{"id":14445,"date":"2014-03-27T18:34:02","date_gmt":"2014-03-27T17:34:02","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=14445"},"modified":"2014-12-25T17:41:20","modified_gmt":"2014-12-25T16:41:20","slug":"hot-jazz-med-sveriges-jazzband-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=14445","title":{"rendered":"Hot jazz med Sveriges jazzband (recension)"},"content":{"rendered":"<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/13450121315\/in\/set-72157643013390785\/player\/\" width=\"500\" height=\"333\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<i>Frontman. <\/i><i>Trumpetaren\u00a0 Eddie Bruhner har lett Sveriges jazzband sedan starten 1955, d\u00e5 under namnet East End Jazz Men.<\/i><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">&#8221;Tyv\u00e4rr \u00e4r ju borden borta nu&#8221;<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>\u201dJag saknar verkligen k\u00e4nslan av en genuin jazzklubb.<\/b> T\u00e4nk om man kunde f\u00e5 det tillbaka igen\u201d<br \/>\nDet \u00e4r damen bredvid mig som nostalgiskt t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 g\u00e5ngna tider.<br \/>\n\u2013 F\u00f6rr satt man vid sm\u00e5 bord och kunde dricka en kopp kaffe, ta sig en \u00f6l eller ett glas vin medan man lyssnade. St\u00e4mningen var helt fantastisk! Det var varmt, intimt och v\u00e4ldigt n\u00e4ra.<br \/>\n\u2013 Tyv\u00e4rr \u00e4r ju borden borta nu. Det blir mer utrymme s\u00e5 h\u00e4r, men inte alls lika speciellt.<\/p>\n<p>Nu kliver n\u00e5gra \u00e4ldre herrar upp p\u00e5 scenen. Det tar n\u00e5gon sekund innan jag f\u00f6rst\u00e5r att det \u00e4r Sveriges Jazzband. \u201dHur kan de ha f\u00f6r\u00e4ndrats s\u00e5\u201d, t\u00e4nker jag hastigt innan jag inser hur mycket ocks\u00e5 jag har f\u00f6r\u00e4ndrats genom \u00e5ren.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/13450120345\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>Sveriges jazzband h\u00f6rdes i torsdags kv\u00e4ll p\u00e5 Crescendo.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>\u2013 N\u00e4r h\u00f6rde ni Sveriges Jazzband f\u00f6rsta g\u00e5ngen?<\/b><br \/>\nDet \u00e4r Eddie Bruhner som st\u00e4ller fr\u00e5gan. Han spelar trumpet, men han \u00e4r ocks\u00e5 den som samtalar med publiken (Crescendo \u00e4r n\u00e4stan fullsatt) denna afton. M\u00e5nga \u00e4r de olika \u00e5rtal som publiken ropar ut. F\u00f6r min personliga del \u00e4r svaret p\u00e5 den st\u00e4llda fr\u00e5gan, 1975. S\u00e5 l\u00e4nge sedan \u00e4r det allts\u00e5 sedan jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen h\u00f6rde Sveriges Jazzband.<\/p>\n<p>N\u00e4r bandet s\u00e5 inleder med en medryckande tradjazzl\u00e5t, s\u00e5 fylls jag av att lyckorus. Till och med jag h\u00f6r att det \u00e4r lite sm\u00e5missar h\u00e4r och d\u00e4r. Men det h\u00f6r till, f\u00f6rs\u00e4krar Eddie Bruhner:<br \/>\n\u2013 Det ska vara lite halvfalskt och lite missar h\u00e4r och var. Det ska inte vara s\u00e5 perfekt. D\u00e5 blir det inte hot jazz.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/13450490694\/in\/photostream\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Jan Sj\u00f6blom hanterar pianot.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Bandet har satsat p\u00e5 en repertoar av musikaliska \u00f6rh\u00e4ngen denna afton.<\/b> F\u00f6rutom den f\u00f6rsta l\u00e5ten, s\u00e5 k\u00e4nner jag igen dem allihop. Den f\u00f6rsta l\u00e5ten \u00e4r ocks\u00e5 den enda som inte presenteras utf\u00f6rligt.<br \/>\nPubliken uppmanas att idka s\u00e5 kallad \u201dtorrdans\u201d. F\u00f6r att bjuda upp nickar man bara till sin granne, sen f\u00f6rflyttar man f\u00f6tterna fram\u00e5t och bak\u00e5t medan man sitter kvar i stolen. F\u00f6rhoppningsvis skall f\u00f6tterna r\u00f6ra sig i takt med musiken.<\/p>\n<p><i>St\u00e4ppens sonson, As long as I live, Basin street blues, All morning long, Flamingo<\/i> samt <i>S:t Louis<\/i> <i>blues<\/i> \u00e4r l\u00e5tarna som spelas f\u00f6re paus och trots att jag inte k\u00e4nde deras namn, s\u00e5 var detta v\u00e4lk\u00e4nd musik f\u00f6r de flesta i publiken. Musikerna varierar soloprestationer med att spela tillsammans och det \u00e4r bra, men jag kommer p\u00e5 mig med att sakna n\u00e5got. Jag kan dock inte s\u00e4tta fingret p\u00e5 det.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/13450245863\/in\/photostream\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Gus Dahlberg fick ett rej\u00e4lt solo i Limbo jazz.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Efter paus inleder man med <i>Dinah<\/i>, d\u00e4r Eddie Bruhner sjunger <\/b>och d\u00e4refter spelas <i>The sheik of Araby<\/i> som inneh\u00e5ller en duett mellan piano och klarinett som jag h\u00e4rmed utser till kv\u00e4llens h\u00e4ftigaste. Och i l\u00e5ten <i>EKE<\/i> l\u00e5ter man Bengt Hansson fullst\u00e4ndigt briljera p\u00e5 sin kvartsbas. Ocks\u00e5 detta \u00e4r riktigt h\u00e4ftigt. L\u00e5tens namn best\u00e5r av initialerna till komposit\u00f6rens namn: Edward Kennedy Ellington, med andra ord \u201dThe Duke\u201d, ber\u00e4ttar Eddie Bruhner.<\/p>\n<p>S\u00e5 f\u00e5r \u00e4ntligen trummisen Gus Dahlberg ett rej\u00e4lt solo i <i>Limbo jazz, <\/i>som p\u00e5 svenska fick titeln <i>Tre sm\u00e5 ord<\/i> och blev en svensktoppshit. I n\u00e4sta l\u00e5t <i>After you\u2019ve gone<\/i> \u00e4r det saxofonisten Erling Ribbing som f\u00e5r briljera i ett solo. Str\u00e5lande bra!<br \/>\nSlutligen blir det en lite \u201dhalvtaskig och halvfalsk\u201d alls\u00e5ng i en l\u00e5t kallad <i>The worried man<\/i>. Ja, orden \u00e4r inte mina. Det \u00e4r Eddie Bruhner sj\u00e4lv som kallar det f\u00f6r halvtaskigt och halvfalskt. Jag kan inte annat \u00e4n skratta. Det h\u00e4r \u00e4r riktigt kul!<\/p>\n<p><b>Jag hade en rolig kv\u00e4ll p\u00e5 Crescendo, med musik som gjorde mig riktigt glad. <\/b>Det var inte perfekt. Det var n\u00e5got som saknades. Men det gjorde mig riktigt glad.<\/p>\n<p><i>Text: Eva Lindblad<br \/>\nFoto: Kenny Nilsson<\/i><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>CRESCENDO Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n<p>26 mars 2014<em><br \/>\n<b>Sveriges jazzband<\/b><\/em><\/p>\n<p style=\"padding-left: 30px;\"><em>MUSIKER<\/em><br \/>\n<em> Eddie Bruhner, trumpet<\/em><br \/>\n<em> Erling Ribbing, saxofon och klarinett<\/em><br \/>\n<em> Greger R\u00f6hr, trombon<\/em><br \/>\n<em> Jan Sj\u00f6blom, piano<\/em><br \/>\n<em> Bengt Hansson, bas<\/em><br \/>\n<em> Gus Dahlberg, trummor<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nSveriges jazzband <a title=\"Sveriges jazzband\" href=\"http:\/\/www.sverigesjazzband.se\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><br \/>\nCrescendo <a title=\"Crescendo\" href=\"http:\/\/crescendomusik.se\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em>ALT\/MOBIL \u2013 KLICKA <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157643013390785\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157643013390785%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157643013390785%2F&amp;set_id=72157643013390785&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NORRK\u00d6PING Inte perfekt \u2013 men roligt! N\u00e5gra \u00e4ldre herrar kliver upp p\u00e5 Crescendos scen. Tiden g\u00e5r fort n\u00e4r man har roligt och det har bandledaren Eddie Bruhner haft \u2013 sedan 1955. En kv\u00e4ll med \u00f6rh\u00e4ngen och torrdans. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=14445\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[13],"class_list":["post-14445","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/14445","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=14445"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/14445\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=14445"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=14445"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=14445"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}