{"id":10069,"date":"2013-05-15T15:20:19","date_gmt":"2013-05-15T14:20:19","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=10069"},"modified":"2013-07-27T14:37:02","modified_gmt":"2013-07-27T13:37:02","slug":"glatt-mote-mellan-teaterns-kulissarbetare-pa-np33-reportage","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=10069","title":{"rendered":"Glatt m\u00f6te mellan teaterns kulissarbetare p\u00e5 NP33 (reportage)"},"content":{"rendered":"

\"Agneta<\/a><\/p>\n

\u00c5terblickar. Scenografen Agneta Skarp har varit \u00d6stg\u00f6tateatern trogen hela sitt yrkesliv. F\u00f6r fotografen Anders Mattsson var det ett steg p\u00e5 v\u00e4gen mot st\u00f6rre uppdrag. De st\u00e4ller ut tillsammans p\u00e5 NP33.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Ett rej\u00e4lt fragment av teaterns historia<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

De har lyft fram teatern under hela sitt yrkesliv, nu s\u00e4tts ljuset p\u00e5 deras egna g\u00e4rningar.<\/strong> Scenografen Agneta Skarp och fotografen Anders Mattsson fyller tillsammans upp en hel vinge i NP33:s stora konsthall under hela sommaren med utst\u00e4llningen Fragment av ett yrkesliv inom teatern \u2013 scenmodeller, kostymskisser, kostym, foto<\/em>.<\/p>\n

Agneta Skarps skisser och scenmodeller ger tillsammans med de inl\u00e5nade kostymerna en b\u00e5de gener\u00f6s och intensiv st\u00e4mning av teater-bakom-kulisserna \u00e4n vad en \u00e4kta loge kan erbjuda. Det balanseras effektfullt av Anders Mattssons svartvita fotov\u00e4gg med scenbilder. Sammantaget serveras h\u00e4r ett rej\u00e4lt fragment teaterhistoria, dels den som l\u00f6per \u00f6ver tid och visar de l\u00e5nga linjerna, dels nedslaget under en speciell period, \u00e5ren 1967-1970.<\/p>\n

N\u00e4r nu de tv\u00e5 forna arbetskamraterna tr\u00e4ffas m\u00e4rks en gl\u00e4dje, minnena fl\u00f6dar \u00e4ven om de aldrig m\u00f6ttes s\u00e4rskilt ofta n\u00e4r det begav sig. De \u00e4r \u00f6verens om att de b\u00e5da varit med om teaterns b\u00e4sta tid. Agneta Skarp upplever att teatern \u00e4r mer fragmentarisk i dag.<\/p>\n

\u2013 F\u00f6rr var den mer tydlig i sitt budskap. Nu l\u00e4gger man mer p\u00e5 publiken och litar p\u00e5 att den f\u00f6rst\u00e5r, s\u00e4ger Agneta Skarp.
\n\u2013 Vi var med om den goda tiden f\u00f6r teatern n\u00e4r det gick fram\u00e5t i samh\u00e4llet. Nu \u00e4r det f\u00f6r dyrt att vara kulturkonsument f\u00f6r m\u00e5nga.<\/p>\n

\"Hiawatha<\/a>
\nHiawatha, uppskattad och p\u00e5kostad familjef\u00f6rest\u00e4llning.<\/em><\/em><\/p>\n

Agneta Skarp b\u00f6rjade som scenografelev vid Norrk\u00f6pings teater och stannade kvar p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern fram till pensionen.<\/strong> En g\u00e4rning som bel\u00f6nades med Broocmanpriset, Norrk\u00f6pings tidningars kulturpris, 2012. Djupdyker man i hennes del av utst\u00e4llningen s\u00e5 anar man de teaterhistoriska vingslagen. D\u00e4r \u00e4r en scenbild fr\u00e5n Lilla teaterntiden, det n\u00e4rmaste teatern kom det nya \u201dsvarta l\u00e5dan\u201d-idealet. Agneta Skarp visar hur hon l\u00e4t l\u00e4gga klinker p\u00e5 golvet till spanska Bernarda Albas hus<\/em> s\u00e5 att det skulle h\u00f6ras hur skr\u00e4mmande fru Bernarda var n\u00e4r hon gick.<\/p>\n

Hon ber\u00e4ttar hur patinering, att ge kostymerna ett slitet utseende, kom med Haren och vr\u00e5ken<\/em> \u2013 och hur ledsna de skickliga s\u00f6mmerskorna blev \u00f6ver att se sitt arbete smutsas ner och f\u00f6rst\u00f6ras. Hur scenljuset utvecklats, den tomma bakgrunden till Spelman p\u00e5 taket<\/em>:s scenmodell fylls med skymningsf\u00e4rger p\u00e5 ett scenfoto.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag b\u00f6rjade 1967 hade teatern fortfarande fasta scenbilder, f\u00f6r ute- och innemilj\u00f6er. Verkst\u00e4derna var enklare. Vi hade bara snickeri och m\u00e5leri, men inte smedja som vi har nu, s\u00e4ger Agneta Skarp.<\/p>\n

Men det \u00e4r l\u00e4ttast att bli \u00f6verv\u00e4ldigad. <\/strong>H\u00e4r hittar vi praktkl\u00e4der, ingen har haft anledning att spr\u00e4tta upp eller sy om de magnifika kostymerna till Maria Stuart<\/em>. I samma \u00f6verd\u00e5diga del av utst\u00e4llningen \u00e4r det l\u00e4tt att k\u00e4nna igen R\u00f6da Nejlikan<\/em> som f\u00e5tt stort utrymme, den upps\u00e4ttningen kr\u00e4vde 150 skisser till 150 kostymer. H\u00e4r st\u00e5r en handfull och gl\u00e4nser.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r vi b\u00f6rjar med en upps\u00e4ttning s\u00e5 tr\u00e4ffar jag regiss\u00f6ren och vi pratar, pratar, pratar. Sedan g\u00e5r jag hem och skissar. Efter ett tag kommer jag tillbaka till regiss\u00f6ren och visar \u2013 \u00e4r jag p\u00e5 r\u00e4tt v\u00e4g?<\/p>\n

Det \u00e4r pedagogiskt upplagt.<\/strong> Upps\u00e4ttning efter upps\u00e4ttning presenteras med kostym, skisser och scenmodell, och g\u00e4rna programblad. Urvalet grundar sig till stor del p\u00e5 vilka kostymer som funnits kvar i teaterns kostymf\u00f6rr\u00e5d. Agneta Skarp vet att ber\u00e4tta om varje upps\u00e4ttning, hur Eiffeltornets d\u00e5 moderna arkitektur fick lysa igenom i scenografin till Dreyfuss<\/em>. Hur lika de b\u00e5da upps\u00e4ttningarna (1986 och 2008) av Arsenik och gamla spetsar<\/em> \u00e4r, f\u00f6r att manusf\u00f6rfattaren styr och st\u00e4ller med f\u00f6nsternischer, d\u00f6rrar och g\u00f6mst\u00e4llen.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga som inte f\u00f6rst\u00e5r vad jag g\u00f6r som scenograf. Jag \u00e4r inte ens s\u00e4ker p\u00e5 att min familj f\u00f6rst\u00e5r fullt ut. Nu kan jag visa dem.<\/p>\n

\"Blodsbr\u00f6llop<\/a>
\nBlodsbr\u00f6llop, 1969.<\/em><\/em><\/p>\n

Anders Mattsson halkade in p\u00e5 Norrk\u00f6pings teater som frilansfotograf p\u00e5 ett bananskal 1967.<\/strong> Efter n\u00e5gra \u00e5r tog han sig vidare till Malm\u00f6 teater efter att ha visat upp arbetsprover som uppenbarligen hette duga, efter m\u00f6tet \u00e5kte han hem, k\u00f6pte t\u00e5rta och tog med till teatern: ”Hej och tack f\u00f6r mig”.<\/p>\n

\u2013 Jag spelade amat\u00f6rteater med ABF p\u00e5 Hemg\u00e5rden, med Gun J\u00f6nsson och Torsten Sj\u00f6holm som ledare. De ville att jag skulle bli sk\u00e5despelare, men nej, att beh\u00f6va l\u00e4ra alla dessa l\u00e4xor.<\/p>\n

Statist kunde teaterintresserade fotografl\u00e4rlingen Anders Mattsson t\u00e4nka sig att vara. Och en dag n\u00e4r han stod sin silverf\u00e4rgade teaterkostym i kulissen under repetitionerna av La Traviata<\/em> s\u00e5 tog han en bild med kameran. Gun J\u00f6nsson s\u00e5g bilden, talade med teaterchefen John Zacharias och snart var Anders Mattsson extrafotograf p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern. 150 kronor per upps\u00e4ttning n\u00e4stan dubblerade Atelj\u00e9 Beckmans fotol\u00e4rlings m\u00e5nadsinkomster.<\/p>\n

\u2013 De hade redan tv\u00e5 fotografer, s\u00e5 jag fick ta varannan pj\u00e4s, mest de mindre upps\u00e4ttningarna.<\/p>\n

Om det \u00e4r som det ofta \u00e4r i dag, att just de mindre upps\u00e4ttningarna var mer experimentella \u00e4n de st\u00f6rre och att fotona d\u00e4rf\u00f6r blev mer sp\u00e4nnande,<\/strong> och just det som \u00f6vertygade Malm\u00f6s d\u00e5varande teaterchef G\u00f6sta Folke att anst\u00e4lla den driftige unge mannen fr\u00e5n Norrk\u00f6ping f\u00e5r vara osagt.<\/p>\n

H\u00e4r och nu ser vi foton fr\u00e5n en rad upps\u00e4ttningar. N\u00e5gra titlar har sjunkit ner i den allm\u00e4nna gl\u00f6mskan, som Leonce och Lena,<\/em> det allra f\u00f6rsta uppdraget som v\u00e4nnen Torsten Sj\u00f6holm regisserade, och den milit\u00e4rkritiska Hoppa, vi har n\u00e4t<\/em>. Andra ing\u00e5r i teaterhistorien \u2013 Hemmet, Sp\u00f6ksonaten<\/em> och Blodsbr\u00f6llop<\/em>.<\/p>\n

En naken Svend Bunch, bortsett fr\u00e5n hand- och fotf\u00e4ngsel som bara anas p\u00e5 bilden, hoppar h\u00f6gt med upp\u00e5tb\u00f6jd kropp i sk\u00e5despelet Galilei. Teaterhistoria \u2013 det var Svend Buch som startade \u00d6stg\u00f6tabaletten.<\/p>\n

Det \u00e4r roligt att se \u00d6stg\u00f6tateaterns sk\u00e5despelare, en ung Mona Lundgren, en \u00e4nd\u00e5 yngre Olle Johansson som hembitr\u00e4de. H\u00e4r finns mycket igenk\u00e4nning f\u00f6r de som tillh\u00f6rde teaterpubliken redan d\u00e5. Vi andra f\u00e5r titta och gissa, en lista och siffror i ett h\u00f6rn identifierar upps\u00e4ttningarna.<\/p>\n

\u2013 Jag har skannat de negativ som g\u00e5tt att skanna, kommenterar Anders Mattsson urvalet.<\/p>\n

Scendramatiken framh\u00e4vs med starka kontraster.<\/strong> Anders Mattsson vill inte ta \u00e5t sig \u00e4ran, mer att han tog de bilder som var m\u00f6jliga i d\u00e5tidens scenljus som belyste sk\u00e5despelarna men l\u00e4mnade fonden i ett dunklare ljus. Kanske att just de mindre upps\u00e4ttningarna, eller om det var den tiden p\u00e5 teatern, hade mindre av scenografi och kulisser att belysa och d\u00e4rmed att fotografera. Anders Mattsson pekar p\u00e5 en dramatisk motljusbild av en sk\u00e4ggig Johan Zacharias ur Tango<\/em>.<\/p>\n

\u2013 Motljus \u00e4r oerh\u00f6rt tacksamt f\u00f6r en teaterfotograf. Men vita kl\u00e4der och vita dukar, nej fy!<\/p>\n

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n