{"id":18734,"date":"2015-02-04T09:40:29","date_gmt":"2015-02-04T08:40:29","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=18734"},"modified":"2015-02-04T09:40:29","modified_gmt":"2015-02-04T08:40:29","slug":"louise-hoffsten-singlar-sina-gruskorn-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18734","title":{"rendered":"Louise Hoffsten singlar sina gruskorn (recension)"},"content":{"rendered":"<p><em><a href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/GrusCentrerad.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-18735\" src=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/GrusCentrerad-567x265.jpg\" alt=\"En n\u00e4ve grus\" width=\"567\" height=\"265\" srcset=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/GrusCentrerad-567x265.jpg 567w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/GrusCentrerad-150x70.jpg 150w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/GrusCentrerad.jpg 600w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><\/a><\/em><em>En n\u00e4ve grus,<\/em> <em>skriven av Louise Hoffsten och Lena Katarina Swanberg. <\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">&#8221;Bluesen \u00e4r sprickorna i asfalten&#8221;<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>F\u00f6r cirka tjugo \u00e5r sedan kom boken <em>Blues<\/em>. <\/strong>Louise Hoffsten hade d\u00e5 just f\u00e5tt diagnosen MS och var arg n\u00e4r hon skrev den. Idag den 4 februari sl\u00e4pps en ny bok; <em>En n\u00e4ve grus, <\/em>skriven av Louise Hoffsten och Lena Katarina Swanberg. Med den visar s\u00e5ngerskan att livet g\u00e5r vidare och att k\u00e4rleken till musiken finns kvar, \u00e4ven k\u00e4rleken till familjen \u00e4r stark. Det finns hopp!<\/p>\n<p><strong>Efter att ha l\u00e4st <em>En n\u00e4ve grus <\/em>vill jag b\u00f6rja med ett l\u00e5ngt citat ur boken<\/strong>:&#8221;To have the blues&#8221; betyder att man \u00e4r ledsen, sorgsen, deprimerad. Jag vet. Jag har haft alla de d\u00e4r k\u00e4nslorna. Det har de flesta som har levt ett tag. Men &#8221;to singing the blues&#8221; \u00e4r n\u00e5got annat, i alla fall f\u00f6r mig. Blues som musikform har ingenting med sorg och vemod att g\u00f6ra, bluesen \u00e4r tv\u00e4rtom sprickorna i asfalten, m\u00f6jligheten till nytt liv, fullt av en massa garvande och svart humor. Blues \u00e4r n\u00e5got starkt som v\u00e4xer upp ur den framv\u00e4llande myllan, och den myllan bildas av s\u00e5dant liv som var en g\u00e5ng, ibland helt nyss.&#8221;<\/p>\n<p>Dessa ord sammanfattar Louises livsinst\u00e4llning och ande i boken p\u00e5 ett tr\u00e4ffande s\u00e4tt. Tillsammans har f\u00f6rfattarna tecknat nedslag i s\u00e5ngerskans liv, framf\u00f6r allt i de senaste tjugo \u00e5ren. Louise \u00e4r noga med att p\u00e5peka att boken inte \u00e4r en sj\u00e4lvbiografi.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16253755270\/in\/set-72157650625788182\/player\/\" width=\"320\" height=\"400\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>Louise Hoffsten.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong><em>En n\u00e4ve grus<\/em><\/strong><strong> b\u00f6rjar med ett litet kapitel om Louise och hennes pappa<\/strong>, f\u00f6r det var genom hans musik allting b\u00f6rjade en g\u00e5ng. Han l\u00e4rde henne vad musik var f\u00f6r n\u00e5got, att den skulle sv\u00e4nga och vara full av gl\u00e4dje, och hon hade den r\u00e4tta k\u00e4nslan. Louise \u00e5terkommer vid ett flertal tillf\u00e4llen i boken till det musikaliska arv hon har f\u00e5tt fr\u00e5n sin pappa och hur v\u00e4l hon vill f\u00f6rvalta detta.<\/p>\n<p>Hennes andlighet \u00e4r n\u00e4ra f\u00f6rknippad med hennes musik. Det \u00e4r en andlighet som inte ligger n\u00e4ra regler och gravallvar men som lyssnar in\u00e5t p\u00e5 den inre r\u00f6sten, en andlighet som trivs i till\u00e5tande gemenskap. I boken f\u00e5r vi f\u00f6lja med s\u00e5ngerskan d\u00e5 hon vid ett tillf\u00e4lle tr\u00e4ffar pilgrimer i Vadstena, vid ett annat tr\u00e4ffar hon nunnor i Israel.<\/p>\n<p><strong>Vi f\u00e5r \u00e4ven vara med vid f\u00f6rsta m\u00f6tet med Dan, livskamraten, och ta del av hur han lyckas tr\u00e4nga igenom hennes murar f\u00f6r att till slut vinna hennes hj\u00e4rta.<\/strong> Vi \u00e4r med n\u00e4r sonen Adrian f\u00f6ds och Louise sjunger snapsvisor f\u00f6r att lindra sm\u00e4rtan.<\/p>\n<p>Otaliga musikaliska m\u00f6ten skildras men ocks\u00e5 sjukdomen MS, hur den p\u00e5verkar s\u00e5ngerskan och hur viktigt det blivit f\u00f6r henne med rutiner och fr\u00e5nvaro av stress. Hon har till slut accepterat sin sjukdom och g\u00f6r numer allt f\u00f6r att den inte ska ta \u00f6ver. Hon beskriver ocks\u00e5 m\u00f6tet med en man i Afrika som visade henne sin kompost och talade om att ingenting \u00e4r bortkastat, allt kommer till anv\u00e4ndning men i ny skepnad.<\/p>\n<p><strong>H\u00e4r vill jag komma in p\u00e5 det som g\u00f6r starkast intryck p\u00e5 mig <\/strong><strong>och det \u00e4r n\u00e4r f\u00f6rfattarna skrev om Louises skaparkraft.<\/strong> Komposten h\u00f6r dit. Ingenting g\u00e5r till spillo, allting kommer igen i ny form. S\u00e5 \u00e4r det i livet, i det skapande livet. Jag f\u00f6rst\u00e5r ocks\u00e5 hur viktigt det \u00e4r f\u00f6r s\u00e5ngerskan att skapa ett utrymme utan stress d\u00e4r dr\u00f6mmar f\u00e5r finnas, f\u00f6r utan dr\u00f6mmar ingen skaparkraft. Louise tar upp tillvaron i musikbranschen, villkoren som ibland, men snarare s\u00e4llan, passar henne eller hennes sjukdom. Hela boken <em>En n\u00e4ve grus<\/em> slutar med en v\u00e4djan till skivbolaget om att sl\u00e4ppa henne fri.<\/p>\n<p><strong>Vad \u00e4r d\u00e5 en n\u00e4ve grus? <\/strong>Det \u00e4r ett glidande mellan tonerna, fr\u00e5nvaron av perfektion men nyskapande i sitt s\u00e4tt att hitta n\u00e5got i mellanrummen. Det \u00e4r n\u00e5got som h\u00f6r bluesen till men ocks\u00e5 livet. Livet \u00e4r en blandning av ljus och m\u00f6rker och hela gr\u00e5skalan d\u00e4remellan. Ibland skaver det men inte alltid. Boken <em>En n\u00e4ve grus<\/em> \u00e4r d\u00e4remot klockren, spirituell och har ett h\u00e4rligt flyt. Vi f\u00e5r l\u00e4ra k\u00e4nna en m\u00e4nniska som har m\u00e5nga kloka insikter att f\u00f6rmedla.<\/p>\n<p><em>Text: Carina Johansson<br \/>\nFoto: Anna-Lena Ahlstr\u00f6m<\/em><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em><br \/>\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/ https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157650625788182\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157650625788182%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157650625788182%2F&amp;set_id=72157650625788182&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>LITTERATUR<\/em><\/h3>\n<p><em><strong>En n\u00e4ve grus<\/strong><\/em><br \/>\n<em> av Louise Hoffsten och Lena Katarina Swanberg<\/em><br \/>\n<em> Forum f\u00f6rlag 2015<\/em><\/p><\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nLouise Hoffsten <a title=\"Louise Hoffsten\" href=\"http:\/\/www.hoffsten.com\/#louisehoffsten\" target=\"_blank\">hemsida <\/a><br \/>\nForum bokf\u00f6rlag <a title=\"Forum\" href=\"http:\/\/www.forum.se\/\" target=\"_blank\">hemsida<\/a> <a title=\"Info\" href=\"http:\/\/www.forum.se\/bocker\/memoarer-och-biografier\/e\/en-nave-grus\" target=\"_blank\">En n\u00e4ve grus<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>LITTERATUR Inte en sj\u00e4lvbiografi men en ber\u00e4ttelse om gl\u00e4dje, allvar och om det som skaver. Bluesartisten Louise Hoffsten g\u00f6r nedslag i sitt liv och ber\u00e4ttar om musikarvet fr\u00e5n pappan, k\u00e4rleken till familjen och om livets kompost. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18734\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[55,64],"tags":[16],"class_list":["post-18734","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-linkoping","category-litteratur-2","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18734","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=18734"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18734\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=18734"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=18734"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=18734"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}