{"id":19756,"date":"2015-05-09T10:28:57","date_gmt":"2015-05-09T09:28:57","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=19756"},"modified":"2018-03-30T07:02:16","modified_gmt":"2018-03-30T06:02:16","slug":"son-fardas-hem-till-wien-i-host","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=19756","title":{"rendered":"SON f\u00e4rdas hem till Wien i h\u00f6st"},"content":{"rendered":"

\"Karin<\/a>
\nEntusiastisk. Karin Veres och Agneta Lindmark Thomas presenterade Symfoniorkesterns kommande spel\u00e5r.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Fr\u00f6st vill \u00e5terf\u00f6da musiken \u2013 och musikerna<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

\u00d6sterut men ocks\u00e5 hem\u00e5t, in\u00e5t.<\/strong> Efter ett Parisinspirerat \u00e5r grundar Norrk\u00f6pings symfoniorkester med k\u00e4rnrepertoaren, Beethoven, Bach, Brahms och Mahler. I Wien inspirerade tons\u00e4ttarna varandra, det var ocks\u00e5 d\u00e4r symfoniorkestern f\u00f6ddes. Martin Fr\u00f6st \u00e5terv\u00e4nder som dirigent, vill \u00e5teruppv\u00e4cka orkesterns egensinne med Genesis<\/em>. Repris p\u00e5 Abba. Och Petter, hela Petter den h\u00e4r g\u00e5ngen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Anne<\/a>
\n Intensivt. Anne Holmer spelade klezmer, gungande och kraftfullt.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u00d6sterut! Ungerskt? Dansant! Improviserar hon d\u00e4r? Str\u00e5ken p\u00e5 dubbla str\u00e4ngar som i folkmusiken. Men det \u00e4r ju klezmer!<\/strong> Tankarna rusar snabbt n\u00e4r Anne Holmer spelar vid presstr\u00e4ffen. I symfoniorkestern spelar hon i andra violinst\u00e4mman, h\u00e4r st\u00e5r hon ensam h\u00f6gt upp i Louis de Geer, \u00f6gonen sluter sig n\u00e4r hon g\u00e5r djupare in i musiken. Med sitt spel markerar hon avstamp f\u00f6r orkesterns kommande s\u00e4song, h\u00f6sten 2015 till v\u00e5ren 2016.<\/p>\n

Det handlar i m\u00e5ngt och mycket om Wien, tillbaka till orkesterns k\u00e4rnrepertoar som orkesterns VD och konstn\u00e4rliga ledare Karin Veres formulerar det. Klezmerns k\u00e4nslosamma tong\u00e5ngar st\u00e5r ocks\u00e5 f\u00f6r folkmusiken som om och om igen inspirerade de stora tons\u00e4ttarna, d\u00e4r Beethoven, Bach, Brahms och Mahler bara \u00e4r f\u00f6rord. Wienercaf\u00e9ernas musikkapell bestod av sj\u00e4lvst\u00e4ndiga musiker, som deltog mer i den ursprungligt kreativa processen \u00e4n vad som sker i dagens stora symfoniorkestrar.<\/p>\n

D\u00e4rmed \u00e4r steget kort till presstr\u00e4ffens hedersg\u00e4st Martin Fr\u00f6st.<\/strong> Han \u00e4r i huset och repeterar inf\u00f6r l\u00f6rdagens konsert d\u00e4r han b\u00e5de st\u00e5r p\u00e5 dirigentpulten och \u00e4r klarinettsolist. Tidigt i h\u00f6st \u00e5terv\u00e4nder han med Genesis<\/em>, ett verk av 20 tons\u00e4ttare och 16 delstycken. Med Genesis<\/em> (Skapelsen) vill han inget mindre \u00e4n \u00e5terf\u00f6da musiken fr\u00e5n antika grekiska hymner, Hildegard von Bingen, \u00f6ver folkmusik och klassiskt, i nya arrangemang till dagens Hillersberg. Allt ska h\u00e4nga ihop, \u00f6verg\u00e5ngarna \u00e4r viktiga. Dessutom tillkommer en viss koreografi f\u00f6r fyra unga klarinettstudenter.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Karin<\/a>
\n Allt sitter ihop, Martin Fr\u00f6st ber\u00e4ttar om verket Genesis som ska \u00e5teruppv\u00e4cka musiken.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Fr\u00f6st n\u00e4mner sitt uppm\u00e4rksammade verk Doll House<\/em>, f\u00f6r kammarorkester.<\/strong> Nu g\u00f6r han ett musikaliskt omtag i st\u00f6rre format, Genesis<\/em> ska uppf\u00f6ras med omkring dussinet orkestrar runt hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

\u2013 Symfoniorkestrar \u00e4r tr\u00e4nade i att \u201dagree\u201d, inleder Martin Fr\u00f6st. Nu tar vi tag i att g\u00f6ra orkestern levande igen, med individuellt ansvar till musikerna att vara medskapande.<\/p>\n

Fr\u00f6st spekulerar i att orkestrar tar nya v\u00e4gar, \u00e5terv\u00e4nder till kammarorkestrarnas ursprung och sl\u00e4pper den dominerande Maestron<\/em> \u2013 \u201dDon\u2019t dare to play without me\u201d (V\u00e5ga inte spela utan mig).<\/p>\n

\u2013 Det ligger n\u00e5got utbildande i det f\u00f6r alla, s\u00e4ger Martin Fr\u00f6st och syftar b\u00e5de p\u00e5 orkestern och p\u00e5 publiken. En resa genom tid och rum. Hur m\u00e4nniskan blir m\u00e4nniska genom musiken.<\/p>\n

Karin Veres bubblar av entusiasm, b\u00e5de n\u00e4r hon supportar Fr\u00f6sts presentation och n\u00e4r hon skissar upp det kommande spel\u00e5rets alla p\u00e4rlor:<\/strong> \u00e5terv\u00e4ndande dirigent (Okko Kamu som tar med sig underbarnet Daniel Lozakovitj, violinist f\u00f6dd 2001), operas\u00e5ngare (Stenhammarvinnarna Chrystal E Williams och Henning von Schulman) och pianosolist (Valentina Lisitsa som byter ut Rachmaninov mot Beethoven).<\/p>\n

Det blir f\u00f6rst\u00e5s nya bekantskaper, Mutterpristagaren Lisa Streichs best\u00e4llningsverk f\u00f6r spansk gitarr. Operas\u00e5ngerskan Lisa Larsson i Garden of Devotion<\/em>. Och fler \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n

Spel\u00e5ret blir det sista med Michael Francis som chefdirigent. Han passar p\u00e5 att s\u00e4tta upp tv\u00e5 stora k\u00f6rverk: H\u00e4ndels Messias<\/em> och Haydns Skapelsen<\/em>.<\/p>\n

\u2013 Jag ville ursprungligen skapa en symfonisk k\u00f6r, n\u00e4ra knuten till Symfoniorkestern. Nu g\u00f6r vi det n\u00e4stan, n\u00e4r vi samverkar med olika lokala k\u00f6rer, s\u00e4ger Karin Veres och verkar minst lika bel\u00e5ten.<\/p>\n

Och s\u00e5 n\u00e5gra repetitioner.<\/strong> Abba-konserten fr\u00e5n Louis de Geers 20-\u00e5rsjubileum har blivit skiva som ska bli \u00e4nnu en konsert, i Vasaparken. Och s\u00e5 f\u00e5r publiken h\u00f6ra hela den inregnade Petterkonserten fr\u00e5n Br\u00e5valla, nu inomhus. Mer Allan Pettersson f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n

Mer av allt \u2013 \u00f6ppna repetitioner, after work och skivinspelningar. Kaxigt lyfter orkestermedlemmar en av \u00e5rets Grammisar p\u00e5 Generalprogrammets framsida).<\/p>\n

Karin Veres s\u00e4ger f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e5got om den n\u00e4ra framtiden med det nya Scenkonstbolaget.<\/strong> Det \u00e4r n\u00e4r hon lyfter upp den viktiga barn- och ungdomsverksamheten \u2013 som l\u00e5ngsiktigt handlar om framtidens publik, musiker och musik. Som s\u00e5 ofta har de just haft en f\u00f6rskoleklass p\u00e5 bes\u00f6k denna f\u00f6rmiddag.<\/p>\n

\u2013 Vi m\u00f6ter 1.000 sex-\u00e5ringar fr\u00e5n Norrk\u00f6ping per \u00e5r. Det vill vi g\u00f6ra i Link\u00f6ping ocks\u00e5 n\u00e4r vi g\u00e5r in i Scenkonstbolaget.<\/p>\n

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a>
\n<\/object><\/em><\/p>\n
\n

NORRK\u00d6PINGS SYMFONIORKESTER<\/em><\/h3>\n

Spel\u00e5ret 2015\u20132016
\nPresentation av generalprogrammet<\/em><\/strong><\/p><\/blockquote>\n


\n<\/em>L\u00c4NKAR
\nMartin Fr\u00f6st hemsida <\/a>
\nNorrk\u00f6pings symfoniorkester hemsida<\/a> Facebook<\/a> Generalprogram<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING \u00d6sterut men ocks\u00e5 hem\u00e5t, in\u00e5t. Efter ett Parisinspirerat \u00e5r grundar Norrk\u00f6pings symfoniorkester med k\u00e4rnrepertoaren: Beethoven, Bach, Brahms och Mahler. Martin Fr\u00f6st \u00e5terv\u00e4nder och vill \u00e5teruppv\u00e4cka orkesterns egensinne. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[55,7],"tags":[13],"class_list":["post-19756","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-linkoping","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19756","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=19756"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19756\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":35663,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19756\/revisions\/35663"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=19756"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=19756"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=19756"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}