{"id":17434,"date":"2014-10-15T10:11:27","date_gmt":"2014-10-15T09:11:27","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=17434"},"modified":"2014-10-15T10:29:05","modified_gmt":"2014-10-15T09:29:05","slug":"slumpens-somrar-med-astrid-och-tove","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=17434","title":{"rendered":"Slumpens somrar med Astrid och Tove"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/nBckuCPaKYvD1-Qb-GBnAzDzO1rX_dKLKAy-gHgUuQQ.jpeg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-17435\" src=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/nBckuCPaKYvD1-Qb-GBnAzDzO1rX_dKLKAy-gHgUuQQ-567x317.jpeg\" alt=\"P\u00e5 v\u00e4g.\" width=\"567\" height=\"317\" srcset=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/nBckuCPaKYvD1-Qb-GBnAzDzO1rX_dKLKAy-gHgUuQQ-567x317.jpeg 567w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/nBckuCPaKYvD1-Qb-GBnAzDzO1rX_dKLKAy-gHgUuQQ-150x83.jpeg 150w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/10\/nBckuCPaKYvD1-Qb-GBnAzDzO1rX_dKLKAy-gHgUuQQ.jpeg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><\/a><br \/>\n<em>Vadan och varth\u00e4n? Slumpen \u00e4r en starkare faktor i tillvaron \u00e4n vi kanske tror. <strong><br \/>\n<\/strong><\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">K\u00e4nsliga sj\u00e4lar i en v\u00e4rld av flykt<\/span><\/h1>\n<p><strong><br \/>\n<\/strong><\/p>\n<p><strong>\u00c4r det inte m\u00e4rkligt hur en sak kan leda till en annan?<\/strong> Under v\u00e5rterminen m\u00f6tte jag Hanna, en f\u00f6re detta litteraturstuderande som nu pluggade svenska, precis som jag. Vi bekantade oss med varandra p\u00e5 Campusbussen och n\u00e4r hon fick veta att jag var chefredakt\u00f6r p\u00e5 studenttidningen <em>Linopressen<\/em> liksom lyste hon upp lite, som om en l\u00e5ga av initiativ t\u00e4ndes hos henne. Hon \u00f6ppnade munnen som om hon var p\u00e5 v\u00e4g att s\u00e4ga n\u00e5got, men innan hon hann s\u00e4ga det sa jag det:<\/p>\n<p>\u2013 Har du lust att skriva n\u00e5got?<\/p>\n<p>Och ja, det hade hon f\u00f6rst\u00e5s! Hanna blev sedan kr\u00f6nik\u00f6r i <em>Linopressen<\/em>, och den f\u00f6rsta kr\u00f6nikan hon skrev handlade om Tove Janssons litteratur och hundra\u00e5rsjubileum. Kanske var det d\u00e4r och d\u00e5 det f\u00f6rsta riktiga fr\u00f6et till min stora muminentusiasm s\u00e5ddes, fast\u00e4n jag sj\u00e4lv inte var riktigt medveten om det.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/15282116828\/in\/set-72157648480880341\/player\/\" width=\"350\" height=\"340\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> K\u00e4nsliga Misan har n\u00e4ra till vemod och melankoli.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Under sommaren l\u00e4ste jag \u2013 precis som f\u00f6rra sommaren \u2013 sommarkurser.<\/strong> En av dem var en introduktion till barn- och ungdomslitteratur. Jag hade liksom f\u00e5tt mersmak sist n\u00e4r jag l\u00e4ste om Astrid Lindgrens f\u00f6rfattarskap. Och nu r\u00e5kade Tove Janssons <em>Farlig midsommar<\/em> h\u00f6ra till den obligatoriska sk\u00f6nlitteraturen. Samtidigt var det en annan kursare, som jag knappast k\u00e4nner, som r\u00e5kade dela ett mumintest p\u00e5 Facebook: <em>Vilken karakt\u00e4r \u00e4r du?<\/em><\/p>\n<p>Kanske \u00e4r det inte s\u00e5 konstigt, nu n\u00e4r det \u00e4r hundra\u00e5rsjubileum \u2013 hundra \u00e5r sedan Tove Jansson f\u00f6ddes \u2013 att mumin uppm\u00e4rksammats p\u00e5 olika h\u00e5ll. Men jag hittade i alla fall till moomin.com och blev fanmedlem d\u00e5. Och s\u00e5 kom det sig att jag best\u00e4llde hem lite muminprylar, d\u00e4ribland brevpapper \u2013 som jag skrev p\u00e5 och skickade iv\u00e4g till Hanna. Och vips s\u00e5 fick jag svar och vips s\u00e5 tr\u00e4ffades vi, och vips s\u00e5 var det inte l\u00e4ngre bara tomt prat det d\u00e4r att vi skulle h\u00e5lla kontakten efter kursavslutet!<\/p>\n<p><strong>N\u00e4r jag l\u00e4ste <em>Farlig midsommar<\/em> k\u00e4nde jag f\u00f6rresten s\u00e4rskilt igen mig<\/strong> i en karakt\u00e4r: Misan. (\u00c4ven om det d\u00e4r mumintestet som jag hittade via Facebook sa att jag var Hemulen.) Misan var s\u00e5 k\u00e4nslig och hade s\u00e5 l\u00e4tt till vemod och melankoli. Om natten gr\u00e4t hon f\u00f6r att hon k\u00e4nde sig som m\u00e5nen, \u201dalldeles ensam och lika rund\u201d. Jag tyckte att det var rart.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/15282116558\/in\/set-72157648480880341\/player\/\" width=\"280\" height=\"400\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> En \u00e4rlig brevv\u00e4xling.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>F\u00f6r f\u00f6rra sommaren, n\u00e4r jag l\u00e4ste en bok som heter <em>Dina brev l\u00e4gger jag under madrassen: En brevv\u00e4xling 1971\u20132002<\/em>, d\u00e5 ins\u00e5g jag p\u00e5 allvar det fina med att vara k\u00e4nslig.<\/strong> <strong><em>Dina brev l\u00e4gger jag under madrassen: En brevv\u00e4xling 1971\u20132002<\/em> <\/strong>\u00e4r en \u00e4kta brevv\u00e4xling mellan Astrid Lindgren och en l\u00e4sare som kom att bli en n\u00e4ra v\u00e4n, trots att de aldrig tr\u00e4ffades i verkliga livet. Sara Ljungcrantz var bara 11 \u00e5r n\u00e4r hon skrev det f\u00f6rsta kritiska brevet till Lindgren. Hon s\u00e5gade ogenerat flera av sk\u00e5despelarna i hennes b\u00f6ckers filmatiseringar, och passade samtidigt p\u00e5 att sj\u00e4lv be om en roll i <em>Den vita stenen<\/em>. F\u00f6r Astrid Lindgren m\u00e5ste ju ha kontakter, det f\u00f6rstod v\u00e4l den unga Sara.<\/p>\n<p>Och Lindgren bem\u00f6tte kritiken lika sakligt och ilsket som om den varit framf\u00f6rd av en vuxen person. S\u00e5 Sara bad till sist om urs\u00e4kt i ett nytt brev, d\u00e4r hon ocks\u00e5 bek\u00e4nde sv\u00e5righeter som hon m\u00f6tte i sitt eget liv. Lindgren svarade, och svarade igen. Hon svarade s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger att Sara b\u00f6rjade undra \u201dvarf\u00f6r en s\u00e5dan klok och BER\u00d6MD vuxen person\u201d lade ner s\u00e5 mycket m\u00f6da p\u00e5 henne. D\u00e5 skrev Astrid Lindgren:<\/p>\n<p>\u201dDu tror \u2013 kanske \u2013 att jag skriver till dig av t v \u00e5 n g, men s\u00e5 \u00e4r det inte. Det \u00e4r bara till dig jag skriver i n\u00e5n s\u00e5n h\u00e4r brevv\u00e4xling, alla andra f\u00e5r ett brev och sen punkt. Varf\u00f6r skriver jag till dig d\u00e5? Jo, f\u00f6r att det finns n\u00e5nting hos dig som jag tycker om, du har en k\u00e4nslighet i dig som jag tror kanske har blivit tillkn\u00f6lad d\u00e5 och d\u00e5 men du har beh\u00e5llit den. Det \u00e4r typiskt f\u00f6r dig att du erbjuder mig att slippa tv\u00e5nget att skriva till dig, det visar en omtanke som inte m\u00e5nga j\u00e4mn\u00e5riga skulle komma p\u00e5. Du f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4tta dig in i hur andra m\u00e4nniskor k\u00e4nner och jag tycker helt enkelt om dina brev.\u201d<\/p>\n<p><strong>De \u00e4rliga och genuina breven fick mig att le, skratta och gr\u00e5ta om vartannat.<\/strong> Efter l\u00e4sningens slut k\u00e4nde jag mig tvungen att kontakta Sara, som nu hette Schwartz i efternamn, och tacka f\u00f6r den fina och tr\u00f6sterika l\u00e4sningen. Och det var s\u00e5 lustigt, f\u00f6r hon svarade mig, och en h\u00f6stdag satt hon pl\u00f6tsligt alldeles bredvid mig h\u00e4r i Norrk\u00f6ping och drack afternoon tea. Det \u00e4r snart ett \u00e5r sedan.<\/p>\n<p>Att vi tr\u00e4ffades var egentligen en slump, f\u00f6r hon skulle f\u00f6rel\u00e4sa i en kyrka h\u00e4r. Men det var en v\u00e4ldigt fin slump och ett m\u00f6te som jag b\u00e4r med mig med tacksamhet i sinnet.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/15282166879\/in\/set-72157648480880341\/player\/\" width=\"350\" height=\"340\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Originalillustration till Vem ska tr\u00f6sta Knyttet?<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Den h\u00e4r sommaren h\u00e4nde en liknande grej.<\/strong> Ena stunden satt jag hemma och l\u00e4ste Tove Jansson \u2013 och n\u00e4sta befann jag mig pl\u00f6tsligt i Helsingfors och tittade p\u00e5 hennes konst. Det f\u00f6ll sig n\u00e4mligen s\u00e5 att jag blev bjuden till Finland f\u00f6r en kusins konfirmation, och samtidigt var min morbror s\u00e5 v\u00e4nlig att han l\u00e4t mig bes\u00f6ka b\u00e5de konstmuseet Ateneum och Tammerfors konstmuseum som b\u00e5da st\u00e4llde ut Janssons originalverk. Och vilka verk sen! Jag \u00e4r otroligt fascinerad \u00f6ver hur hon hann med att g\u00f6ra allt; det var verkligen inte bara mumintrollen.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/15282187097\/in\/set-72157648480880341\/player\/\" width=\"230\" height=\"400\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> P\u00e5 v\u00e4g mot nya m\u00e5l. Melinda med Mumin och lilla My.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Under v\u00e5rterminen n\u00e4r jag och Hanna satt p\u00e5 Campusbussen<\/strong>, fram och tillbaka mellan Norrk\u00f6ping och Link\u00f6pings universitet, h\u00e4nde det att vi talade om vart vi egentligen var p\u00e5 v\u00e4g i v\u00e5ra liv. Det \u00e4r ju l\u00e4tt att k\u00e4nna sig ensam i sina funderingar ibland, fast\u00e4n man egentligen s\u00e4llan verkligen \u00e4r det. Astrid Lindgren hade till exempel en s\u00e5 pass m\u00f6rk \u00e5dra att hon i dikten \u201dOm jag vore Gud \u2026\u201d menade att hon skulle dr\u00e4nka alla m\u00e4nniskor tillsammans med allt det hemska i v\u00e4rlden om hon bara kunde. I ett brev till Sara skrev hon:<\/p>\n<p>\u201dJag tror att du t\u00e4nker och tycker ovanligt mycket f\u00f6r din \u00e5lder, och du stackare, du h\u00f6r visst ocks\u00e5 till dem som tar vid sig av andras olyckor och v\u00e4rldens n\u00f6d och el\u00e4nde. Det g\u00f6r jag s\u00e5 pass att jag blir helmelankolisk ibland. Vissa tider f\u00e5r man en s\u00e5 skr\u00e4mmande inblick i hur m\u00e4nniskor har det, hur ensamt och sv\u00e5rt och el\u00e4ndigt, mest kanske de gamla men f\u00f6rresten i alla \u00e5ldrar. Och ingen kan man hj\u00e4lpa, det k\u00e4nns s\u00e5 maktl\u00f6st och bedr\u00f6vligt att inse hur ohj\u00e4lpligt det \u00e4r.\u201d<\/p>\n<p>T\u00e4nk, att till och med hon kunde k\u00e4nna s\u00e5 \u2013 trots att hon ber\u00f6rde s\u00e5 oerh\u00f6rt m\u00e5nga med sina b\u00f6cker.<\/p>\n<p><strong>Jag l\u00e4ste n\u00e5gonstans att det nu \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan andra v\u00e4rldskriget<\/strong> som fler \u00e4n 50 miljoner m\u00e4nniskor befinner sig p\u00e5 flykt i v\u00e4rlden. Och d\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nker jag att det \u00e4r extra viktigt med \u00e4rliga brev, genuina m\u00f6ten, inspirerande konst, litteratur \u2013 och en och annan mumin, f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n<p><em>Text: Melinda Reyes Hiltunen<br \/>\nFoto: Tommy Hermansson och Melinda Reyes Hiltunen<br \/>\n<\/em><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em>ALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157648001449958\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157648480880341%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157648480880341%2F&amp;set_id=72157648480880341&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nStudenttidningen Linopressen <a title=\"Linopressen\" href=\"http:\/\/produktionsbyranskvaller.se\/linopressen\/tidningen\" target=\"_blank\">hemsida\u00a0 <\/a><br \/>\nMumintestet <a title=\"Mumintest\" href=\"https:\/\/whichmoomincharacterareyou.fi\/?lang=sv\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><br \/>\nSara Schwartz <a title=\"Sara Schwardt\" href=\"http:\/\/saraschwardt.wordpress.com\" target=\"_blank\">hemsida<br \/>\n<\/a>Salikon f\u00f6rlag <a title=\"Salikon\" href=\"http:\/\/salikon.se\" target=\"_blank\">hemsida<\/a> <a title=\"SvD\" href=\"http:\/\/www.svd.se\/kultur\/sara-schwardt-och-astrid-lindgren_7540706.svd\" target=\"_blank\">reportage<\/a><br \/>\nKonstmuseet Ateneum i Helsingfors <a title=\"Ateneum\" href=\"http:\/\/www.ateneum.fi\/sv\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><br \/>\nTammerfors konstmuseum Mumindalen <a title=\"Tammerfors konstmuseum\" href=\"http:\/\/muumilaakso.tampere.fi\/sv\/museo\/\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>T\u00c4NKT Konst, litteratur och k\u00e4nslighet. Melinda Reyes Hiltunen funderar \u00f6ver ov\u00e4ntade m\u00f6ten och b\u00f6cker som ber\u00f6r. Om 100-\u00e5rsjubilerande Tove Jansson och om Astrid Lindgren. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=17434\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[82],"tags":[57,90],"class_list":["post-17434","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-eftertank","tag-berattande","tag-bildning"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17434","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17434"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17434\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17434"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=17434"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=17434"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}