{"id":13811,"date":"2014-02-06T22:56:18","date_gmt":"2014-02-06T21:56:18","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=13811"},"modified":"2014-02-24T11:26:21","modified_gmt":"2014-02-24T10:26:21","slug":"rockig-blues-med-ebb-pa-crescendo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=13811","title":{"rendered":"Rockig blues med EBB p\u00e5 Crescendo"},"content":{"rendered":"<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/12351255575\/player\/8a806a9c42\" height=\"297\" width=\"500\"  frameborder=\"0\" allowfullscreen webkitallowfullscreen mozallowfullscreen oallowfullscreen msallowfullscreen><\/iframe><\/p>\n<p><i>Inte bara bl\u00e5tt. EBB spelade p\u00e5 Crescendo i onsdags kv\u00e4ll.<\/i><\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"\/\/www.youtube.com\/embed\/Uh05Z-e3vH0?feature=player_detailpage\" height=\"280\" width=\"500\" allowfullscreen=\"\" frameborder=\"0\"><\/iframe><br \/>\n<em>All Along The Watchtower \u2013 klipp i en helig graal. 1:12 min.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">Det \u00e4r tungt. Det sv\u00e4nger!<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Det \u00e4r m\u00e4rkligt det h\u00e4r med blues; man vet aldrig vad man f\u00e5r, s\u00e5 det g\u00e4ller att beh\u00e5lla ett \u00f6ppet sinne.<\/b> Den \u00e4r inte bl\u00e5, utan kommer i fler f\u00e4rger \u00e4n regnb\u00e5gen. S\u00e5 att ett band kallar sig \u201dbluesband\u201d beh\u00f6ver inte betyda att vad man vet som kommer. Och jag var beredd p\u00e5 att bli \u00f6verraskad. Jag hade aldrig h\u00f6rt dem tidigare, men det lilla som finns p\u00e5 Spotify och Youtube hade jag pluggat in. Fast jag visste att Eric sj\u00e4lv var den enda som \u00e5terstod fr\u00e5n originals\u00e4ttningen, och eftersom plattan var starkt pr\u00e4glad av bl\u00e5s och s\u00e4ttningen h\u00e4r var gitarr-trummor-bas-klaviatur s\u00e5 var det v\u00e4ntat att det skulle skilja sig en hel del.<\/p>\n<p>Jag var dessutom f\u00f6r ung n\u00e4r de spelade p\u00e5 Crescendo f\u00f6rra g\u00e5ngen f\u00f6r, n\u00e4stan p\u00e5 dagen, tio \u00e5r sedan. N\u00e4vars, jag var fem \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n Eric Hansson \u00e4r nu. D\u00e5 var han ung, lovande och EBB fick samma \u00e5r pris som b\u00e4sta bluesband och f\u00f6r b\u00e4sta skiva i en omr\u00f6stning i Stockholms Bluesf\u00f6rening.<\/p>\n<p>Nu borde han vara en r\u00e4v i gemet, och jag f\u00f6rst\u00e5r att det bara \u00e4r min egen okunnighet som g\u00f6r att jag inte k\u00e4nner till honom. Varf\u00f6r slutade jag lyssna p\u00e5 blues? Obegripligt.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/12351709694\/player\/94cfe708da\" height=\"240\" width=\"400\" allowfullscreen=\"\" frameborder=\"0\"><\/iframe><br \/>\n<em> Eric Hansson har ett flyt i sitt gitarrspel.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Men Crescendos publik \u00e4r givetvis b\u00e4ttre informerade \u00e4n jag, och det var n\u00e4stan fullsatt n\u00e4r jag kom 20 minuter f\u00f6re utsatt tid.<\/b> Av en obegriplig anledning hittade jag en ledig plats p\u00e5 andra raden tre meter (skulle det visa sig) rakt framf\u00f6r huvudpersonen sj\u00e4lv. Kanske var det f\u00f6r att mina kompisar satt d\u00e4r.<\/p>\n<p>Det var bara att luta sig tillbaka och vara beredd p\u00e5 det ov\u00e4ntade.<\/p>\n<p>Redan fr\u00e5n f\u00f6rsta takterna av John Lee Hookers <i>You got to Walk Yourself<\/i> st\u00e5r det klart vilken blues det \u00e4r \u2013 det \u00e4r den r\u00f6da sorten! Den som har mer att g\u00f6ra med rockband som Stones, Yardbirds och Hendrix&#8217; Experience \u00e4n Mississippis tr\u00e4skmarker eller Muddy Waters. Men definitivt blues. Eller R&#8217;n&#8217;B. Eller bluesrock fr\u00e5n slutet av 1960-talet och b\u00f6rjan av 1970-talet. Alla rockband som sv\u00e4ngde d\u00e5 spelade blues, oavsett vad de kallade det. (M\u00f6jligen st\u00e4mmer det fortfarande.) Blues, allts\u00e5. Eller bluesig rock. Strunt i etiketten! Det \u00e4r tungt. Det sv\u00e4nger!<\/p>\n<p>Det forts\u00e4tter med en stompig <i>Mississippi Road<\/i> (Som inte har det minsta med J.B. Lenoir att g\u00f6ra.) Fortfarande \u00e4r det, trots allt, lite avvaktande. Eric f\u00e5r hj\u00e4lpa till med munnen f\u00f6r att \u201dprata fram\u201d gitarrtonerna, men det tycker jag \u00e4r r\u00e4tt charmigt. En tredje, r\u00e4tt anonym l\u00e5t med ett Claptoninspirerat solo, passerar ocks\u00e5 f\u00f6rbi.<\/p>\n<p><b>Nu b\u00f6rjar det h\u00e4nda saker.<\/b> Bandet spelar Robert Johnsons 1930-talsklassiker <i>Cross Road Blues<\/i>. Fast vi kanske ska kalla den <i>Crossroads<\/i> i st\u00e4llet, som Eric Clapton och Cream gjorde, f\u00f6r det \u00e4r den versionen som ligger n\u00e4rmast till hands att t\u00e4nka p\u00e5. Allra n\u00e4rmast ligger nog versionen fr\u00e5n Creams tillf\u00e4lliga \u00e5terf\u00f6rening 2005, men denna \u00e4r (jod\u00e5) tyngre. H\u00e4r luftar ocks\u00e5 Eric Hansson wahwah-pedalen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, och man f\u00e5r en (liten) Hendrixk\u00e4nsla. Sweet!<\/p>\n<p>Robert Johnson-temat forts\u00e4tter med <i>Walking Blues<\/i> och Eric byter till Gibson f\u00f6r att spela bottleneck. Det \u00e4r vandrande och stompigt. Jag har ju l\u00e4st att EBB har spelat f\u00f6rband till Joe Bonamassa, som gjort en \u00f6sig tolkning av den h\u00e4r l\u00e5ten. Tillf\u00e4llighet? Knappast.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/12351710854\/player\/a93f6fd08f\" height=\"320\" width=\"240\" allowfullscreen=\"\" frameborder=\"0\"><\/iframe><br \/>\n<em>Micke Johanssons trummor \u00e4r strama och precisa.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Den egna l\u00e5ten <i>Taxi, Take Me Down The Road<\/i> fr\u00e5n f\u00f6rra plattan l\u00e5ter, som v\u00e4ntat, helt annorlunda h\u00e4r.<\/b> Det sofistikerade bl\u00e5set lyser med sin fr\u00e5nvaro och i st\u00e4llet f\u00e5r vi stenkrossar-r&#8217;n&#8217;b \u00e0 la Rolling Stones i \u00f6ver 10 minuter. Jag v\u00e4ljer detta 9 ggr av 10. Eric spelar \u00f6msom slide och solar \u00f6msom med fingrarna. Det \u00e4r p\u00e5fallande hur mycket b\u00e4ttre han sjunger nu \u00e4n p\u00e5 plattan, men p\u00e5 6 \u00e5r har r\u00f6sten f\u00e5tt mer k\u00e4rvhet och djup. Fast ibland \u00f6nskar jag att han tog i \u00e4nnu lite mer och att den var lite h\u00f6gre mixad.<\/p>\n<p>\u00c4nnu en l\u00e5t fr\u00e5n skivan, <i>Tears Running<\/i> f\u00f6ljer. Eric har bytt tillbaka till sin mintf\u00e4rgade Stratocaster. I avsaknad av bl\u00e5s har l\u00e5ten f\u00f6rvandlats till en ren Texasblues med ett stadigt trumbeat. Micke Johansons trummor fyller en viktig roll i bandet. De \u00e4r strama och precisa och vandrar inte iv\u00e4g i on\u00f6dan. H\u00e4r finns ingen jazzvarning, utan det \u00e4r rock som g\u00e4ller. Lite \u00f6verraskande kommer det ett Peter Green-mjukt gitarrsolo l\u00e5ngt in i l\u00e5ten, sen \u00f6kar stompet igen f\u00f6r att bli mer och mer upptempo&#8230; f\u00f6r att f\u00f6ra oss in i pausvila.<\/p>\n<p><b>N\u00e4sta l\u00e5t b\u00f6rjar lite jazzartat p\u00e5 klaviaturet.<\/b> Det spelas f\u00f6rresten av Jan Petersson, som f\u00f6r mig \u00e4r ok\u00e4nd men f\u00e5r ber\u00f6m (med r\u00e4tta) av bandledaren upprepade g\u00e5nger under kv\u00e4llen. P\u00e5 den h\u00e4r l\u00e5ten h\u00e5ller han en Hammond-ton, men han v\u00e4xlar till pianosound eller mer psychedeliskt under konsertens g\u00e5ng och spelar en viktig roll f\u00f6r ljudbilden.<\/p>\n<p>D\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljer en nyskriven l\u00e5t som, kanske, heter <i>Can You Belive What I Say<\/i>. Det \u00e4r en rockig r&#8217;n&#8217;b med vandrande bas och gnisslande gitarr som forts\u00e4tter \u00f6ver i en t\u00e4t, gungande rockl\u00e5t.<\/p>\n<p>Bandet fr\u00e5gar om de f\u00e5r forts\u00e4tta spela ny musik, och publiken \u00e4r med p\u00e5 noterna. De forts\u00e4tter med en rockblues som passar dem bra. Detta lovar gott inf\u00f6r den nyinspelade plattan som tydligen ligger f\u00e4rdig att sl\u00e4ppas. Det sv\u00e4nger, \u00f6ver huvud taget, b\u00e4ttre nu efter pausen, och Eric har ett flyt i gitarrspelet som man bara anade i konsertens b\u00f6rjan.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/12351257345\/player\/2cea701c99\" height=\"320\" width=\"240\" allowfullscreen=\"\" frameborder=\"0\"><\/iframe><br \/>\n<em> Basisten Surjo Benigh vilar f\u00f6r en g\u00e5ngs skull och l\u00e5ter Eric driva.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Jag har inte skrivit n\u00e5got om basisten Surjo Benigh, men det m\u00e5ste jag.<\/b> Jag f\u00f6rst\u00e5r ju redan under konsertens g\u00e5ng att det h\u00e4r \u00e4r en kille som kan g\u00f6ra vad som helst p\u00e5 basen, och att enda anledningen till att jag aldrig h\u00f6rt talas om honom m\u00e5ste bero p\u00e5 att jag har bott i ett h\u00e5l de senaste \u00e5ren. Lite googling visar att han kan skriva Boppers, Totta N\u00e4slund, Ulf Lundell och Marie Fredriksson m.m. p\u00e5 meritlistan. Han spelar bas med s\u00e5n sj\u00e4lvklarhet och ett s\u00e5nt driv att hans betydelse f\u00f6r bandet inte kan \u00f6verskattas. Ett par g\u00e5nger drar han av bassolon som f\u00e5r mig att ramla bakl\u00e4nges; men det \u00e4r fr\u00e4mst som rytmmaskin och p\u00e5drivare som han \u00e4r oumb\u00e4rlig f\u00f6r bandet. Det \u00e4r ocks\u00e5 han som ber\u00e4ttar att det finns skivor att k\u00f6pa eftersom huvudpersonen \u201d\u00e4r d\u00e5lig p\u00e5 att marknadsf\u00f6ra sig sj\u00e4lv\u201d.<\/p>\n<p><b>Nu \u00e4r det dags f\u00f6r Elmore James-klassikern <i>Done Somebody Wrong<\/i>,<\/b> som har od\u00f6dliggjorts 1971 av The Allman Brothers Band p\u00e5 skivan <i>At Filmore East<\/i>. Den har ofta kallats en av v\u00e4ldens b\u00e4sta liveskivor, och den inspirationen verkar ha smittat av sig p\u00e5 EBB, f\u00f6r h\u00e4r f\u00e5r vi kv\u00e4llens b\u00e4sta l\u00e5t. Mitt i l\u00e5ten visar Micke Johansson att det visst finns lite jazz i honom n\u00e4r han river av ett trumsolo. L\u00e5ten p\u00e5g\u00e5r med fullt \u00f6s, men s\u00e5 ser Eric Hansson ut som en skoll\u00e4rare som manar till tyst i klassen och de andra spelar allt l\u00e4gre. Sedan spelar han ett mycket l\u00e5gt och mycket k\u00e4nsligt gitarrsolo fr\u00e5n l\u00e5ngt bort till v\u00e4nster p\u00e5 scenkanten. Det \u00e4r inte utan att jag kommer att t\u00e4nka p\u00e5 andra motvilliga gitarrhj\u00e4ltar som Peter Green och Kenny H\u00e5kansson, och likt dem blir han besatt av k\u00e4nslan, kliver in p\u00e5 scenen och l\u00e5ter l\u00e5ten sluta med en ylande och h\u00f6gt kvidande gitarr. Puh!<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/12351433553\/player\/0a743b2166\" height=\"284\" width=\"320\" allowfullscreen=\"\" frameborder=\"0\"><\/iframe><br \/>\n<em>Fyller ljudbilden. Jan Petersson p\u00e5 klaviatur.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Nu blir det slide igen i Howlin&#8217; Wolf-p\u00e4rlan <i>Worried About My Baby<\/i>.<\/b> Jag har skivan <i>The London Howlin&#8217; Wolf Sessions<\/i>, inspelad 1970, d\u00e4r Wolfen kompas av Eric Clapton, Bill Wyman och Charlie Watts fr\u00e5n Rolling Stones m fl. Det \u00e4r givetvis om\u00f6jligt att sl\u00e5 en s\u00e5dan konstellation, men EBB g\u00f6r ett mycket bra jobb.<\/p>\n<p>Ett instrumentalt nummer med l\u00e5nga solopartier f\u00f6r var och en visar oss att de \u00e4r varma i kl\u00e4derna och redo f\u00f6r&#8230;<\/p>\n<p><i>All Along The Watchtower<\/i> \u2013 och nu pratar vi inte om Bob Dylans original utan om Jimi Hendrix cover. (B\u00e4gge har f\u00f6r \u00f6vrigt berikat och f\u00f6rnyat bluesen!) Hur modigt \u00e4r det inte att ge sig p\u00e5 en s\u00e5dan helig graal till l\u00e5t? Och de g\u00e5r i land med det! Till en b\u00f6rjan f\u00f6ljer de Hendrix version med wahwah och tonglidningar, men den sista halvan av l\u00e5ten s\u00e4tter Eric sin egen pr\u00e4gel p\u00e5 den. Och det \u00e4r, tycker jag, mer v\u00e4rt \u00e4n att bara klara av att kopiera den. Jimi Hendrix g\u00f6r den (f\u00f6rst\u00e5s) b\u00e4ttre, men det h\u00f6r inte till saken. J\u00e4ttebra!<\/p>\n<p><b>Sittande ovationer och inklapp till extranummer.<\/b> De v\u00e4ljer att spela n\u00e5got som jag inte k\u00e4nner igen, men (lite elakt) kallar f\u00f6r \u201dpowerballad\u201d i mina anteckningar. Min videoanteckning visar att jag hade fel. L\u00e5ten befinner sig bara p\u00e5 fel plats vid fel tid. Det \u00e4r alls inte d\u00e5ligt, men det blir lite antiklimax efter urladdningen strax innan.\u00a0 Jag v\u00e4ljer att minnas den och mycket av det andra fr\u00e5n det andra setet. Och jag g\u00e5r hem mycket n\u00f6jd.<\/p>\n<p>V\u00e4l hemma \u00e4ter jag en \u00e4ggmacka innan jag g\u00e5r och l\u00e4gger mig. Jag plinkar lite f\u00f6rstr\u00f6tt p\u00e5 \u00e4ggsk\u00e4raren och minns vad min, d\u00e5 tv\u00e5\u00e5rige, son sa n\u00e4r han gjorde detsamma f\u00f6r 20 \u00e5r sen: \u201dL\u00e5ter som Lightnin&#8217; Hopkinsh\u201d.<\/p>\n<p>Jag har visst b\u00f6rjat lyssna p\u00e5 blues igen&#8230;<\/p>\n<p><i>Text, film och foto: Michael Strandhed<br \/>\n<\/i><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>CRESCENDO Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n<p>5 februari 2014<em><br \/>\n<\/em><b><em>Eric\u2019s Bluesband<\/em><br \/>\n<\/b><\/p><\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nEric\u2019s Bluesband <a title=\"EBB\" href=\"http:\/\/www.erics-bluesband.com\" target=\"_blank\">hemsida <\/a><br \/>\nCrescendo <a title=\"Crescendo\" href=\"http:\/\/crescendomusik.se\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><br \/>\nFLER BILDER FR\u00c5N KONSERTEN \u2013 KLICKA<\/p>\n<p>[flickr-gallery mode=&#8221;photoset&#8221; photoset=&#8221;72157640602610385&#8243;]<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NORRK\u00d6PING Blues kommer i fler f\u00e4rger \u00e4n regnb\u00e5gen. Eric\u2019s Bluesband spelar den r\u00f6da sorten, den som har mer att g\u00f6ra med rockband som Stones, Yardburds och Hendrix Experience \u00e4n Mississippis tr\u00e4skmarker. Dags att lyssna p\u00e5 blues igen. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=13811\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[13],"class_list":["post-13811","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13811","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=13811"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13811\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=13811"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=13811"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=13811"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}