{"id":18835,"date":"2015-02-12T15:30:29","date_gmt":"2015-02-12T14:30:29","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=18835"},"modified":"2015-02-14T09:31:51","modified_gmt":"2015-02-14T08:31:51","slug":"pedagogiskt-om-tidiga-bluesartister-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18835","title":{"rendered":"Pedagogiskt om tidiga bluesartister (recension)"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2738.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-18836\" src=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2738-567x378.jpg\" alt=\"Violet Green and all between.\" width=\"567\" height=\"378\" srcset=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2738-567x378.jpg 567w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2738-1024x683.jpg 1024w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2738-500x333.jpg 500w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2738-150x100.jpg 150w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/02\/IMG_2738.jpg 1080w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><\/a><br \/>\n<em>Violet Green and all between spelade p\u00e5 Crescendo i onsdags kv\u00e4ll.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">\u2026lite f\u00f6r kliniskt och&#8230; ja, folkbildande<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Det \u00e4r tr\u00e5ngt om saligheten p\u00e5 Crescendo.<\/strong> Varenda extrainsatt stol blir snart upptagen, och m\u00e5nga m\u00f6ts av lappen \u201dUts\u00e5lt!\u201d och f\u00e5r v\u00e4nda i d\u00f6rren. En kort stund tror jag att jag har en sittplats, men det har recensenter inte r\u00e4tt till f\u00e5r jag veta. NT:s Mats Granberg verkar f\u00e5 samma behandling, f\u00f6r jag ser honom irra omkring senare. N\u00e5, det g\u00f6r mig inte s\u00e5 mycket. Jag m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 g\u00e5 runt och fota.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16322353758\/in\/set-72157648455022363\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Bildspel. Vaudevillebluesen var jazzinfluerad.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r v\u00e4ldigt pedagogisk och folkbildande.<\/strong> Kronologiskt presenteras kvinnliga bluesartister som <em>Mamie Smith, Bessie <\/em>(\u201dThe Emperess of the Blues\u201d) <em>Smith, Gertrude \u201dMa\u201d Rainey<\/em> m fl. P\u00e5 en duk visas en lika pedagogisk PowerPointpresentation. Det \u00e4r v\u00e4ldigt folkbildande.<\/p>\n<p>Nu tillh\u00f6r v\u00e4l inte jag direkt m\u00e5lgruppen f\u00f6r kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning. Jag tycker vaudevilleblues \u00e4r alldeles f\u00f6r jazzinfluerad, men det verkar inte de andra p\u00e5 jazzklubben tycka. Sen \u00e4r jag ju alldeles f\u00f6r ung (bara medel\u00e5lders). Antagligen \u00e4r jag f\u00f6r dum att folkbilda ocks\u00e5.<\/p>\n<p><strong>Fast jag \u00e4lskar 1920-talsblues.<\/strong> Och visst \u00e4r det kul att h\u00f6ra historier mellan l\u00e5tarna bland annat om hur <em>Gladys Bentley<\/em> flirtade med kvinnorna i publiken. H\u00e4r ikl\u00e4der sig gitarristen <em>Ulla Wrethagen<\/em> en tophat och showar ut till \u201dWorried Blues\u201d.<\/p>\n<p>Och om hur <em>Bessie Smith<\/em> ber\u00e4ttade f\u00f6r <em>Ma Rainey<\/em> att hon hade 12 kvinnor i sitt stall och att hon kunde f\u00e5 vem som helst av dem varje kv\u00e4ll. Till det serveras <em>Lucille Bogan<\/em>s (\u201dk\u00e4nd f\u00f6r sina barnf\u00f6rbjudna texter\u201d) \u201dB D Woman Blues\u201d kryddad med en smekande saxofon, spelad av <em>Elsie Petr\u00e9n<\/em>.<\/p>\n<p>Och visst sm\u00e5skrockar jag lite gubbsjukt \u00e5t <em>Trixie Smith<\/em>s \u201dMy Man Rocks Me\u201d (\u201dsteady roll&#8230;\u201d, jojo.) och \u00e5t <em>Alberta Hunter<\/em>s \u201dMy Handy Man\u201d. Bluesen har alltid haft de snyggaste sexuella omskrivningarna. Men jag rodnar inte.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16322352418\/in\/set-72157648455022363\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Top hat. Gitarristen och s\u00e5ngaren Ulla Wrethagen showar till Worried Blues.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Och inte heller t\u00e4nder jag till. Jag menar p\u00e5 musiken.<\/strong> Det \u00e4r lite f\u00f6r kliniskt och&#8230; ja, folkbildande. Jag r\u00e5kar inte i sj\u00e4lvsv\u00e4ngning, som jag s\u00e5 ofta g\u00f6r n\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 blues.<\/p>\n<p>Hur mycket b\u00e4ttre tyckte jag inte det var att h\u00f6ra <em>Shoutin&#8217; Red <\/em>framf\u00f6ra sin 1920-talsblues ensam men akustisk parlourgitarr p\u00e5 NP33 p\u00e5 Kulturnatten? Var var ni d\u00e5, Crescendom\u00e4nniskor? Hon ing\u00e5r ocks\u00e5 i periferin till den hyllade f\u00f6rest\u00e4llningen \u201dLadies Got The Blues\u201d, d\u00e4r unga kvinnor tolkar \u00e4ldre kvinnliga bluesmusiker (n\u00e4rmast p\u00e5 Fashing 23 maj, och p\u00e5 bluesfestivalerna i Huddinge och \u00c5m\u00e5l d\u00e4refter).<\/p>\n<p><strong>S\u00e5 n\u00e4r ensemblen kommer fram till 1929 och depressionen och deklarerar paus anser jag och min kamrat att det \u00e4r passande att l\u00e4mna lokalen.<\/strong> S\u00e4kert blev det b\u00e4ttre i den andra halvan, det brukar ju bli det. Och resten av publiken verkar b\u00e5de glad och n\u00f6jd. Vad vet v\u00e4l jag om blues? (Jo, en hel del.) Kanske har min vinterdepression inte g\u00e5tt \u00f6ver \u00e4n.<\/p>\n<p><em>Text och foto: Michael Strandhed och Sven \u00c5ke Molund<br \/>\n<\/em><\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em><br \/>\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157648455022363\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157648455022363%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157648455022363%2F&amp;set_id=72157648455022363&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>CRESCENDO Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n<p>11 februari 2015<em><br \/>\n<strong> A tribute to Women Pioneers in Blues and Rock\u2019n Roll<\/strong><\/em><br \/>\n<em> Violet Green and all between<br \/>\nManus: Lena Ollmark<\/em><br \/>\n<em> Regi: Johan Sundberg<\/em><\/p>\n<p style=\"padding-left: 30px;\"><em>MEDVERKANDE<\/em><br \/>\n<em> Ulla Wrethagen, gitarr och s\u00e5ng<\/em><br \/>\n<em> Jenny Fall, s\u00e5ng och banjo<\/em><br \/>\n<em> Lena Andersson, bas<\/em><br \/>\n<em> Anna Hammarsten, piano och s\u00e5ng<\/em><br \/>\n<em> Elsie Petr\u00e9n, saxofon<\/em><br \/>\n<em> Eva Grund, slagverk<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nLadies got the blues <a title=\"Jefferson\" href=\"http:\/\/www.jeffersonbluesmag.com\/articles\/konsertrecensioner\/528-ladies-got-the-blues\" target=\"_blank\">recension <\/a><br \/>\nViolet Green and all between <a title=\"Violet Green and all between\" href=\"https:\/\/violetgreenandallbetween.wordpress.com\" target=\"_blank\">hemsida <\/a><br \/>\nCrescendo <a title=\"Crescendo\" href=\"http:\/\/crescendomusik.se\" target=\"_blank\">hemsida<\/a> <a title=\"Facebook\" href=\"https:\/\/www.facebook.com\/pages\/Crescendo\/102448649790672?fref=ts\" target=\"_blank\">Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NORRK\u00d6PING Det \u00e4r lite f\u00f6r kliniskt och&#8230; ja, folkbildande. Trots pikanta historier om bluesens och rockens kvinnliga f\u00f6reg\u00e5ngar mellan l\u00e5tarna ville det sig inte riktigt med det musikaliska n\u00e4r bandet Violet Green and all between g\u00e4stade Crescendo i onsdags. <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=18835\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[13],"class_list":["post-18835","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18835","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=18835"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/18835\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=18835"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=18835"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=18835"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}