{"id":10119,"date":"2013-05-19T13:18:01","date_gmt":"2013-05-19T12:18:01","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=10119"},"modified":"2013-07-17T09:44:32","modified_gmt":"2013-07-17T08:44:32","slug":"livingstones-barn-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=10119","title":{"rendered":"Livingstones barn p\u00e5 hemmet (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Livingstones<\/a><\/p>\n

I fantasin \u00e4r vi alla concorde-plan.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

De bortgl\u00f6mda barnen<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Ett bortgl\u00f6mt barnhem n\u00e5gonstans i v\u00e4rlden. I Sverige s\u00e4ger ett av barnen, men det skulle kunna vara var som helst.<\/strong> V\u00e4rlden har f\u00f6rlorat sina referensramar och barnen v\u00e4ntar i ett limbo p\u00e5 att bli ih\u00e5gkomna och h\u00e4mtade.<\/p>\n

Dagarna avl\u00f6ser dagarna f\u00f6r de enda tre barnen som \u00e4r kvar och mellan tandborstning och l\u00e4ggdags leker de; leker och leker. Allvaret smyger sig p\u00e5, men ingen m\u00e4rker \u2013 de \u00e4r ju barn, allting kommer bli bra till slut.<\/p>\n

Ingen av dem vet hur l\u00e4nge de varit d\u00e4r, i n\u00e5gra hundra \u00e5r kanske? Den enda vetskapen om v\u00e4rlden kommer ur den enda boken de har, boken om dr Livingstones \u00e4ventyr. Genom den har de samlat p\u00e5 sig sporadiska men statiska kunskaper, men varken vi eller de vet vad som p\u00e5g\u00e5r utanf\u00f6r barnhemmets v\u00e4ggar. S\u00e5 en dag kommer ett fr\u00e4mmande barn och skakar om deras noggrant arrangerade verklighet. Pl\u00f6tsligt \u00e4r det n\u00e5gon som inte vill f\u00f6lja reglerna, som inte vill sova, som inte vill borsta t\u00e4nderna och som s\u00e4ger att ingen n\u00e5gonsin kommer att h\u00e4mta dem igen.<\/p>\n

Pj\u00e4sen \u00e4r efter manus av Isa Sch\u00f6ier och i regi av Sofia Sp\u00e5ngberg och Fredrik Wikberg. I rollerna som Livingstones barn ser vi Emma Wiklund, Linus K\u00e4llman, Mattias Nyl\u00e9n och Daniel Viklund.<\/strong> De g\u00e5r alla p\u00e5 Marieborgs folkh\u00f6gskola, vars v\u00e5rprogram startat i samband med Norrk\u00f6pings teaterfestival och spelas p\u00e5 Teater Br\u00e5ddgatan 34.<\/p>\n

F\u00f6rst \u00e4r det lite sv\u00e5rt att se barnen i de vuxna kropparna p\u00e5 scenen. Men ganska snart blir de till de kvargl\u00f6mda barnen.<\/strong> De f\u00f6ljer regler n\u00e5gon, som \u00e4r borta sedan l\u00e4nge, satt upp f\u00f6r dem och l\u00e5ter fantasin fylla resten av tiden. Eftersom tidsrymden \u00e4r os\u00e4ker blir jag ibland os\u00e4ker p\u00e5 hur gamla de egentligen \u00e4r. Deras minnen har blandats med \u00f6nskningar, men ibland tr\u00e4nger insikterna upp till ytan. Dock trycks de snabbt undan igen \u2013 de \u00e4r ju barn. F\u00f6r vad skulle de annars vara?<\/p>\n

F\u00f6r mig bidrar ambivalensen till upplevelsen. Det \u00e4r glatt och allvarligt, barnsligt och vuxet p\u00e5 samma g\u00e5ng. Ber\u00e4ttelsen blir m\u00f6rkare och allvarligare vartefter pj\u00e4sen fortskrider, och skratten fastnar i halsen<\/strong>. Vad \u00e4r det egentligen som h\u00e4nt med v\u00e4rlden d\u00e4rute? Det nyanl\u00e4nda barnet talade om folkmassorna, om folkmassorna d\u00e4r n\u00e5gon d\u00f6tt. Finns det n\u00e5gon v\u00e4rld kvar alls?<\/p>\n

Sk\u00e5despeleriet v\u00e4xer i takt med pj\u00e4sens utveckling, och i slutet appl\u00e5deras de in av en hurrande publik. V\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt tycker jag.<\/strong> P\u00e5 v\u00e4gen hem t\u00e4nker jag p\u00e5 barnen, p\u00e5 den d\u00e4r mystiska v\u00e4rlden utanf\u00f6r. Det finns m\u00e5nga m\u00f6jliga utkomster, och det k\u00e4nns fint att undra \u2013 att sj\u00e4lv f\u00e5 fundera p\u00e5 de bortgl\u00f6mda barnens slutgiltiga \u00f6de.<\/p>\n

\u00a0Text och foto: Karolina Nilsson<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n