{"id":1307,"date":"2011-03-25T19:17:43","date_gmt":"2011-03-25T17:17:43","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=1307"},"modified":"2021-04-26T10:37:40","modified_gmt":"2021-04-26T09:37:40","slug":"sara-arnald-pa-studion-konstforum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=1307","title":{"rendered":"Sara Arnald p\u00e5 Studion, Konstforum"},"content":{"rendered":"

\"Sara
\nEtt farv\u00e4l som borde tagits f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Fotografen Sara Arnald st\u00e4ller ut i Studion.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

There is no way out 1-5<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Blond. Tuff. Svartkl\u00e4dd. Tidl\u00f6s.<\/strong> F\u00f6rsta intrycket av fotografen Sara Arnald<\/a>, n\u00e4r hon sitter p\u00e5 pinnstolen i Konstforums<\/a> Studio.<\/p>\n

Hennes foton tycks ocks\u00e5 svartkl\u00e4dda, men tiden har g\u00e5tt motiven f\u00f6rbi. F\u00f6rg\u00e4ngelse \u00e5t det som en g\u00e5ng var ett hus, men nu bara \u00e4r ett sista plank medan allt \u00f6vrigt rasat, tre v\u00e4ggar och tak. En man sitter med ryggen mot kameran, blicken mot planket.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"There
\nThere is no way out, tre bilder i Sara Arnalds serie.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Det d\u00e4r var min h\u00e4sthage n\u00e4r jag var barn,<\/strong> s\u00e4ger Sara Arnald om en annan bild i serien There is no way out<\/em>, v\u00e4xande ungskog. Efter lite letande skymtar mannen bakom frodiga grangrenar, hans byxben.<\/p>\n

Nej, ruinromantik vill hon inte \u00e4gna sig \u00e5t, visar p\u00e5 alla utv\u00e4gar i bilderna. D\u00e4r \u00e4r stigar och sp\u00e5r, alternativ till kvarblivandet i det som var en g\u00e5ng. Som hon var en g\u00e5ng. Hon som v\u00e4nde bort blicken fr\u00e5n det m\u00f6jliga och dr\u00f6jde i det som redan var borta.<\/p>\n

Som ett avsked till det som var har hon valt platserna noggrant, s\u00f6kt ljus och vinkel, best\u00e4mt mannens placering och tryckt.<\/p>\n

Det finns digitala kameror med en uppl\u00f6sning som \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n de gamla analoga. Det finns tekniker som bleker f\u00e4rgerna, p\u00e5 just det perfekta s\u00e4ttet. Det finns papper som ger glans och djup. Det finns en fotograf som vill ber\u00e4tta om n\u00e5got hon l\u00e4mnat bakom sig. Mannen tittar ut genom ett f\u00f6nster i huset, som ett sp\u00f6ke, eller som n\u00e5gon som \u00e4ntligen kan se en v\u00e4g ut.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"The
\nThe inner sublime av Sara Arnald.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

The inner sublime<\/em> \u00e4r en helt annan bild.<\/strong> En kvinna, ocks\u00e5 med ryggen v\u00e4nd mot fotografen. Kl\u00e4dd i baddr\u00e4kt st\u00e5r hon i ett vidunderligt vidstr\u00e4ckt landskap med berg i fj\u00e4rran med kameran i uppstr\u00e4ckt hand.<\/p>\n

\u2013 Nej, hon m\u00e4rkte inte att jag fotograferade henne. Hon s\u00e5g inte platsens sk\u00f6nhet. Hon var helt upptagen med att fotografera sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

S\u00e4ger Sara Arnald och n\u00e4mner Caspar David Friedrich<\/a>, konstn\u00e4ren som f\u00e5tt ett uppsving, bland annat med Nationalmuseums utst\u00e4llning h\u00e4rom\u00e5ret.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Sara
\nSara Arnald g\u00e5r vidare.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Blond. Tuff. Svartkl\u00e4dd. Inte tidl\u00f6s.<\/strong> N\u00e5gonting har h\u00e4nt.<\/p>\n

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n