöten, tupperware-partyn, golf och stavgång) och det tillrättalagda; att allt ska vara så perfekt, åtminstone på ytan, i vårt västerländska samhälle. Pjäsen innehåller en hel del populärkulturella referenser, såsom Fredrik Skavlans talkshow och Björn Skifs, den senare till Gunnars stora förtret då han aldrig gillat Skifts musik.

Med början i första akten och pågående en bra bit in i den andra framgår det tydligt att särskilt de två systrarna är noga med att upprätthålla en viss fasad utåt, och att det är viktigt för dem vad grannar och andra anser om dem och deras liv. Gunnar ställer sig frågande till detta varpå de övriga försöker diagnostisera vad som är fel med honom.

Detta krackelerar i och med att pjäsen når sin kulmen och helt andra karaktärsdrag träder fram. Peripetin, vändpunkten, visar att ingen av de fyra är nöjda med var de befinner sig i livet, även om vissa går till mer extrema uttryck för att demonstrera detta.

Ensemblen är tight, de spelar väl tillsammans. Publiken, som verkar ha kunnat relatera till stora delar av pjäsen av skratten att döma, går därifrån med ett leende på läpparna.

Text: Ylva Husén
Foto: Sven Åke Molund

  • SKANDIATEATERN Norrköping
  • 26 oktober – 4 december 2012
    Grymt galet
    Av Willy Russel
    Regikonsult: Inger Nilsson

    • MEDVERKANDE
      Pernilla Parzyk
      Anders Håkansson
      Carina Perenkranz
      Pontus Helander

LÄNKAR
Skandiateatern hemsida
Snart blir det Grymt galet på Skandiateatern reportage Kultursidan.nu 23/10 2012

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

Tagged , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.