• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Spökmys på Arbetets museum (recension)

Två vitklädda varelser – med ett läskigt agerande

Vid glasdörren tar det stopp för de två vitklädda varelserna med svarta ögon och blodiga ansikten.

 

Två vitklädda varelser med svarta ögon…

 

Vi kommer lite för tidigt och det är nästan tomt i museets entré. I väntan på att visningen ska börja beger vi oss upp till museets kreativa verkstad där man kan sminka sig till zombie eller annan skum nattvarelse. Det passar tjejerna bra att få komma i stämning. Efter knappa halvtimmen med vitt, svart och rött smink kommer vi ner till entrén igen. Nu är det fullt med folk och lång kö till biljettförsäljningen.

Vi visas in i hissen av museiguide Maja Engström och åker upp till sjunde våningen. Vi är ett 15-tal vuxna och barn i olika åldrar. Museets rekommenderade åldersgräns på 10 år verkar inte vara så hårt hållen. Vi går alla lite försiktigt ut ur hissen och in i en mörklagd utställningslokal – inga zombier än så länge. Guiden visar in oss i ett litet rum och vi sätter oss ner i ring. Hon tänder en liten ficklampa, tar fram en tjock bok och börjar läsa. Det är knäpptyst i rummet. Spökhistorien är lång och några hinner skruva på sig lite innan hon har läst färdigt.

När vi alla rest på oss för att gå vidare kommer äntligen det alla väntat på – två vitklädda varelser med svarta ögon och blodiga ansikten skymtar förbi – zombier. Vi skyndar ut i trapphuset.

Det är ljust i trappan och promenaden neråt bryter tyvärr stämningen något. Men vi kommer snart in i mörkret igen och bjuds på några fler spökhistorier och zombiemöten innan vandringen avslutas i museets källare.

Efteråt är tjejerna nöjda även om de tycker att det var lite för snälla spökhistorier.

– Man blev inte så skrämd av dem, tycker Tyra Blomqvist.
– Jag tyckte den andra spökhistorien var bäst. Den första förstod jag inte riktigt, säger Nora Eriksson.
– Lite läskigt var det när ena zombien kom rusande mot oss. Tur att det var en glasdörr så att han inte kunde komma ut, säger Linda Karlsson.

Vandringen tog drygt en halvtimme och det känns lagom långt. Jag saknar en röd tråd som håller ihop vandringen. Tanken med en spökhistoria vid varje stopp är god, men lite av spänningen försvinner när man hela tiden börjar om med en ny historia. Men det är en ambitiös satsning och jag imponeras av zombiernas välsminkade ansikten och lagom läskiga agerande. Man blir aldrig riktigt rädd, men det kittlar lite småmysigt i magen. Passar alla åldrar.

Jag pratar med museets programansvarige, Mårten Mellberg, efter vandringen. Han berättar att kvällens sex vandringar är utsålda. Kanske blir det fler nattvandringar framöver. Håll utkik!

Text och foto: Felicia Eriksson

 

  • ARBETETS MUSEUM Norrköping

  • Torsdag 21 februari 2013
    Zombienatt
  • Tisdag 26 februari kl.18
    Zombier – föreläsning
    Herman Geijer och Susanne Samuelsson

LÄNKAR
Arbetets museum hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.