{"id":19042,"date":"2015-03-02T10:12:46","date_gmt":"2015-03-02T09:12:46","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=19042"},"modified":"2019-02-22T10:58:29","modified_gmt":"2019-02-22T09:58:29","slug":"varkanslor-i-brons-sten-och-foto-pa-np33","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=19042","title":{"rendered":"V\u00e5rk\u00e4nslor i brons, sten och foto p\u00e5 NP33"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/IMG_3566.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-19047\" src=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/IMG_3566-567x378.jpg\" alt=\"Tjur p\u00e5 spr\u00e5ng\" width=\"567\" height=\"378\" srcset=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/IMG_3566-567x378.jpg 567w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/IMG_3566-1024x682.jpg 1024w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/IMG_3566-500x333.jpg 500w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/IMG_3566-150x100.jpg 150w, https:\/\/www.kultursidan.nu\/wp-content\/uploads\/2015\/03\/IMG_3566.jpg 1280w\" sizes=\"auto, (max-width: 567px) 100vw, 567px\" \/><\/a><br \/>\n<em>V\u00e5ryr tjur p\u00e5 spr\u00e5ng. En av Caroline Creutzers tre tjurstudier som \u00e4r med p\u00e5 utst\u00e4llningen. De andra tv\u00e5 tar det lite lugnare.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">Islossning och f\u00e5gelkvitter<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Skilda rum men gemensamt tema: <em>V\u00e5rk\u00e4nslor<\/em> heter Caroline Creutzers och Hel\u00e9na Adelmanns utst\u00e4llningar p\u00e5 Galleri Sander i NP33.<\/strong> Skulpturer i brons och sten ber\u00e4ttar om frustande liv. Stilla naturportr\u00e4tt i skickligt samspel med ljus och f\u00e4rg. F\u00e5r det vara s\u00e5 h\u00e4r vackert? Ja, det f\u00e5r det.<\/p>\n<p>\u2013 Det var den h\u00e4r <em>Ekorren<\/em> som satte ig\u00e5ng allt, s\u00e4ger Caroline Creutzer och visar inte alls p\u00e5 sin egen <em>Ekorre<\/em> i kopparbrun brons som just tagit mark efter spr\u00e5nget, kroppen i h\u00f6gsp\u00e4nd b\u00e5ge med b\u00e5de nos och svans i backen.<\/p>\n<p>Nej, det \u00e4r Hel\u00e9na Adelmanns pigga krabat med tofsar p\u00e5 de uppstickande \u00f6ronen. Portr\u00e4ttet med ekorren p\u00e5 staketet ska h\u00e4nga p\u00e5 v\u00e4ggen som en h\u00e4lsning fr\u00e5n fotogalleriet i en annan del av NP33.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16673041052\/in\/set-72157651022790056\/player\/\" width=\"280\" height=\"400\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> Caroline Creutzer genom \u00f6ppningen i Vandring mot ljuset d\u00e4r marmor fr\u00e5n Kolm\u00e5rden b\u00e4r marmor fr\u00e5n Carrara.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h2>Caroline Creutzer<\/h2>\n<p><strong>Det blev en viss uppst\u00e5ndelse n\u00e4r Caroline Creutzer st\u00e4llde ut p\u00e5 Galleri Sander tidigt p\u00e5 h\u00f6sten 2012.<\/strong> Ett slags hemkomst f\u00f6r flickan som tillbringat somrarna vid Glan och borrat t\u00e5rna djupt i sj\u00f6bottnens bl\u00e5lera. Det var den hon skulle viga sitt liv \u00e5t, t\u00e4nkte hon d\u00e5. Det blev stenen i st\u00e4llet, den vita marmorn fr\u00e5n Carrara. Italien. Frankrike. Tyskland. Och bronset.<\/p>\n<p>Faktiskt s\u00e5 k\u00e4nner jag igen en av skulpturerna, en kvinnokropp till h\u00e4lften sjunken i gr\u00f6nstr\u00f6mmande bronsvatten. Men den ing\u00e5r inte i den egentliga utst\u00e4llningen som st\u00e5r innanf\u00f6r glasv\u00e4ggarna till Chamberts rum.<\/p>\n<p><strong>Innanf\u00f6r \u00e4r det djuriskt, det \u00e4r form och material.<\/strong> Utg\u00e5ngspunkten \u00e4r id\u00e9er som hon gestaltar i hela spannet mellan abstraktion och f\u00f6rest\u00e4llande. L\u00e4ngst in p\u00e5g\u00e5r islossning, h\u00f6rs brunstbr\u00f6l. T\u00e4tt och intensivt. <em>Renen<\/em> b\u00f6jer nacken med sina stora gyllene horn. En v\u00e5ryr <em>Tjur p\u00e5 spr\u00e5ng<\/em> far iv\u00e4g som en raket, fr\u00e5n de andra i flocken. <em>\u00c4lgen<\/em> \u00f6vervakar allt fr\u00e5n andra sidan vattnet, d\u00e4r <em>V\u00e5g<\/em> efter <em>V\u00e5g<\/em> sticker upp, urholkade isflak som pressats mot varandra och rundslickats av nollgradigt vatten. Djuren i brons, v\u00e5gorna i sten. Men <em>Geten<\/em>, i blandmaterial med bl\u00e5glans \u00f6ver bandageremsor och mer, drar sig undan, blickar oseende, likt oraklet i Delphi, bort mot fj\u00e4rran.<\/p>\n<p>I en annan del av rummet m\u00f6ter mer av m\u00e4nniskors liv. Som tv\u00e5delade <em>Kompromiss<\/em> d\u00e4r kropparna ber\u00f6r och balanserar varandra \u2013 med mycket luft emellan.<\/p>\n<p>\u2013 Det som \u00e4r det viktiga i en relation \u00e4r att ge varandra utrymme. Man ska jobba med utrymmet varje dag, menar Caroline Creutzer som putsat upp bronset d\u00e4r utrymmesytorna gnistrar gyllenmjukt mot varandra.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16672685351\/in\/set-72157651022790056\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em> \u00c4lgen vaktar utst\u00e4llningen mittskepps. S\u00e5v\u00e4l kropp som horn \u00e4r i brons, det \u00e4r ytbehandlingen som skiljer.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Brons \u00e4r en legering, en blandning av metaller.<\/strong> Genom olika ytbehandlingar v\u00e4xlar dess uttryck fr\u00e5n matt \u00e4rggr\u00f6nt till gl\u00e4nsande kopparbrunt och gnistrande guld. Dessf\u00f6rinnan m\u00e5ste det finnas en modell att gjuta av.<\/p>\n<p>Caroline Creutzer bygger modeller av mycket. Vanligt \u00e4r lera som vid behov armeras med st\u00e5ltr\u00e5d. B\u00e5de f\u00f6re och efter att leran torkar behandlar hon ytan, som kan vara blanksl\u00e4t alternativt ges liv och grov struktur av verktyg (\u201djag har en tandl\u00e4karborr ocks\u00e5\u201d) eller kornig chamotte, som vi k\u00e4nner fr\u00e5n keramiken.<\/p>\n<p>Gjutningen \u00e4r en process som genomf\u00f6rs i flera steg, och d\u00e4r Caroline Creutzer slutligen samverkar med skickliga hantverkare. D\u00e4r modellen var st\u00e5r till slut dess avkomma av brons. Nyf\u00f6dd \u00e4r den stickig som en igelkott, piggarna m\u00e5ste bort innan ytan kan slutbehandlas.<\/p>\n<p><em>Tjur p\u00e5 spr\u00e5ng<\/em> i v\u00e5ryran \u00e4r dock gjuten med \u00e4nnu fuktig lera, ett nytt och radikalt grepp som Caroline snappade upp id\u00e9n till n\u00e4r hon s\u00e5g en film p\u00e5 en utst\u00e4llning med en annan konstn\u00e4r.<\/p>\n<p><strong>Brons och sten kr\u00e4ver b\u00e5da l\u00e5nga processer, d\u00e4refter upph\u00f6r likheterna till dess att slutresultatet \u00e4r n\u00e5tt.<\/strong> Det kan rentav s\u00e5 vara att en stenskulptur f\u00e5r st\u00e5 modell f\u00f6r brons, h\u00e4r st\u00e5r en ensam <em>V\u00e5g<\/em> i brons invid sitt stenvita ursprung.<\/p>\n<p>\u2013 Jag jobbar mycket i sten, t\u00e4nker mycket i sten, s\u00e4ger Caroline Creutzer och visar muskler som ber\u00e4ttar om det tunga, tuffa och t\u00e5lamodskr\u00e4vande arbetet.<\/p>\n<p>Favoritmaterialet \u00e4r stenar av marmorn fr\u00e5n Carrara som lossnat och fallit ner i floden f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Tiden och vattnets lopp har rundat av de skarpaste kanterna. \u201dPotatisar\u201d kallar hon dem. Perfekta f\u00f6r alla v\u00e5gor. I mina \u00f6gon ser det ut som att hon bara fortsatt naturens och erosionens f\u00f6rlopp, skapat organiska former ut det oorganiska materialet. Men hon pekar p\u00e5 hur hon l\u00e4mnat den helt obearbetade ytan h\u00e4r, och de egna sp\u00e5ren efter olika arbetsmoment d\u00e4r.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16673040512\/in\/set-72157651022790056\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>Fr\u00e5n stenpotatisar till V\u00e5g. Dekorationerna p\u00e5 ytan vittnar om processens m\u00e5nga steg, fr\u00e5n obehandlad yta till m\u00e4rken av hammare och s\u00e5g.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>&#8221;Potatisarna&#8221; har yttre skador som m\u00e5ste bort. <\/strong>Hon \u201dskalar\u201d med korta mejselhugg \u2013 ner och bort \u2013 innan sj\u00e4lva skapandet kan b\u00f6rja.<\/p>\n<p>\u2013 Jag har en cirkels\u00e5g som sk\u00e4r in i stenen som om den slantar upp salami.<\/p>\n<p>Skivorna tas bort med pneumatisk hammare och mejsel som formar stenen. Det \u00e4r b\u00e5de tungt och tufft. Slutligen \u00e4r det dags att bearbeta ytan, halva arbetstiden g\u00e5r \u00e5t detta, med f\u00f6rst fil, sedan sandpapper fr\u00e5n 60 graders grovhet till 1200. Timmar, dagar, m\u00e5nga dagar.<\/p>\n<p>\u2013 N\u00e4r jag kommer till sandpapperet s\u00e5 sl\u00e4pper jag skulpturen och b\u00f6rjar t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e4sta. Det \u00e4r meditativt.<\/p>\n<p><strong>2012 \u00e5rs \u00e5terkomst gav synbart resultat.<\/strong> Den vita marmorn fr\u00e5n Italien m\u00f6ter den gr\u00f6na fr\u00e5n Kolm\u00e5rden. <em>En vandring mot ljuset<\/em>, hennes senaste verk som bara \u00e4r n\u00e5gra dagar gammalt, f\u00f6ljt av <em>Kyssen<\/em>. \u201dSer du hennes \u00f6ga d\u00e4r? Den d\u00e4r fl\u00e4cken.\u201d<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16673089702\/in\/set-72157651095031285\/player\/\" width=\"400\" height=\"280\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>\u2013 Den skyddar blomknoppen innan den sl\u00e5r ut. Hel\u00e9na Adelmann invid favoritbilden Protection. <\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h2>Hel\u00e9na Adelmann<\/h2>\n<p><strong>L\u00e4ngst in, f\u00f6rbi NP33:s ramverkstad, ligger det svarta fotogalleriet.<\/strong> Hel\u00e9na Adelmann har st\u00e4llt dit ett stort f\u00e5ng av tulpaner. F\u00e5glarna kvittrar (fr\u00e5n h\u00f6gtalaren) och v\u00e5rens och f\u00f6rsommarens rikedom lyser fr\u00e5n v\u00e4ggarna. Hel\u00e9na Adelmann fotograferar.<\/p>\n<p>Det var i naturen \u00c5bybon Hel\u00e9na Adelmann b\u00f6rjade fotografera p\u00e5 allvar f\u00f6r fem \u00e5r sedan. Hon visar faktiskt n\u00e5gra f\u00e5 tidiga bilder p\u00e5 utst\u00e4llningen \u2013 de st\u00e5r sig v\u00e4l bland de \u00f6vriga. \u00c4ven om motivkretsen breddats till stadsmilj\u00f6er och arkitektur (som vi tidigare kunnat se p\u00e5 NP33) \u00e4r det blommorna hon st\u00e4ndigt \u00e5terv\u00e4nder till. Med tiden har hon l\u00e4rt k\u00e4nna sina jaktmarker i Kolm\u00e5rden v\u00e4l.<\/p>\n<p>\u2013 Det \u00e4r avkoppling f\u00f6r mig. Jag kan ligga i timmar med mitt makroobjektiv. Jag ser s\u00e5 mycket mer och uppskattar s\u00e5 mycket mer, det \u00f6ppnar sinnena.<\/p>\n<p>Ett stort v\u00e4lspunnet spindeln\u00e4t, vattendropparna sitter t\u00e4tt p\u00e5 varje tr\u00e5d. S\u00e5 h\u00e4r n\u00e4ra \u00e4r det likt en fantastisk p\u00e4rlcolli\u00e9r, en naturens sl\u00f6sande rikedom.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16655413586\/in\/set-72157651095031285\/player\/\" width=\"400\" height=\"320\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>F\u00e5r det vara s\u00e5 h\u00e4r romantiskt 1800-talsvackert som i First rose? Ja, det f\u00e5r det.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>\u2013 Jag tar tusentals bilder men jag tittar inte p\u00e5 dem. Inte d\u00e5, ber\u00e4ttar Hel\u00e9na Adelmann.<\/strong> Jag tittar p\u00e5 dem ett halv\u00e5r eller ett \u00e5r senare, l\u00e5ter dem rulla f\u00f6rbi. Jag kanske har v\u00e4rldens bild i datorn som jag aldrig kommer att se.<\/p>\n<p>N\u00e5gonstans f\u00e5ngar en bild hennes blick. Den har n\u00e5got, det som g\u00f6r den bra. F\u00f6r Hel\u00e9na Adelmann \u00e4r det b\u00f6rjan till n\u00e5got som hon l\u00e4gger l\u00e5nga timmar p\u00e5 i datorn, f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka och framh\u00e4va, pixel f\u00f6r pixel. Eller d\u00f6lja.<\/p>\n<p><em>First rose<\/em>, den allra f\u00f6rsta p\u00e5 en vit t\u00f6rnrosbuske. Nyutsprungen vit mot den f\u00f6rsvinnande bakgrunden bortom syskonens knoppar. Utan glas och p\u00e5 matt papper ger den mer intrycket av en romantisk 1800-talslitografi \u00e4n ett naturtroget \u00e5tergivande fotografi.<\/p>\n<p>\u2013 Jag har lagt p\u00e5 ett halvtransparant lager, ganska m\u00f6rkt. Och sedan tagit bort det s\u00e5 att det jag vill ha kommer fram.<\/p>\n<p><strong>\u2013 Jag har f\u00f6rs\u00f6kt att f\u00e5 ihop bilderna i grupper.<\/strong> Jag vill att utst\u00e4llningen ska k\u00e4nnas gener\u00f6s, som en stor bukett med tulpaner, s\u00e4ger Hel\u00e9na.<\/p>\n<p>Det g\u00f6r den \u00e4ven om jag \u00f6nskar att utst\u00e4llningsrummet under n\u00e5gra veckors tid vidgar sig f\u00f6r att ge mer av utrymme, lite luft mellan grupperna.<\/p>\n<p>Krokusar, kallans sk\u00e5l, liljekonvaljens sm\u00e5 bulliga klockor p\u00e5 rad. M\u00e5sar, gr\u00e4s\u00e4nder, h\u00f6nan <em>Lady Sussex<\/em>. Den fria naturens flora och fauna bryts mot tr\u00e4dg\u00e5rdens mot f\u00e4rgst\u00e4mningar mot Kacklet i h\u00f6nshuset.<\/p>\n<p>\u2013 Sen \u00e4r det en liten serie fr\u00e5n Str\u00f6mmen, med f\u00e5glar. Det \u00e4r lite p\u00e5 kul. S\u00e5nt gillar jag.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/16466820477\/in\/set-72157651095031285\/player\/\" width=\"270\" height=\"400\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><br \/>\n<em>Ursprungbilden v\u00e4ndes upp och ner, h\u00e4sten kapades bort och enbart dess spegelbild i vattnet blev kvar. Som ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Datorns digitala verktyg \u00e4r n\u00e4st intill o\u00e4ndliga och hon har l\u00e4rt sig hantera dem allteftersom.<\/strong> Fotografen med \u00f6gat blir bildskaparen.<\/p>\n<p>\u2013 Jag vet aldrig vad jag ska finna. Jag vet inte ska som ska komma ur kameran och vad som h\u00e4nder i redigeringen, allt sker v\u00e4ldigt spontant. Om jag inte \u00e4r inspirerad \u2013 det h\u00e4nder ju ocks\u00e5 \u2013 kan det g\u00e5 flera dagar utan att det blir bra.<\/p>\n<p>Vad driver dig?<\/p>\n<p>\u2013 Ovissheten. Jag vet inte vad jag \u00e4r ute efter. Jag vill \u00f6verraska mig sj\u00e4lv. Jag leker.<\/p>\n<p><em>Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n<p>CAROLINE CREUTZER \u2013 BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n<p><a data-flickr-embed='true' href='https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157651022790056' title='Caroline Creutzer, NP33 2015 by Kultursidan, on Flickr'><img src='https:\/\/live.staticflickr.com\/8665\/16673041052_27933b56c0_c.jpg' width='800' height='600' alt='Caroline Creutzer st\u00e4ller ut p\u00e5 Galleri Sander\/NP33.'><\/a><script async src='https:\/\/embedr.flickr.com\/assets\/client-code.js' charset='utf-8'><\/script><\/p>\n<p>HEL\u00c9NA ADELMANN \u2013 BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n<p><a data-flickr-embed='true' href='https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157651095031285' title='Hel\u00e9na Adelmann, NP33 2015 by Kultursidan, on Flickr'><img src='https:\/\/live.staticflickr.com\/8609\/16673089702_885bd92152_z.jpg' width='800' height='600' alt='Hel\u00e9na Adelmann'><\/a><script async src='https:\/\/embedr.flickr.com\/assets\/client-code.js' charset='utf-8'><\/script><\/p>\n<blockquote>\n<h3><em>GALLERI SANDER\/NP33 Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n<p>28 februari \u2013 18 mars 2015<em><br \/>\n<strong>V\u00e5rk\u00e4nslor<\/strong><\/em><br \/>\n<em> Caroline Creutzer, skulptur<\/em><br \/>\n<em> Hel\u00e9na Adelmann, fotografi<\/em><\/p><\/blockquote>\n<p>L\u00c4NKAR<br \/>\nHel\u00e9na Adelmann <a title=\"Hel\u00e9na Adelmann\" href=\"http:\/\/adelmannphotoart.se\" target=\"_blank\" rel=\"noopener noreferrer\">hemsida <\/a><br \/>\nCaroline Creutzer <a title=\"Caroline Creutzer\" href=\"http:\/\/www.carolinecreutzer.com\" target=\"_blank\" rel=\"noopener noreferrer\">hemsida<\/a><br \/>\nGalleri Sander\/NP33 <a title=\"Galleri Sander\/NP33\" href=\"http:\/\/www.np33.se\" target=\"_blank\" rel=\"noopener noreferrer\">hemsida<\/a> <a title=\"Facebook\" href=\"https:\/\/www.facebook.com\/np33.se?ref=bookmarks\" target=\"_blank\" rel=\"noopener noreferrer\">Facebook<\/a><br \/>\nFormer ur sten och pr\u00f6vade f\u00e4rglappar p\u00e5 NP33 <a title=\"Former ur sten och pr\u00f6vade f\u00e4rglappar p\u00e5 NP33\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=9039\" target=\"_blank\" rel=\"noopener noreferrer\">reportage<\/a> Kultursidan.nu 14\/2 2013<br \/>\nGl\u00f6dande resminnen p\u00e5 NP33 <a title=\"Gl\u00f6dande resminnen p\u00e5 NP33\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=14858\" target=\"_blank\" rel=\"noopener noreferrer\">reportage<\/a> Kultursidan.nu 9\/5 2014<br \/>\nF\u00e4rgstarka foton fr\u00e5n Paris p\u00e5 NP33 \u00a0<a title=\"F\u00e4rgstarka foton fr\u00e5n Paris p\u00e5 NP33 \" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=12537\" target=\"_blank\" rel=\"noopener noreferrer\">reportage<\/a> Kultursidan.nu 15\/10 2013<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NORRK\u00d6PING Skilda rum men gemensamt tema. V\u00e5rk\u00e4nslor heter Caroline Creutzers och Hel\u00e9na Adelmanns utst\u00e4llningar p\u00e5 Galleri Sander i NP33. Skulpturer i brons och sten ber\u00e4ttar om frustande liv. Stilla naturportr\u00e4tt i skickligt samspel med ljus och f\u00e4rg. F\u00e5r det vara s\u00e5 h\u00e4r vackert? <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=19042\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7,1],"tags":[],"class_list":["post-19042","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","category-okategoriserade"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19042","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=19042"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19042\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":40349,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19042\/revisions\/40349"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=19042"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=19042"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=19042"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}