{"id":18785,"date":"2015-02-08T11:29:14","date_gmt":"2015-02-08T10:29:14","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=18785"},"modified":"2015-02-08T11:39:08","modified_gmt":"2015-02-08T10:39:08","slug":"till-piaf-och-brel-med-kar-lek-och-son-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18785","title":{"rendered":"Till Piaf och Brel med k\u00e4r lek och SON (recension)"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2792.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-18786\" src=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2792-567x378.jpg\" alt=\"Brel m\u00f6ter Piaf.\" width=\"567\" height=\"378\" srcset=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2792-567x378.jpg 567w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2792-1024x682.jpg 1024w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2792-500x333.jpg 500w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2792-150x100.jpg 150w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2792.jpg 1280w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><\/a><br \/>\n<em>Rebellen och Sparven. Norrk\u00f6pings symfoniorkester st\u00e4mde tr\u00e4ff med chansons\u00e5ngarna Jacques Brel och Edith Piaf i Christopher Wollters och \u00c5sa F\u00e5ngs gestaltning i l\u00f6rdags.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">\u2026men jag saknar sv\u00e4rtan i s\u00e5ngerna<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Jacques Brel (1929-1978) skulle kunna kallas Rebellen. Edith Piaf (1915-1963) kallades Sparven<\/strong>. De levde sj\u00e4lvf\u00f6rbr\u00e4nnande liv och blev bara 49 respektive 48 \u00e5r gamla. De tv\u00e5 var den franska chanson-traditionens tv\u00e5 giganter. S\u00e5ngerna de sj\u00f6ng ber\u00e4ttar om livet och k\u00e4rleken.<\/p>\n<p>Jacques Brel kom fr\u00e5n ganska goda f\u00f6rh\u00e5llanden i Belgien men Edith Piaf v\u00e4xte upp p\u00e5 gatorna i Paris. Visorna, allvaret och k\u00e4rleken finns hos b\u00e5da. Samtidigt speglar de det manliga och kvinnliga i sina uttryck.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16285360107\/in\/set-72157650694696421\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Allvar och l\u00e4ttsinne. Christopher Wollter sj\u00f6ng, sj\u00e4lvfallet, om damer. Men ocks\u00e5 om krigshets.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>I l\u00f6rdags kunde vi ta del av dessa s\u00e5nger d\u00e5 SON samarbetade med Christopher Wollter och \u00c5sa F\u00e5ng. <\/strong>B\u00e5da \u00e4r v\u00e4lk\u00e4nda musikalartister i Sverige. Alexander Hanson var dirigent. 25 visor f\u00f6rde publiken tillbaka till en annan tid och en annan plats, n\u00e4mligen Paris.<\/p>\n<p>Kriget fanns d\u00e4r i s\u00e5nger som Brel skrivit och sjungit men som nu framf\u00f6rdes av Christopher Wollter. Damer figurerade sj\u00e4lvklart ocks\u00e5 i hans texter. K\u00e4rleken \u00f6verskuggar allt annat, b\u00e5de i Brels och Piafs s\u00e5nger.<\/p>\n<p><strong>Christopher gjorde ganska stora teatraliska utspel i f\u00f6rsta akten.<\/strong> Visst kunde Brel vara r\u00f6rlig n\u00e4r han upptr\u00e4dde, men jag tyckte att s\u00e5ngerna vann p\u00e5 att framf\u00f6ras med st\u00f6rre lugn och allvar s\u00e5 som i andra akten. D\u00e5 var Christopher str\u00e5lande. Det teatraliska i f\u00f6rsta akten kunde vid vissa tillf\u00e4llen tangera en fjantighet. I andra akten gick r\u00f6sten ocks\u00e5 fram ordentligt hela tiden. Vid ett par tillf\u00e4llen i f\u00f6rsta akten dr\u00e4nktes den i symfoniorkesterns styrka.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16470309492\/in\/set-72157650694696421\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Fr\u00e5n l\u00e4ttsinne till allvar. \u00c5sa F\u00e5ng, i enkel svart kl\u00e4nning, n\u00e5dde stark inlevelse i Padam\u2026 Padam\u2026.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>\u00c5sa F\u00e5ng hade inte en l\u00e4tt uppgift p\u00e5 sina axlar d\u00e5 hon skulle gestalta den lilla Sparven med den stora r\u00f6sten<\/strong>. Men hon imponerade med sin starka och Piaf-lika r\u00f6st. N\u00e4r f\u00f6rsta akten mynnade ut i <em>Padam&#8230; Padam&#8230;<\/em> var hon i sitt esse och k\u00e4ndes mycket n\u00e4rvarande i sin gestaltning.<\/p>\n<p>I andra akten f\u00f6rsiggick en liten musikalisk fl\u00f6rt mellan henne och dragspelaren Bernt Andersson. Det var b\u00e5de charmigt, franskt och lekfullt. Stort intryck gjorde \u00e4ven visorna <em>C\u00e9st Hambourg, Hymne \u00e1 l\u00b4amour<\/em> och <em>Je ne regrette rien, <\/em>just f\u00f6r inlevelsens skull. Den sistn\u00e4mnda s\u00e5ngen var den som var mest &#8221;portr\u00e4ttlik&#8221; originalet i sitt allvar och sin kraftfullhet. I visan om Hamburg hj\u00e4lpte Christopher till med gestaltningen p\u00e5 ett trov\u00e4rdigt s\u00e4tt.<\/p>\n<p><strong>\u00d6ver lag fanns det ett samspel mellan \u00c5sa och Christopher<\/strong>. Detta samspel var i grunden lekfullt och charmigt. Samtidigt g\u00f6r detta samspel att jag lite grand saknar sv\u00e4rtan i s\u00e5ngerna. Tv\u00e5 sj\u00e4lvf\u00f6rbr\u00e4nnande liv. Det \u00e4r p\u00e5 liv och d\u00f6d. Men kanske ska den sv\u00e4rtan vara f\u00f6rbeh\u00e5llen originalen, s\u00e4rskilt Piaf.<\/p>\n<p>\u00c5sa och Christopher har gjort visorna till sina och det med den \u00e4ran. Dessutom imponerade b\u00e5da tv\u00e5 spr\u00e5kligt; \u00c5sa med sin fina franska och Christopher med den visa, <em>Marieke<\/em>, han sj\u00f6ng p\u00e5 flaml\u00e4ndska.<\/p>\n<p><strong>N\u00e4r konserten var slut reste sig publiken. St\u00e5ende ovationer<\/strong>. Och visst fick vi ett litet extranummer. Till slut vill jag ber\u00f6mma Symfoniorkestern f\u00f6r dess st\u00e4mningsskapande roll.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/15851173193\/in\/set-72157650694696421\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>Nora Cserhalmi, Victoria Sandstr\u00f6m och Laura Michelin tillh\u00f6rde de yngre i publiken och g\u00e5r p\u00e5 de Geergymnasiet. De k\u00e4nde b\u00e4ttre till Piaf \u00e4n Brel men tyckte att Christopher Wollter spelade ut lite v\u00e4l mycket ibland.<\/em><\/p>\n<p><strong><em>\u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n<p><strong><em>Just nu sitter jag p\u00e5 ett caf\u00e9 i Paris och skriver detta. <\/em><\/strong><em>Min \u00e4lskade kommer snart. Jag m\u00e5ste avsluta artikeln f\u00f6r jag lever f\u00f6r k\u00e4rleken och just i kv\u00e4ll \u00e5ngrar jag ingenting. I morgon&#8230; Padam&#8230; Padam&#8230; uppt\u00e4cker jag kanske att allt bara var en dr\u00f6m.<\/em><\/p>\n<p><em>Text: Carina Johansson<br \/>\nFoto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em><br \/>\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157650694696421\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157650694696421%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157650694696421%2F&amp;set_id=72157650694696421&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>DE GEERHALLEN Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n<p>7 februari 2015 kl 15<em><br \/>\n<strong>Rebellen och Sparven<\/strong><\/em><br \/>\n<em> Brel m\u00f6ter Piaf<\/em><br \/>\n<em> Norrk\u00f6pings Symfoniorkester<\/em><br \/>\n<em> Dirigent: Alexander Hanson<\/em><\/p>\n<p style=\"padding-left: 30px;\"><em>MEDVERKANDE<\/em><br \/>\n<em> Solister<br \/>\n<strong>\u00c5sa F\u00e5ng<\/strong> och <strong>Christopher Wollter<\/strong><\/em><br \/>\n<em> Kompgrupp<\/em><br \/>\n<em><strong> Bernt Andersson<\/strong> dragspel<\/em><br \/>\n<em><strong> Tomas Nordebrink<\/strong> piano<\/em><br \/>\n<em><strong> Martin Orraryd<\/strong> trummor<\/em><br \/>\n<em><strong> Jan Duda<\/strong> bas<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nEdith Piaf <a title=\"Wikipedia\" href=\"http:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/\u00c9dith_Piaf\" target=\"_blank\">Wikipedia <\/a><br \/>\nJacques Brel <a title=\"Wikipedia\" href=\"http:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Jacques_Brel\" target=\"_blank\">Wikipedia <\/a><br \/>\n\u00c5sa F\u00e5ng <a title=\"\u00c5sa F\u00e5ng\" href=\"http:\/\/www.asafang.com\" target=\"_blank\">hemsida <\/a><br \/>\nChristopher Wollter <a title=\"Wikipedia\" href=\"http:\/\/sv.wikipedia.org\/wiki\/Christopher_Wollter\" target=\"_blank\">Wikipedia <\/a><br \/>\nNorrk\u00f6pings Symfoniorkester <a title=\"SON\" href=\"http:\/\/www.norrkopingssymfoniorkester.se\" target=\"_blank\">hemsida<\/a> <a title=\"Facebook\" href=\"https:\/\/www.facebook.com\/norrkoping.symphony?fref=ts\" target=\"_blank\">Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NORRK\u00d6PING Charmigt, franskt och lekfullt. Med fint samspel, och lite teater gjorde \u00c5sa F\u00e5ng och Christopher Wollter Edith Piafs och Jacque Brels s\u00e5nger till sina p\u00e5 tre spr\u00e5k. Den djupa sv\u00e4rtan stannade dock hemma. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18785\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-18785","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18785","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=18785"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18785\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=18785"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=18785"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=18785"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}