{"id":18480,"date":"2015-01-12T13:38:30","date_gmt":"2015-01-12T12:38:30","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=18480"},"modified":"2015-01-12T13:38:30","modified_gmt":"2015-01-12T12:38:30","slug":"spannande-lasning-om-svenstedts-borjan-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18480","title":{"rendered":"Sp\u00e4nnande l\u00e4sning om Svenstedts b\u00f6rjan (recension)"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/DenLillaHistorien.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-18481\" src=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/DenLillaHistorien-567x266.jpg\" alt=\"Den lilla historien\" width=\"567\" height=\"266\" srcset=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/DenLillaHistorien-567x266.jpg 567w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/DenLillaHistorien-1024x480.jpg 1024w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/DenLillaHistorien-150x70.jpg 150w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/DenLillaHistorien.jpg 1280w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><\/a><\/p>\n<p><em>Den lilla historien. Strax f\u00f6re jul kom Carl Henrik Svensteds memoarer.<br \/>\n<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">Nyfikenhet, utforskargl\u00e4dje och passion<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Telefonen ringer inne p\u00e5 pastorsexpeditionen.<\/strong> Det \u00e4r f\u00f6rsommardag i \u00d6sterg\u00f6tland och \u00e5ret \u00e4r 1952. Carl Henrik Svenstedt \u00e4r femton \u00e5r. Nu ska han ut i vida v\u00e4rlden. Till Paris. Ensam.<\/p>\n<p>Ungef\u00e4r s\u00e5 b\u00f6rjar Svenstedts sj\u00e4lvbiografi som utkom under h\u00f6sten 2014, n\u00e4stan femtio \u00e5r efter den hyllade debuten <em>Kriget <\/em>(1965) och ett tjugotal b\u00f6cker senare. Liten till formatet \u00e4r den, <em>Den lilla historien. Hur det b\u00f6rjade, en memoar,<\/em> som en inbunden pocket, men likv\u00e4l inneh\u00e5ller den ett omf\u00e5ngsrikt, fascinerande stycke historia om flera m\u00e4nnisko\u00f6den som p\u00e5 olika s\u00e4tt str\u00e5lar samman i f\u00f6rfattarens eget livs\u00f6de.<\/p>\n<p><strong>Den som ringer \u00e4r Svenstedts egen \u00e4rkefarbror Karl Ivar Westman, barnl\u00f6s ambassad\u00f6r i Paris.<\/strong> Ingen tvekan om saken, pojken ska \u00e5ka dit. Han kan ju franska, om \u00e4n knapph\u00e4ndigt. Resan blir ett av m\u00e5nga \u00e4ventyr i Svenstedst liv. Han \u00e4r \u201dr\u00e4dd men beredd\u201d, skriver han och denna beredskap f\u00f6r honom ut i en verklighet som trots allt m\u00e5ste ha varit f\u00e5 generationskamrater f\u00f6runnat. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lyckas han alltid h\u00e5lla sig flytande oavsett om han pl\u00f6tsligt river iv\u00e4g hemifr\u00e5n f\u00f6r att slippa bli pr\u00e4st, liftar tillbaka till Paris p\u00e5 vinst och f\u00f6rlust eller jobbar praktiskt taget utan fast l\u00f6n.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16077175967\/in\/set-72157649846341698\/player\/\" width=\"400\" height=\"310\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>Let\u2019s go bananas! P\u00e5 sin blogg skriver Carl Henrik Svenstedt om impulsen till denna bild, med udden riktad mot rasism. Ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt som ber\u00e4ttar mycket om hans person.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Svenstedt \u00e4r kreativ och vill skriva.<\/strong> Han f\u00e5r r\u00e5det att bli journalist, eftersom han varken kommer fr\u00e5n en rik familj eller har de r\u00e4tta kontakterna f\u00f6r att kunna satsa p\u00e5 ett f\u00f6rfattarskap. Han tar examen i konstvetenskap och verkar som journalist f\u00f6r Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Aftonbladet. Men ocks\u00e5 som dokument\u00e4r- och konstfilmare. Sin mentor, den franske regiss\u00f6ren Chris Marker som fick betydelse f\u00f6r hans stil, m\u00f6tte han som provanst\u00e4lld p\u00e5 Svenska institutet.<\/p>\n<p>Svenstedts CV slutar l\u00e5ngt ifr\u00e5n d\u00e4r. Han skriver b\u00f6cker, jobbar som \u00f6vers\u00e4ttare, chefar p\u00e5 Svenska kulturhuset i Paris, \u00e4r kulturr\u00e5dgivare p\u00e5 Nordiska ministerr\u00e5det i K\u00f6penhamn och slutligen professor \u2013 eller \u201dfuskprofessor\u201d f\u00f6r att citera honom sj\u00e4lv \u2013 vid Malm\u00f6 h\u00f6gskolas institution f\u00f6r konst.<\/p>\n<p><strong>Det \u00e4r sp\u00e4nnande att f\u00f6lja Svenstedt fr\u00e5n pr\u00e4stg\u00e5rden i V\u00e4stra Harg i \u00d6sterg\u00f6tland, till ambassaden i Paris och universitetet i Uppsala, f\u00f6r att sedan landa i Stockholm.<\/strong> Svenstedt l\u00e5ter l\u00e4saren f\u00f6lja med p\u00e5 sitt livs olika \u00e4ventyr, trauman och insikter, fr\u00e5n barndom till vuxen. I krig och fred. Trots att Sverige anses ha varit neutralt under andra v\u00e4rldskriget var kriget \u00e4nd\u00e5 n\u00e4rvarande.<\/p>\n<p>Tilltalet \u00e4r personligt men aldrig utel\u00e4mnande. Ber\u00e4ttelserna \u00e4r m\u00e5nga och finst\u00e4mda, och \u00e4ven om de ofta \u00e5terges med humor drivs det aldrig g\u00e4ck med n\u00e5gon och Svenstedt skyr heller inte allvaret.<\/p>\n<p><strong>Hans barndom pr\u00e4glades av det omgivande kriget, n\u00e5got som medf\u00f6rde att han levde sitt liv i realtid<\/strong> \u2013 en slags mindfulness f\u00f6re sin tid \u2013 som ocks\u00e5 kan f\u00f6rklara fr\u00e5nvaron av livsplan eller strategi. Svenstedt tycks ha tagit tillf\u00e4llena s\u00e5 som de kom, helt enkelt, utan n\u00e5gon annan drivkraft \u00e4n nyfikenhet och utforskargl\u00e4dje eller passion. Anekdoterna ur hans liv avsl\u00f6jar en person l\u00e5ngt ifr\u00e5n n\u00e5gon gr\u00e5 Svensson.<\/p>\n<p><strong>Att det \u00e4r anekdoter \u00e4r heller ingen slump.<\/strong> Svenstedt har valt att utg\u00e5 fr\u00e5n den franska memoartraditionen \u201dden lilla historien\u201d d\u00e4r just anekdoter och detaljer med en ironisk knorr st\u00e5r i centrum. Ber\u00e4ttartekniken p\u00e5minner om de \u00e4ldre generationernas s\u00e4tt att tradera till synes l\u00f6sryckta h\u00e4ndelser ur verkligheten som ger en bra bild av forna tider. Man kan, om man vill, l\u00e4sa kapitlen helt frist\u00e5ende fr\u00e5n varandra.<\/p>\n<p><strong>Ingenting i Svensteds stil k\u00e4nns h\u00f6gtravande trots att mycket av boken r\u00f6r sig i medel- och \u00f6verklassens sf\u00e4rer.<\/strong> Ist\u00e4llet \u00e4r det f\u00f6rtroligt och intimt \u00e5tergivna ber\u00e4ttelser som bygger upp en bild av Svenstedts livshistoria. Ingenting \u00e5terges i n\u00e5gon strikt kronologisk ordning och han hoppar fram och tillbaka i de olika kapitlen \u00e4ven om st\u00f6rsta delen kretsar kring 1960-talet. \u00c4nd\u00e5 blir det varken hackigt eller osammanh\u00e4ngande. De enda tillf\u00e4llen det kan vara sv\u00e5rt att h\u00e4nga med \u00e4r n\u00e4r han namnger en person ur den kollektiva svenska historien som yngre generationer inte riktigt har koll p\u00e5. Men det st\u00f6r \u00e4nd\u00e5 inte sj\u00e4lva ber\u00e4ttelsen n\u00e4mnv\u00e4rt.<\/p>\n<p>Det tar dock n\u00e5got l\u00e4ngre tid att v\u00e4nja sig vid Svenstedts stil som i stort sett best\u00e5r av korta meningar och som saknar andra skiljetecken \u00e4n punkt, en stil som han l\u00e4rde sig som journalist. Men det \u00e4r m\u00f6dan v\u00e4rt f\u00f6r att f\u00e5 f\u00f6lja med in i en fascinerande livshistoria som sp\u00e4nner mellan h\u00f6gt och l\u00e5gt, lycka och sorg, djupa insikter och vardagsreflektioner. Dessutom finns d\u00e4r ett och annat avsl\u00f6jande&#8230;<\/p>\n<p><em>Text: Ewa Wadell Olofsson<br \/>\nFoto: Carl Henrik Svenstedt<\/em><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em>ALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157649846341698\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157649846341698%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157649846341698%2F&amp;set_id=72157649846341698&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>MEMOARER<\/em><\/h3>\n<p><em><strong>Den lilla historien. Hur det b\u00f6rjade, en memoar<br \/>\n<\/strong>Carl Henrik Svenstedt <strong><br \/>\n<\/strong>Atlantis, Stockholm, 2014<\/em><\/p><\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nCarl Henrik Svenstedt <a title=\"Info\" href=\"http:\/\/svenstedt.blogspot.se\/2012\/12\/carl-henrik-svenstedt-info.html%20\" target=\"_blank\">info<\/a> <a title=\"blogg\" href=\"chsvenstedt.blogspot.com\" target=\"_blank\">blogg<\/a> <a title=\"Bananas\" href=\"http:\/\/chsvenstedt.blogspot.se\/2014\/04\/lets-go-bananas.html?view=mosaic\" target=\"_blank\">Let&#8217;s go bananas!<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>MEMOARER \u201dR\u00e4dd men beredd\u201d var han. 15 \u00e5r gammal reste Carl Henrik till Paris f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Memoarerna Den lilla historien f\u00f6ljer Svenstedt fr\u00e5n pr\u00e4stg\u00e5rden i V\u00e4stra Harg utanf\u00f6r Motala ut i v\u00e4rlden. Det \u00e4r sp\u00e4nnande l\u00e4sning. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18480\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[64],"tags":[16],"class_list":["post-18480","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur-2","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18480","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=18480"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18480\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=18480"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=18480"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=18480"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}