{"id":14744,"date":"2014-04-27T19:34:51","date_gmt":"2014-04-27T18:34:51","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=14744"},"modified":"2015-04-20T11:44:51","modified_gmt":"2015-04-20T10:44:51","slug":"tva-konstnarer-moter-aniaria-pa-verkstad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=14744","title":{"rendered":"Tv\u00e5 konstn\u00e4rer m\u00f6ter Aniaria p\u00e5 Verkstad"},"content":{"rendered":"<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/14033477965\/in\/photolist-no6f5D-no6fai-no6eZZ-no6fdz-no6f72-no6f22\/player\/\" width=\"500\" height=\"333\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n<p><i>Vid guldmontern. Petra Axelsson och Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4 st\u00e4ller ut p\u00e5 Verkstad: Rum f\u00f6r konst som flyttat upp p\u00e5 vinden.<\/i><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">Artefakter, minnen och associationer<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Att se utst\u00e4llningen <i>Ganska n\u00e4ra en kolsvart sol<\/i> blir en stark upplevelse f\u00f6r den som har egna st\u00f6rande minnen av Harry Martinsons rika diktepos <i>Aniara<\/i>.<\/b> Konstn\u00e4rerna Petra Axelsson och Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4 st\u00e4ller ut p\u00e5 Verkstad: Rum f\u00f6r konst. Sex trappor upp p\u00e5 Kvarngatan\/Kungsgatan, hissen g\u00e5r \u00e5tminstone till v\u00e5ning fem, f\u00f6r Verkstad har l\u00e4mnat k\u00e4llarplanet och mellanlandar p\u00e5 vindsv\u00e5ningen i v\u00e4ntar p\u00e5 inflyttningen p\u00e5 plan 1.<\/p>\n<p>Utsikten \u00e4r grandios genom de stora f\u00f6nstren som sl\u00e4pper in kaskader av ljus. Innanf\u00f6r v\u00e4ggarna blir kontrasterna starka. Utst\u00e4llningen f\u00e5r anstr\u00e4nga sig f\u00f6r att ta vindsrymden i anspr\u00e5k, n\u00e5v\u00e4l Aniara handlar ju om skeppet som genom en liten olycksh\u00e4ndelse far vilse i universums rymd.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/14033478425\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Planetskiss i skrivbordsl\u00e5da. Detalj av verk av Petra Axelsson.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>De tv\u00e5 konstn\u00e4rerna ville st\u00e4lla ut tillsammans och f\u00f6r ett och ett halvt \u00e5r sedan skickade de iv\u00e4g beskrivningen av sin id\u00e9:<\/b> ett inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt men ocks\u00e5 poetiskt arbete kring Aniara. Sedan dess har de arbetat var och en f\u00f6r sig, f\u00f6rst p\u00e5 plats har de avsl\u00f6jat f\u00f6r varandra vad de gjort. Resultatet \u00e4r ett m\u00f6te med stor frihet.<\/p>\n<p>\u2013 H\u00e4r kommer publiken in och h\u00e4rifr\u00e5n h\u00f6rs ljud, ett p\u00e5 6 minuter och ett som \u00e4r 12 minuter l\u00e5ngt, s\u00e4ger Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4 som skapat ljud hon t\u00e4nker p\u00e5minner om rymdskepp eller kosmos sj\u00e4lvt.<\/p>\n<p><b>Alla montrar och bord \u00e4r svarta, och med skyddande glas. Omedelbart kommer ordet \u201dartefakter\u201d f\u00f6r mig.<\/b> \u00c4ven om likheterna \u00e4r sm\u00e5 mellan f\u00f6rra sommarens intensivt v\u00e4lfyllda <i>Titanic<\/i>-utst\u00e4llning i v\u00e4rmekyrkan och denna konstn\u00e4rliga gestaltning finns d\u00e4r tv\u00e5 \u2013 skeppet och artefakterna. Artefakter \u00e4r allts\u00e5 fysiska f\u00f6rem\u00e5l som m\u00e4nniskor tillverkat, ordet anv\u00e4nds oftast om arkeologiska fynd.<\/p>\n<p>D\u00e4r \u00e4r en stj\u00e4rnkarta, visserligen gammal och f\u00f6rst\u00e5s tysk, men \u00e4kta vara. Sm\u00e5 planetskisser ligger p\u00e5 ett skrivbord, ryms i l\u00e5dorna. De ser ut som om de tecknats av efter en studie i teleskopet men jag k\u00e4nner inte igen dem. F\u00f6rkolnade rester av olika f\u00f6rbr\u00e4nningsgrad, ryms i en monter. Bland allt det svarta finns ocks\u00e5 f\u00e4rger, en gyllene monter, ett bord med rosa accenter.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/14033477695\/in\/set-72157644348399641\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Altarmellanrum (Petra Axelsson) och Teckning av den fruktansv\u00e4rda hettan (Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4).<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Vem som gjort vad \u00e4r inte l\u00e4tt att urskilja till att b\u00f6rja med, men det tar sig.<\/b> Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4 har valt att relatera till det litter\u00e4ra verket, en ledtr\u00e5d \u00e4r alla de citat som fyller en bordsskiva. Hon besvarar varje fr\u00e5ga med ett sidnummer \u2013 om i f\u00f6rstautg\u00e5van eller i en sentida pocketutg\u00e5va f\u00e5r vara osagt. Typ:<\/p>\n<p>\u2013 Den fruktansv\u00e4rda hettan som kom, p\u00e5 sidan 93, s\u00e4ger hon om de flammande svarta kometliknande m\u00e5lningar som m\u00f6ter Petra Axelssons foton av mellanrum.<\/p>\n<p>\u2013 Det \u00e4r utrymmet mellan altartavlan och v\u00e4ggen bakom, mellan det heliga och det profana. Det \u00e4r sp\u00e4nnande. Det \u00e4r Liv! s\u00e4ger Petra Axelsson om dessa utrymmen, \u00f6verg\u00e5ngar som vi s\u00e4llan ser.<\/p>\n<p><b>Petra Axelsson har m\u00e5lat en serie himmelsmotiv, svarta f\u00f6rst\u00e5s, som st\u00e5r i rad p\u00e5 golvet.<\/b> Det som m\u00e4rks mest \u00e4r hur penself\u00f6ringen skapar m\u00f6nster i det svarta. Hon har h\u00e4mtat dem fr\u00e5n Albrecht D\u00fcrers himlar, inte s\u00e5 viktigt s\u00e4ger hon men \u00e4nd\u00e5 en hyllning till m\u00e4staren.<\/p>\n<p>\u2013 Det \u00e4r sex olika svarta oljef\u00e4rger, p\u00e5pekar Petra Axelsson.<\/p>\n<p>Inte n\u00e5got f\u00f6r den okunnigas \u00f6gon att urskilja, men vetskapen om att hon kl\u00e4mt ut sv\u00e4rtan ur de sex olika oljetuberna fascinerar. Det \u00e4r ocks\u00e5 hon som i en monter st\u00e4llt Akke Kumliens klassiska l\u00e4robok <i>Oljem\u00e5leriet<\/i>.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/14033478045\/in\/photostream\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Daisy Doodys glittriga topp. Detalj fr\u00e5n bordet kring Daisy med verk av b\u00e5da konstn\u00e4rerna.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><b>Petra Axelssons spontana reaktion p\u00e5 <i>Aniaria<\/i> k\u00e4nner jag igen som min egen \u2013 skr\u00e4cken inf\u00f6r att l\u00e4mna hemplaneten jorden.<\/b> Den skr\u00e4cken ledde till att jag i ett annat liv regisserade en teaterupps\u00e4ttning av <i>Aniara<\/i> p\u00e5 Lilla teatern i Lund. Mina minnen fr\u00e5n mitten av 1980-talet tr\u00e4ngs med det jag ser h\u00e4r, jag vill f\u00e4sta dem p\u00e5 objekten men \u00e4r glad n\u00e4r jag misslyckas.<\/p>\n<p>Petra h\u00e5ller upp en virkad paljettopp i en galge. Vems? Jag gissar p\u00e5 Libidell men hon pekar p\u00e5 bokstaven D p\u00e5 bordet. Ah \u2013 Daisy Doody fr\u00e5n Dorisburg.<\/p>\n<p><strong>Helt annorlunda, och samtidigt igenk\u00e4nd.<\/strong> Minnena v\u00e4ller \u00f6ver mig. Blandat med tankarna p\u00e5 Harry Martinsson och hans verk. Ryssland som tog Karelen, s\u00e4ger Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4 om <i>Aniara<\/i>. Atombomben skr\u00e4mde honom, s\u00e4ger jag. Man lever p\u00e5 gr\u00e4nsen, till slut r\u00e4cker religionen inte till. D\u00e5 tappar man hoppet, s\u00e4ger Petra Axelsson.<\/p>\n<p>Mycket kan man s\u00e4ga om <i>Aniaria<\/i> och om utst\u00e4llningen p\u00e5 Verkstads vind, som l\u00e4gger \u00e4nnu en sk\u00e4rva av glas till de \u00f6vriga.<\/p>\n<p><i>Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<br \/>\n<\/i><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>VERKSTAD Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n<p>25 april \u2013 18 maj 2014<em><br \/>\n<b>Ganska n\u00e4ra en kolsvart sol<\/b><b><br \/>\n<\/b>Petra Axelsson <\/em><br \/>\n<em> Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4<\/em><\/p><\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nMarja-leena Sillanp\u00e4\u00e4 <a title=\"Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4\" href=\"http:\/\/www.marjaleenasillanpaa.se \" target=\"_blank\">hemsida<\/a> <a title=\"Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4\" href=\"http:\/\/marjaleena.blogg.se\" target=\"_blank\">blogg<\/a><br \/>\nVerkstad: Rum f\u00f6r konst <a title=\"Verkstad\" href=\"http:\/\/www.verkstadkonst.se\" target=\"_blank\">hemsida <\/a><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em>ALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157644348399641\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157644348399641%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157644348399641%2F&amp;set_id=72157644348399641&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NORRK\u00d6PING Artefakter, minnen och associationer. Att se utst\u00e4llningen Ganska n\u00e4ra en kolsvart sol blir en stark upplevelse f\u00f6r den som har egna minnen av Harry Martinsons diktepos Aniara. Petra Axelsson och Marja-leena Sillanp\u00e4\u00e4 st\u00e4ller ut p\u00e5 Verkstad. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=14744\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[14],"class_list":["post-14744","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-konst"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/14744","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=14744"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/14744\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=14744"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=14744"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=14744"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}