{"id":18254,"date":"2014-12-18T19:36:26","date_gmt":"2014-12-18T18:36:26","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=18254"},"modified":"2014-12-25T15:51:41","modified_gmt":"2014-12-25T14:51:41","slug":"therese-bohman-lockas-av-skonheten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18254","title":{"rendered":"Therese Bohman lockas av sk\u00f6nheten"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/IMG_0432.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-18255\" src=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/IMG_0432-567x377.jpg\" alt=\"Therese Bohman lockas av sk\u00f6nheten.\" width=\"567\" height=\"377\" srcset=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/IMG_0432-567x377.jpg 567w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/IMG_0432-1024x682.jpg 1024w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/IMG_0432-499x333.jpg 499w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/IMG_0432-150x99.jpg 150w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2014\/12\/IMG_0432.jpg 1280w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><\/a><br \/>\n<em>Det sk\u00f6na \u00e4r inte s\u00e5 flyktigt som m\u00e5nga tror. F\u00f6rfattaren Therese Bohman, som tog emot det stora Moa Martinsonstipendiet i m\u00e5ndags, ber\u00e4ttar om sitt skrivande och sina tankar.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">&#8221;Det k\u00e4nns vackert att f\u00e5 ett pris i hennes namn&#8221;<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>F\u00f6rfattaren Therese Bohman \u00e5terv\u00e4nder till sin hemstad f\u00f6r att ta emot pris till Moa Martinsons minne.<\/strong> H\u00e4r ber\u00e4ttar hon hur romanen <em>Den andra kvinnan<\/em> kom till och avsl\u00f6jar vad som f\u00e4ngslar henne allra mest i konsten, och varf\u00f6r hon tycker den svenska kulturdebatten \u00e4r enformig.<\/p>\n<p>\u2013 Det k\u00e4nns vackert att f\u00e5 ett pris i hennes namn, s\u00e4ger en leende Therese Bohman n\u00e4r vi m\u00f6ts p\u00e5 ett kaf\u00e9 strax innan stipendieutdelningen.<\/p>\n<p>\u00c4ven om hon sj\u00e4lv inte har en j\u00e4tten\u00e4ra relation till Martinsons f\u00f6rfattarskap, finns statyn av Moa med i milj\u00f6beskrivningen i <em>Den andra kvinnan<\/em>, d\u00e4r hon st\u00e5r vid str\u00f6mmen med blicken riktad mot de gamla fabrikshusen som idag fylls av universitetsverksamhet. Liksom Moa har Therese skrivit om hur det \u00e4r att vara arbetare i Norrk\u00f6ping, men i en modern kontext d\u00e4r stadens f\u00f6r\u00e4ndring, vacklandet mellan arbetarstad och universitetsstad st\u00e5r i centrum.<\/p>\n<p>\u2013 Norrk\u00f6ping \u00e4r som en egen huvudperson i romanen, f\u00f6rklarar Therese.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16010579596\/in\/set-72157649814110991\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Viktig uppmuntran. Borgm\u00e4stare Louise Malmstr\u00f6m \u00f6verl\u00e4mnade stipendiet till Moa Martinsons minne till Therese Bohman.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Parallellt med Norrk\u00f6pingsskildringen portr\u00e4tteras en kvinnlig huvudkarakt\u00e4r som arbetar, liksom Therese sj\u00e4lv en g\u00e5ng gjorde, p\u00e5 bespisningen i Vrinnevisjukhuset.<\/strong> Det var d\u00e5 Therese skrev de allra f\u00f6rsta utkasten till romanen, som 15 \u00e5r senare skulle omskrivas och kombineras med resonemang kring samtiden. Den kvinnliga huvudkarakt\u00e4ren med f\u00f6rfattarambitioner dr\u00f6mmer om en tillvaro som rymmer n\u00e5got st\u00f6rre, hon k\u00e4nner sig varken hemma i arbetarklassmilj\u00f6n eller stadens nya, lite \u00e4ngsliga, universitetsmilj\u00f6.<\/p>\n<p>I sitt f\u00f6rakt f\u00f6r allt utom den h\u00f6ga konsten och litteraturen hamnar hon i ett utanf\u00f6rskap, och inleder av ren tristess ett destruktivt f\u00f6rh\u00e5llande med en \u00f6verl\u00e4kare. Tv\u00e5 klich\u00e9er viras in i varandra \u2013 harlequinromanen sammanfl\u00e4tas med flan\u00f6rens kritiska betraktelse, och det \u00e4r den h\u00e4r twisten med klyschorna som g\u00f6r romanen om den ensamma, frihetss\u00f6kande kvinnan kontroversiell idag:<\/p>\n<p>\u2013 Det hade blivit en konventionell roman om jag inte hade \u00e5terv\u00e4nt till det h\u00e4r gamla, s\u00e4ger Therese.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/14926308735\/in\/set-72157649814110991\/player\/\" width=\"152\" height=\"240\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Kanske \u00e4r det m\u00e5ngfacetterade formatet, leken och f\u00f6rnyelsen med olika utslitna uttryck, i kombination med att den bottnar i ett grundl\u00e4ggande tema som ensamhet, en anledning till att romanen har blivit s\u00e5 popul\u00e4r.<\/strong> M\u00e5nga l\u00e4sare har \u00e4ven blivit h\u00e4nf\u00f6rda av det st\u00e4mningsladdade uttryck som pr\u00e4glar romanen. Therese f\u00f6rklarar att hon t\u00e4nker i bilder och scener n\u00e4r hon skriver.<\/p>\n<p>I arbetet med boken \u00e5terv\u00e4nde hon ofta till Norrk\u00f6ping f\u00f6r att bara vandra runt i staden. Hon inspirerades till exempel av novemberdiset vid hamnen, av l\u00f6vens vackra f\u00e4rgskalor p\u00e5 promenaderna om h\u00f6sten. I konst- och litteraturupplevelser \u00e4r det oftast k\u00e4nslan eller st\u00e4mningen som stannar kvar hos henne efter\u00e5t snarare \u00e4n det konkreta inneh\u00e5llet.<\/p>\n<p><strong>Therese har alltid fr\u00e4mst k\u00e4nt sig lockad av sk\u00f6nheten i konsten, vilket hon k\u00e4nner sig ganska ensam om.<\/strong> Hon tycker det \u00e4r tr\u00e5kigt att fr\u00e5gor om form och estetik f\u00f6rsvinner i kulturdebatten:<\/p>\n<p>\u2013 Det finns en tankestruktur i kulturv\u00e4rlden att saker som \u00e4r vackra \u00e4r ytliga och det fula \u00e4r sanning, s\u00e4ger Therese.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/15431487313\/in\/set-72157649814110991\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Det litter\u00e4ra samtalet stimulerar. Hanna Stjernfeldt m\u00f6ter Therese Bohman i kaf\u00e9dunklet.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Hon tycker mycket om \u00e4ldre konst och litteratur.<\/strong> En s\u00e4rskild epok och plats som fascinerar Therese idag \u00e4r det gyllene Wien i slutet p\u00e5 1800-talet, en plats som sprakade av artistisk f\u00f6rnyelse och revolt, d\u00e4r inflytelserika personer som Freud och Gustav Klimt var verksamma. Det h\u00e4nde s\u00e5 otroligt mycket under perioden, den energin och kraften \u00e4r n\u00e5got hon saknar i det samtida kulturklimatet.<\/p>\n<p>P\u00e5 den avslutande fr\u00e5gan vad hon ska anv\u00e4nda stipendiet till blir svaret att k\u00f6pa mer tid till att skriva, f\u00f6r det finns en ny romanid\u00e9 p\u00e5 lager att utforska.<\/p>\n<p>\u2013 Men det dr\u00f6jer nog ett tag, jag skulle vilja skriva en lite tjockare roman n\u00e4sta g\u00e5ng, s\u00e4ger Therese Bohman och ler.<\/p>\n<p><em>Text: Hanna Stjernfeldt<br \/>\nFoto: Ann-Charlotte Sandelin och Sven \u00c5ke Molund<\/em><br \/>\n<span style=\"color: #ff0000;\">Intervjun har \u00e4ven publicerats i Folkbladet<\/span><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em>ALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157649814110991\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157649814110991%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157649814110991%2F&amp;set_id=72157649814110991&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>ROMAN<\/em><\/h3>\n<p><em><strong>Den andra kvinnan<br \/>\n<\/strong>Therese Bohman<\/em><br \/>\n<em> Norstedts 2014<\/em><\/p><\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nNorstedts <a title=\"Norstedts\" href=\"http:\/\/www.norstedts.se\/forfattare\/Alfabetiskt\/B\/Therese-Bohman\/\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><br \/>\n\u00c5rets kulturstipendiater hedrades\u00a0<a title=\"\u00c5rets kulturstipendiater hedrades\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18232\" target=\"_blank\">reportage<\/a> Kultursidan.nu 16\/12 2014<br \/>\nDen andra kvinnans inre monolog <a title=\"Den andra kvinnans inre monolog\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=16304\" target=\"_blank\">recension<\/a> Kultursidan.nu 15\/8 2014<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NORRK\u00d6PING Therese Bohman \u00e5terv\u00e4nder till sin hemstad f\u00f6r att ta emot pris till Moa Martinsons minne. H\u00e4r ber\u00e4ttar hon hur romanen kom till, avsl\u00f6jar vad som f\u00e4ngslar henne allra mest, och varf\u00f6r den svenska kulturdebatten \u00e4r enformig. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18254\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[16],"class_list":["post-18254","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18254","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=18254"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18254\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=18254"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=18254"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=18254"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}