{"id":16650,"date":"2014-09-05T16:06:51","date_gmt":"2014-09-05T15:06:51","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=16650"},"modified":"2017-03-16T07:53:56","modified_gmt":"2017-03-16T06:53:56","slug":"son-vacklade-skickligt-pa-isen-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=16650","title":{"rendered":"SON vacklade skickligt p\u00e5 isen (recension)"},"content":{"rendered":"<p><a title=\"Andreas Boyde och Michael Francis.\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/15147332992\/in\/album-72157646854934698\/\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/c1.staticflickr.com\/6\/5552\/15147332992_5398263e7e.jpg\" alt=\"Andreas Boyde och Michael Francis.\" width=\"500\" height=\"333\" \/><\/a><br \/>\n<em>Un moment. Andreas Boyde vid flygeln och Michael Francis p\u00e5 dirigentpulten i Stravinskys Konsert f\u00f6r piano och bl\u00e5sare.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">Boyde tog noterna ur luften och lekte estrad\u00f6r<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Fransk esprit och amerikansk fram\u00e5tanda.<\/strong> Musikalen <em>Girl Crazys<\/em> ouvertyr gav s\u00e4songen en festlig inledning. Dirigenten Michael Francis fick det att spritta i str\u00e5karna \u00f6ver en fl\u00e4skig, rund orkesterklang.<\/p>\n<p>Gershwins musik stod f\u00f6r halva programmet med sin ouvertyr fr\u00e5n <em>Girl Crazy, Rhapsody in Blue<\/em> och <em>An American in Paris<\/em>. Gershwin skapade sig en plats d\u00e4r det f\u00f6rst inte fanns n\u00e5gon, med ena foten i den klassiska v\u00e4rlden och den andra i musikalerna. Allt tack vare sina klockrena s\u00e5ngmelodier och sin lyckade jazzklassiska fusion.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/15144598881\/in\/set-72157646854934698\/player\/\" width=\"280\" height=\"400\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>Ingen jazz\/klass utan bas.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Darius Milhauds New York-inspirerade komposition <em>La Cr\u00e9ation du Monde<\/em> var det f\u00f6rsta stora verket som kombinerade jazz och klassiskt och f\u00f6regick Gershwins <em>Rhapsody in Blue<\/em> med n\u00e5gra m\u00e5nader.<\/strong> Som medlem av komposit\u00f6rsgruppen Les Six influerade han honom \u00e4ven direkt. Milhaud anv\u00e4nde sig g\u00e4rna av flera tonarter p\u00e5 samma g\u00e5ng och i baletten <em>Oxen p\u00e5 taket<\/em>, som \u00e4r mer brasiliansk \u00e4n jazzig, g\u00e5r temat som i ett rondo tillbaka g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng medan det passerar durtonarterna. Inte helt l\u00e4tt att ta till sig, d\u00e5 det som kan upplevas som bakgrund med dissonanser, g\u00e5r i cirklar om och om igen, men inte s\u00e5 sv\u00e5r att lyssna p\u00e5 \u2013 av samma anledning. Symfoniorkestern vacklade skickligt p\u00e5 isen runt tonartscirkeln, med rena sk\u00e4r mellan st\u00e4mmorna och kackel fr\u00e5n retsamma trumpeter. En perceptionsutmanande upplevelse d\u00e4r lyssnandet delas kalejdoskopiskt.<\/p>\n<p><strong>Som centrum f\u00f6r det moderna och experimentella lockade Paris till sig inte minst Igor Stravinsky, som en g\u00e5ng skulle flytta till USA.<\/strong> Stravinskys <em>Konsert f\u00f6r piano och bl\u00e5sare<\/em> \u00e4r ocks\u00e5 s\u00e4reget, men knappast sv\u00e5rt att \u00e4lska. Inte heller Gershwins <em>Rhapsody in Blue<\/em>. Pianisten Andreas Boyde tog noterna ur luften och lekte estrad\u00f6r, likt Gershwin sj\u00e4lv. Han hade humor och en kvillrande klar ton. Boyde var s\u00e5 levande att Symfoniorkestern i sina inslag relativt sett var tung.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/15147187192\/in\/set-72157646854934698\/player\/\" width=\"500\" height=\"333\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>Symfoniskt. Stravinskys Konsert f\u00f6r piano och bl\u00e5sare byggde p\u00e5 kontraster i avslutande allegrot.<\/em><br \/>\n<strong><em>Konserten f\u00f6r piano och bl\u00e5sare<\/em> \u00e5 sin sida spelades symfoniskt, med stor insikt i Stravinskys personliga och mycket noggrant utvecklade ljudbild.<\/strong> Kontrasterna mellan dovt och klart i det avslutande allegrot till exempel, eller de klangkulor som trillar omkring i f\u00f6rsta satsen. Det inbyggda motst\u00e5ndet i den drivande fram\u00e5tr\u00f6relsen var sk\u00f6nt, i synnerhet som motvikt i det vackra Largot med sitt expansiva sound.<\/p>\n<p><strong>P\u00e5 liknande s\u00e4tt gav slagverket en v\u00e4l avv\u00e4gd kontrast i <em>An American in Paris<\/em>.<\/strong> De satte knappar och stygn p\u00e5 det gl\u00e4nsande tonstycke som visar gatorna i Paris. \u00c4n viktigare utan en Gene Kelly som kan ge muskul\u00f6s tyngd. Dr\u00f6mska klarinetter som sv\u00e4var, sv\u00e4llande str\u00e5kar. Trumpeter som g\u00e5r fr\u00e5n fr\u00e4nt staccato till l\u00e4cker charleston. Akvarellen \u00e4r kv\u00e4llsbl\u00e5, fuktig i kanterna och v\u00e4rms av restaurangv\u00e4rmen som virvlar ut p\u00e5 trottoaren. Den romantiska myten om Paris kan b\u00f6rja.<\/p>\n<p><em>Text: Molly Teleman<br \/>\nRepetitionsfoto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em>ALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157646854934698\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157646854934698%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157646854934698%2F&amp;set_id=72157646854934698&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>DE GEERHALLEN Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n<p>4 september 2014 kl 19 (introduktion Stig Jacobsson 18.30)<em><br \/>\n<strong>S\u00e4songspremi\u00e4r med fransk esprit<\/strong><\/em><br \/>\n<em>Norrk\u00f6pings Symfoniorkester<\/em><br \/>\n<em>Dirigent: Michael Francis<\/em><br \/>\n<em>Pianosolist: Andreas Boyde <\/em><\/p>\n<p style=\"padding-left: 30px;\"><em>PROGRAM<br \/>\n<strong>Gershwin<\/strong> Girl Crazy, uvertyr<\/em><br \/>\n<em> <strong>Milhaud<\/strong> Le Boeuf sur le Toit &#8221;Oxen p\u00e5 taket&#8221;<\/em><br \/>\n<em> <strong>Gershwin<\/strong> Rhapsody in Blue<\/em><br \/>\n<em> <strong>Stravinsky<\/strong> Konsert f\u00f6r piano och bl\u00e5sare<\/em><br \/>\n<em> <strong>Gershwin<\/strong> An American in Paris<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nNorrk\u00f6pings symfoniorkester <a title=\"SON\" href=\"http:\/\/www.norrkopingssymfoniorkester.se\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><br \/>\nFransk SON-start: Stravinsky &amp; Gershwin <a title=\"Fransk SON-start: Stravinsky &amp; Gershwin\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=16636\" target=\"_blank\">reportage<\/a> Kultursidan.nu 4\/9 2014<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NORRK\u00d6PING Fransk esprit och amerikansk fram\u00e5tanda. Musikalen Girl Crazys ouvertyr gav SON-s\u00e4songen en festlig inledning. Dirigenten Michael Francis fick det att spritta i str\u00e5karna \u00f6ver en fl\u00e4skig, rund orkesterklang. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=16650\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[55,7],"tags":[13],"class_list":["post-16650","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-linkoping","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/16650","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=16650"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/16650\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=16650"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=16650"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=16650"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}