{"id":10358,"date":"2013-06-03T17:08:50","date_gmt":"2013-06-03T16:08:50","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=10358"},"modified":"2013-06-24T20:59:52","modified_gmt":"2013-06-24T19:59:52","slug":"aurore-fran-hallestad-startade-flickskola-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=10358","title":{"rendered":"Aurore fr\u00e5n H\u00e4llestad startade flickskola (recension)"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/8936768604\/\" title=\"Utbildad l\u00e4rare med egen skola. Emma Andersson som Aurore och Helena Andersson som Gerda von Friesen. by Kultursidan, on Flickr\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/farm4.staticflickr.com\/3797\/8936768604_1049fe1fcb.jpg\" width=\"500\" height=\"333\" alt=\"Utbildad l\u00e4rare med egen skola. Emma Andersson som Aurore och Helena Andersson som Gerda von Friesen.\"><\/a><br \/>\n&nbsp;<\/p>\n<p><em>Privatskola. Kollegerna Aurore Pihl och Gerda von Friesen startade l\u00e4roverk f\u00f6r flickor, det som senare bytte namn till Pihlska skolan.<br \/>\n<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">Precis som hos Skavlan \u2013 men \u00e5ret \u00e4r 1910<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Bussf\u00e4rden till Gruvstugan i H\u00e4llestads skogar g\u00e5r till en annan tid.<\/strong> Det var i H\u00e4llestad Sveriges resa mot den moderna tiden startade. Det var h\u00e4r Aurore Pihl f\u00f6ddes, hon som dr\u00f6mde om en skola d\u00e4r flickor fick lika bra undervisning som l\u00e4roverkets pojkar.<\/p>\n<p>Redan p\u00e5 bussen ger v\u00e5r guide bakgrunden till \u00e5rets sk\u00e5despel. H\u00e4llestads gruva var nedlagd och bygdens intresse v\u00e4ndes mot markens gr\u00f6dor. Det var till en allt mer v\u00e4lm\u00e5ende lantbygd som den nye kronol\u00e4nsman P.J. Pihl flyttade med sin unga hustru.<\/p>\n<p><strong>\u00c5rets gruvspel <em>Aurore<\/em> \u00e4r det \u00e5ttonde i ordningen.<\/strong> Manusf\u00f6rfattaren och regiss\u00f6ren Ingbritt Swan\u00f6 Wiklander, uppbackad av allt och alla i H\u00e4llestad och inte minst av Jan-Eric Karlstr\u00f6m som vet hur man gr\u00e4ver i arkiven, anf\u00f6r sina sk\u00e5despelare igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen handlar det inte om Polhem och hans pumpar eller om h\u00e4xor som br\u00e4nns p\u00e5 b\u00e5l. Inte heller om soldatutskrivning eller om gruvtroll. Nu skildras ett levnads\u00f6de s\u00e5 n\u00e4ra i tiden att vi n\u00e4stan kan ta p\u00e5 det.<\/p>\n<p>Aurora Pihl har funnits, och n\u00e4stan alla andra personer som n\u00e4mns vid namn i bygdespelet <em>Aurore<\/em>. Hennes gravsten st\u00e5r kvar p\u00e5 grifteg\u00e5rden i Norrk\u00f6ping och m\u00e5nga Norrk\u00f6pingsbor vet var Pihlska skolan ligger, n\u00e5gra har egna skolminnen d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n<p><strong>Det \u00e4r en driftig 60-\u00e5ring, med skinn p\u00e5 n\u00e4san, som intervjuas av journalisten Elisabeth Krey.<\/strong> De sitter i trendigt m\u00f6blemang precis som hos Skavlan och Elisabeth Krey ler lika stort som allas v\u00e5r popul\u00e4re norrman, men \u00e5ret \u00e4r 1910. De tv\u00e5 kvinnorna i korgm\u00f6beln bildar ramber\u00e4ttelsen som blickar tillbaka p\u00e5 Aurores liv \u2013 och d\u00e4rigenom \u00e4ven p\u00e5 tankar och skeenden i tiden, i H\u00e4llestad, i Norrk\u00f6ping och i Sverige.<\/p>\n<p>Ensemblen gestaltar utomordentligt (ingen n\u00e4mnd och ingen gl\u00f6md) folket i H\u00e4llestad, de \u00e4r kyrkfolk, skolbarn, b\u00f6nder, dr\u00e4ngar och torpare. Senare blir de stadsbor i Norrk\u00f6ping, l\u00e4rare av b\u00e5da k\u00f6nen och andra borgare, och flickskolans elever. De rika och m\u00e4ktiga br\u00f6derna Swartz, Carl och Pehr, knackar p\u00e5.<\/p>\n<p><strong>Amat\u00f6rsk\u00e5despelare i olika \u00e5ldrar gestaltar den v\u00e4xande Aurore. <\/strong>Allt som oftast g\u00e5r hon med n\u00e4san i en bok, kjolen \u00e4r bl\u00e5 och den l\u00e5nga fl\u00e4tan vilar lugnt p\u00e5 ryggen. Oavsett \u00e5lder \u00e4r det en rar flicka som tidigt k\u00e4nner sitt kall \u2013 att l\u00e4ra andra, s\u00e4rskilt flickor. Som nyutbildad l\u00e4rarinna \u00f6ppnar hon och kollegan Gerda von Friesen \u201dNorrk\u00f6pings nya l\u00e4roverk f\u00f6r flickor\u201d i framtidsstaden Norrk\u00f6ping.<\/p>\n<p>Scenerna f\u00f6ljer livets kronologi, n\u00e5gon stor dramatik uppst\u00e5r aldrig, det \u00e4r som livet \u00e4r mest i med- och motg\u00e5ng. Den nya tiden driver p\u00e5 och skildras med gott hum\u00f6r: vem man v\u00e4ljer till tandl\u00e4kare, smeden eller mamsell Walden, hon som \u00f6ppnar brunn i H\u00e4llestad med b\u00e5de dricka och bad. Gifter sig g\u00f6r fr\u00f6ken Pihl aldrig, hon \u00e4r ju l\u00e4rarinna, men erbjudanden saknas inte.<\/p>\n<p><strong>Scenen \u00e4r tv\u00e5: den lilla scenen d\u00e4r journalisten sitter med jubilaren, och stora scenen som \u00e4r b\u00e5de hem och skola p\u00e5 landet och i staden. <\/strong>Stolar och bord byter plats, snabbt och l\u00e4tt. Kl\u00e4derna markerar b\u00e5de mode och samh\u00e4llsklass, fr\u00e5n torparns m\u00f6ssa till damernas extravaganta hattar.<\/p>\n<p>Bygdespelet i H\u00e4llestad \u00e4r alltid en trivsam upplevelse, s\u00e5 \u00e4ven i \u00e5r. Och nu f\u00e5r vi inblick i dubbel skolhistoria, b\u00e5de fr\u00e5n H\u00e4llestad och fr\u00e5n Norrk\u00f6ping. Arrangemanget runtomkring, parkeringsplats vid kyrkan, bussf\u00e4rd och pausfika \u00e4r v\u00e4rt ett studiebes\u00f6k bara det.<\/p>\n<p><em>Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin <\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<ul>\n<li>\n<h3>GRUVSTUGAN H\u00e4llestad, Finsp\u00e5ng<\/h3>\n<\/li>\n<li><em>2 \u2013 8 juni 2013<br \/>\n<\/em><strong>Aurore<br \/>\n<\/strong>Manus och regi: Ingbritt Swan\u00f6 Wiklander<br \/>\nScenografi och rekvisita: H\u00e5kan Jegestad<br \/>\nKostym: Ann-Marie Karlstr\u00f6m, Irene Jonasson, Anne-Marie Gabrielsson<br \/>\nSakkunnig historiskt material: Jan-Eric Karlstr\u00f6m<br \/>\nLjud och ljus: Michael Swan\u00f6. Martin Alsen<\/p>\n<ul>\n<li>MEDVERKANDE<br \/>\nAnna Maria Lilljebj\u00f6rn, Kerstin Thorsson, Emma Andersson, Ellinor Sundberg, Alice Jarme, Margareta Joge, Fredrik Nord, Jonas Folkesson, Helena Andersson, Freja Str\u00f6m, Meja Andersson, Ingrid Wastesson, Jan-Eric Karlstr\u00f6m, Audrey Chanson, Ninni Str\u00f6m, Anita Kreutz Bergman, Bertil Andersson, Inge Edvinsson, Elvy Andersson, Tilda Antonsson, Anna H\u00e5kansson, Ahja Jadama, Kenneth Oikarinen, Jakob Larsson<\/li>\n<\/ul>\n<\/li>\n<\/ul>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nGruvspelet <a title=\"Gruvspelet\" href=\"http:\/\/www.gruvspelet.se\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><\/p>\n<p>FLER BILDER FR\u00c5N F\u00d6REST\u00c4LLNINGEN \u2013 KLICKA<\/p>\n<p>[flickr-gallery mode=&#8221;photoset&#8221; photoset=&#8221;72157633901881806&#8243;]<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>FINSP\u00c5NG En bussresa p\u00e5 vindlande skogsv\u00e4gar blir en resa i tiden. Med Skavlans intervjuer som f\u00f6rebild tecknas ett levnads\u00f6de, om kronol\u00e4nsmans dotter som blev l\u00e4rarinna. Gruvspelet i H\u00e4llestad gestaltar \u00e4nnu ett stycke svensk historia. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=10358\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[12],"class_list":["post-10358","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-finspong","tag-teater"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/10358","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=10358"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/10358\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=10358"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=10358"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=10358"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}