{"id":18390,"date":"2015-01-04T13:51:31","date_gmt":"2015-01-04T12:51:31","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=18390"},"modified":"2015-01-04T13:51:31","modified_gmt":"2015-01-04T12:51:31","slug":"klas-isakssons-lagmalda-serielycka-beror-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18390","title":{"rendered":"Klas Isakssons l\u00e5gm\u00e4lda serielycka ber\u00f6r (recension)"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/Evig-lycka.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-18391\" src=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/Evig-lycka-567x266.jpg\" alt=\"Evig lycka\" width=\"567\" height=\"266\" srcset=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/Evig-lycka-567x266.jpg 567w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/Evig-lycka-1024x480.jpg 1024w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/Evig-lycka-150x70.jpg 150w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/Evig-lycka.jpg 1280w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><\/a><em><br \/>\nEvig lycka av Klas Isaksson.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">Serierutor och dagboksanteckningar<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Klas Isaksson har debuterat med serieromanen <em>Evig lycka<\/em><\/strong><em>. <\/em>Det \u00e4r ett gediget verk p\u00e5 n\u00e4rmare 450 sidor. Boken \u00e4r en utvecklingsroman och skildrar den s\u00e5rbara v\u00e4gen fram mot vuxenlivet. Men det \u00e4r \u00e4ven en v\u00e4g full av fantasi, sorg och s\u00f6kande. Jag vet att romanen \u00e4r verklighetsbaserad med fiktiva inslag efter att ha l\u00e4st vad andra skrivit om boken. Sj\u00e4lv kommer jag bara att se den som en serieroman, sig sj\u00e4lv nog.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16008237107\/in\/set-72157647787112673\/player\/\" width=\"390\" height=\"400\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Klas Isakssons s\u00e4regna stil som tecknare g\u00e5r igen i graffitin. H\u00e4r vid slutf\u00f6rt projekt vid sp\u00e5rvagnslinjens \u00e4ndh\u00e5llplats f\u00f6r Br\u00e5vallafestivalens bes\u00f6kare sommaren 2013.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>I b\u00f6rjan av boken \u00e4r huvudpersonen Klas ung, kanske i slutet av mellanstadiet<\/strong>. Han bor hos sin mamma i Stockholm. Hans pappa \u00e4r fr\u00e5nvarande och f\u00f6r det mesta ute p\u00e5 jakt. Kompisarna i skolan kommer honom inte n\u00e4ra. Helst \u00e4r han med pappas jakthund Sully.<\/p>\n<p>Klas l\u00e4ngtar till skogen och vid ett tillf\u00e4lle g\u00f6r han ett f\u00f6rs\u00f6k att rymma dit. Redan h\u00e4r skymtar jag det som jag upplever som det stora temat i boken; att f\u00f6lja i sitt f\u00f6red\u00f6mes fotsp\u00e5r. Till en b\u00f6rjan \u00e4r det pappans fotsp\u00e5r som lockar men p\u00e5 h\u00f6gstadiet kommer Bj\u00f6rn in i bilden. Han \u00e4r rebellisk, h\u00e5ller p\u00e5 med graffiti och droger men han tycks \u00e4ven vara n\u00e5gon som p\u00e5 allvar ser Klas. I andra halvan av boken \u00e4r det fr\u00e4mst hans fotsp\u00e5r och l\u00e4rdomar som lockar men dr\u00f6mmen om skogen d\u00f6r aldrig.<\/p>\n<p><strong>Samtidigt kommer tjejer in i bilden och d\u00e5 fr\u00e4mst Rebecka.<\/strong> P\u00e5 ett maniskt s\u00e4tt s\u00e4tter Klas upp lappar med teckningar av henne. Han \u00e4r besatt av att teckna hennes portr\u00e4tt. De m\u00f6ts till slut och blir \u00e4ven tillsammans men hennes ordnade liv krockar med hans riktl\u00f6sa graffititillvaro d\u00e4r han fr\u00e4mst \u00e4r aktiv p\u00e5 n\u00e4tterna. Till slut kostar det honom f\u00f6rh\u00e5llandet med Rebecka.<\/p>\n<p>Han har b\u00f6rjat att skriva p\u00e5 boken i boken och nya tjejer kommer in i hans liv men jag vill inte avsl\u00f6ja f\u00f6r mycket. Klart \u00e4r i alla fall att Bj\u00f6rns f\u00f6rmaningar, om att inte g\u00e5 helt upp i n\u00e5got f\u00f6r att inte missa m\u00e4nniskorna runt om, till slut g\u00f6r stort intryck p\u00e5 Klas.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16192152441\/in\/set-72157647787112673\/player\/\" width=\"274\" height=\"184\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Bildruta ur Evig lycka.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong><em>Evig lycka<\/em><\/strong><strong> \u00e4r uppbyggd i tre delar <\/strong>d\u00e4r mittendelen fr\u00e5ng\u00e5r serieteckandet och best\u00e5r av dagboksanteckningar och stora f\u00e4rgbilder. I \u00f6vrigt \u00e4r det svartvita serierutor som r\u00e5der. Figurerna \u00e4r tecknade enkla och stabila \u2013 en kontrast till det de st\u00e5r f\u00f6r. Tillvaron \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n stabil f\u00f6r Klas men historien \u00e4r ber\u00e4ttad med b\u00e5de stabilitet och distans.<\/p>\n<p>Mot slutet av boken avbryts detta stabila tonl\u00e4ge f\u00f6r ett som i det n\u00e4rmaste kan beskrivas som psykotiskt. Klas upplever att serieboken och den verklighet han lever i g\u00e5r in i varandra. Detsamma m\u00e5ste jag s\u00e4ga om det som f\u00f6rfattaren vill f\u00f6rmedla. Det g\u00e5r in i varandra och upplevs som n\u00e5got som ruckar den g\u00e4ngse stabila ber\u00e4ttarg\u00e5ngen. Distansen finns inte d\u00e4r som i \u00f6vrigt i boken. Jag vet inte riktigt om jag upplever det som bra eller d\u00e5ligt. F\u00f6rst st\u00f6rde det mig men nu \u00e4r jag os\u00e4ker.<\/p>\n<p><strong>Helt klart \u00e4r att Klas Isaksson har skrivit en serieroman som ber\u00f6r<\/strong>. Han har f\u00e5ngat n\u00e5got allm\u00e4nm\u00e4nskligt med sin l\u00e5gm\u00e4lda ton i sin historia om Klas v\u00e4g fram mot vuxenlivet. F\u00f6rst g\u00e5r han i sina f\u00f6red\u00f6mens fotsp\u00e5r, sedan till stor del i sina egna. Eller&#8230; detta l\u00f6per ocks\u00e5 parallellt.<\/p>\n<p><strong>Klas Isaksson \u00e4r verksam i Norrk\u00f6ping som medlem i <em>Den svenska bj\u00f6rnstammen<\/em>.<\/strong> Trots att romanen utspelar sig i Stockholm vill jag n\u00e4mna att jag l\u00e4st att milj\u00f6n &#8221;p\u00e5 riktigt&#8221; \u00e4r Norrk\u00f6ping.<\/p>\n<p><em>Text: Carina Johansson<br \/>\nFoto: Ann-Charlotte Sandelin<br \/>\nIllustrationer ur Evig lycka av Klas Isaksson<\/em><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em>ALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157647787112673\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157647787112673%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157647787112673%2F&amp;set_id=72157647787112673&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>ROMAN<\/em><\/h3>\n<p><em><strong>Evig lycka<\/strong><\/em><br \/>\n<em> Av Klas Isaksson<\/em><br \/>\n<em> F\u00f6rlag: Galago<\/em><br \/>\n<em> Utgivnings\u00e5r 2014<\/em><\/p><\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nKlas Isaksson <a title=\"Galago\" href=\"http:\/\/www.galago.se\/forfattare\/klas-isaksson\" target=\"_blank\">info <\/a><br \/>\nDen svenska bj\u00f6rnstammen <a title=\"Den svenska bj\u00f6rnstammen\" href=\"http:\/\/www.densvenskabjornstammen.se\" target=\"_blank\">hemsida<\/a> <a title=\"Facebook\" href=\"https:\/\/www.facebook.com\/densvenskabjornstammen\" target=\"_blank\">Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NORRK\u00d6PING Klas Isakssons tecknade utvecklingsroman Evig lycka skildrar den s\u00e5rbara v\u00e4gen fram mot vuxenlivet. En v\u00e4g full av fantasi, sorg och s\u00f6kande. Figurerna \u00e4r tecknade enkla och stabila \u2013 en kontrast till en instabil tillvaro. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18390\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[64,7],"tags":[16],"class_list":["post-18390","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur-2","category-norrkoping","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18390","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=18390"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18390\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=18390"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=18390"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=18390"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}