{"id":197,"date":"2010-07-08T19:59:17","date_gmt":"2010-07-08T17:59:17","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=197"},"modified":"2020-07-30T10:33:05","modified_gmt":"2020-07-30T09:33:05","slug":"gamla-och-nya-synder","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=197","title":{"rendered":"Gamla och nya synder"},"content":{"rendered":"

\"Synd05\"
\nL\u00e4tta gardet g\u00e5r till attack. <\/em><\/p>\n

.<\/span>
\n<\/em><\/p>\n

Hem till Caf\u00e9 Gl\u00e4djehuset
\n<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Folklustspel p\u00e5 Forsemanska g\u00e5rden, det \u00e4r tradition det. <\/strong>I \u00e5r gick det som det gick. Grupperingarna i det anrika teaters\u00e4llskapet Sythercopie har g\u00e5tt skilda v\u00e4gar. Medan Sythercopie spelar barnteater, i \u00e5r Madicken, p\u00e5 Wallbergska g\u00e5rden bygger nystartade Forsemanska teatern envist upp de r\u00f6da sm\u00e5 stugorna bland kullerstensg\u00e5rdens stockrosor och hus.<\/p>\n

Gamla och nya synder \u00e4r nyskrivet av Axel Gustav, regiss\u00f6ren Stephan Gr\u00f6nroos alter ego. Kvickt ordv\u00e4nt i Gideon Wahlbergs anda men om en annan brytningstid. 1950-talet, som ligger mitt emellan tidigt 1900-tals sm\u00e5stadsliv p\u00e5 gator och g\u00e5rdar och det moderna som h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00f6ra sitt int\u00e5g. \u00c4mnet \u00e4r ocks\u00e5 det justerat, manusf\u00f6rfattaren leker hellre med folkets seder och normer \u00e4n med herrskap och tj\u00e4nstefolk.<\/p>\n

Det g\u00e5r \u00e4nd\u00e5 som det brukar, allt st\u00e4lls till r\u00e4tta och alla f\u00e5r alla. Till toner som publiken k\u00e4nner igen. I ett litet hus med ett stort utskuret hj\u00e4rta g\u00f6mmer sig Richard Carlsohn, Forsemanska g\u00e5rdens egen folklustspelspianist. Tjo Haderian p\u00e5 Br\u00e4nn\u00f6 brygga!<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Synd10\"
\nKaffet\u00e5rar.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Stycket handlar om ampra fr\u00f6ken Ingrid<\/strong> som har s\u00e5lt huset till stiliga fr\u00f6ken Vera. H\u00e4r ska \u00f6ppnas caf\u00e9, med glada flickor som har sv\u00e5rt att h\u00e5lla fingrarna i styr n\u00e4r den st\u00e5tlige pr\u00e4stens s\u00f6ner ska hj\u00e4lpa till. D\u00e4r \u00e4r Olof, stadens blyge polis, och Jonte, sailor med sj\u00f6sjukeframkallande g\u00e5ng. Och brodern August, f\u00f6rfattaren som g\u00e4rna tar en bira. Allt iakttaget av Nicholas Gr\u00f6nroos snabbe Kalle, n\u00e4sta generations folklustspelare.<\/p>\n

Men innan caf\u00e9 Gl\u00e4djehuset hinner \u00f6ppna brinner en l\u00e4genhet upp, forna hemligheter avsl\u00f6jas och en sjuksk\u00f6terskerock byter b\u00e4rare.<\/p>\n

Rollerna \u00e4r schabloner, l\u00e5ngt borta fr\u00e5n all psykologi, s\u00e5 till den grad att det \u00e4r sv\u00e5rt att gissa vem som tar vem till slut. Och nog st\u00f6r det mig att prostitutionens sv\u00e5raste problem \u00e4r vad omv\u00e4rlden tycker, \u00e4ven om antydningar ges om s\u00e5dant som g\u00f6mts och n\u00e4stan gl\u00f6mts. Och hur kan en ekonomiskt sinnad gl\u00e4djehusmadam glatt se p\u00e5 n\u00e4r flickorna blir k\u00e4ra?<\/p>\n

Den sagans tveksamheter st\u00f6r inte ensemblen som spelar med friskt mod, v\u00e4lsvarvade dr\u00e4kter, och en otrolig hatt. Bara den v\u00e4rd entr\u00e9biljetten.<\/p>\n

Ta g\u00e4rna med sittdyna, byggnadsst\u00e4llningar \u00e4r h\u00e5rda.<\/p>\n

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\"Synd01\"
\nGenerationer.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n