{"id":19867,"date":"2015-05-20T16:41:51","date_gmt":"2015-05-20T15:41:51","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=19867"},"modified":"2015-05-21T09:20:04","modified_gmt":"2015-05-21T08:20:04","slug":"m-a-numminen-drabbade-finspang","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=19867","title":{"rendered":"M. A. Numminen drabbade Finsp\u00e5ng"},"content":{"rendered":"

\"M.<\/a>
\nMysfarbror. P\u00e5 1960-talet blev M. A. Numminen ofta censurerad. Nu f\u00e5r han sjunga sina visor utan att bli avbruten.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Han vore klockren i Br\u00e5vallas t\u00e4lt<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Efter handuppr\u00e4ckning konstaterar M. A. Numminen att h\u00e4lften av publiken i Finsp\u00e5ngs kulturhus \u00e4r finskspr\u00e5kig.<\/strong> D\u00e4rf\u00f6r inleder han med en helfinsk l\u00e5t (\u201dmen ni svenskar f\u00f6rst\u00e5r den nog ocks\u00e5\u201d). Det \u00e4r en tango som var med i en dokument\u00e4rfilm av J\u00f6rn Donner 1971. Textens enda ord \u00e4r \u201dperkele\u201d. D\u00e4rmed \u00e4r st\u00e4mningen satt f\u00f6r konserten.<\/p>\n

Man kan tycka att han har f\u00f6rsvunnit under radarn de sista \u00e5ren.<\/strong> Fram till 1980 kom det skivor n\u00e4stan varje \u00e5r p\u00e5 svenska, men d\u00e4refter bara n\u00e5gon per decennium. 11 stycken \u00e4r det sammanlagt. Men d\u00e5 inser man inte att han gett ut 30-35 (M. A. minns inte exakt antal) i Finland, 3-4 p\u00e5 tyska och tv\u00e5 p\u00e5 engelska, och han \u00e4r st\u00e4ndigt upptagen med spelningar.<\/p>\n

Fast jag tycker han \u00e4r v\u00e4rd mer uppm\u00e4rksamhet i Sverige. H\u00f6r ni mig Br\u00e5valla?! Han vore klockren i t\u00e4ltet.<\/p>\n

Numminen ber\u00e4ttar f\u00f6r mig innan konserten att de aldrig har ett f\u00e4rdigt program.<\/strong><\/p>\n

\u2013 Vad som helst kan h\u00e4nda. Vi k\u00e4nner av st\u00e4mningen och anpassar oss. \u00c4r det mer finskspr\u00e5kiga m\u00e4nniskor i publiken s\u00e5 blir det fler s\u00e5nger p\u00e5 finska. Men jag kan ocks\u00e5 sjunga Baccara p\u00e5 tyska.<\/p>\n

Och visst h\u00e4nder det lite av varje, och ganska folkbildande \u00e4r det ocks\u00e5. Jag har aldrig f\u00f6rst\u00e5tt att Upp\u00e5 k\u00e4llarbacken<\/em> i sj\u00e4lva verket \u00e4r Glen Millers American patrol<\/em>. Inte heller visste jag att en s\u00e5 urtypiskt Numminensk l\u00e5t som Jag har sett fr\u00f6ken Ellen i badet<\/em> fr\u00e5n b\u00f6rjan \u00e4r en tysk visa, men h\u00e4r f\u00e5r vi den p\u00e5 originalspr\u00e5k i sista versen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"M.<\/a>
\nFr\u00e5n Finsp\u00e5ng till Berlin. M.A. Numminen och Pedro Hietanen \u00e4r st\u00e4ndigt p\u00e5 resande fot.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Han \u00e4r stor i Tyskland, M. A.<\/strong> N\u00e4sta turn\u00e9stopp \u00e4r i Berlin, d\u00e4r det ska framf\u00f6ras \u201dFinnischen Tango und neorustikale Bauernjazz\u201d i gyllne salonger. D\u00e4r \u00e4r han ocks\u00e5 mer experimentell, ber\u00e4ttar han f\u00f6r mig, inte en allm\u00e4nunderh\u00e5llare \u2013 utan mer koncentrerad p\u00e5 kulturkretsar. D\u00e4r g\u00f6r han tons\u00e4ttningar av Ludwig Wittgenstein, och han har gjort en filosofisk operakantat om romansen mellan Martin Heidegger och Hannah Arendt. Den \u00e4r s\u00e5 allvarlig och sv\u00e5rbegriplig att folk b\u00f6rjar skratta, ber\u00e4ttar han.<\/p>\n

Det hade nog inte g\u00e5tt hem i Sverige.<\/strong> Inte heller gick det hem n\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6kte lansera sina barnvisor utkl\u00e4dd till hare (fast tv\u00e5 barnskivor finns p\u00e5 svenska). Men i Finland \u00e4r den karakt\u00e4ren och tillh\u00f6rande TV-serie megastor. D\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 Numminen lika stor som han var h\u00e4r p\u00e5 1970-talet.<\/p>\n

Men redan p\u00e5 1960-talet h\u00f6ll han p\u00e5 att ge upp, eftersom han blev censurerad hela tiden. F\u00f6r oanst\u00e4ndig! Det \u00e4r sv\u00e5rt att tro idag n\u00e4r man ser denna 75-\u00e5riga mysgubbe p\u00e5 scenen. Men vem blir chockad nu av texter sjungna fr\u00e5n sexualupplysningsb\u00f6cker? Med en kvinna i riksdagshusets park<\/em> blev totalf\u00f6rbjuden. Det \u00e4r v\u00e4l raden \u201dp\u00e5 offentlig plats gick vi givetvis allt f\u00f6r l\u00e5ngt\u201d som chockade. Inte chockar det oss vare sig p\u00e5 finska eller svenska.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Piedro<\/a>
\nDragspelsm\u00e4stare. Pedro Hietanen \u00e4r Numminens st\u00e4ndige f\u00f6ljeslagare.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

L\u00e5ten Katten ocks\u00e5<\/em> blev en hit i Sverige och gjorde att han kunde forts\u00e4tta.<\/strong> Den \u00e4r \u00e4ven sista l\u00e5t h\u00e4r idag. Till den spelar Numminen ett furi\u00f6st trumsolo med vispar p\u00e5 en telefonkatalog. (Se sista bilden i bildspelet nedan.) Inte heller det tar han p\u00e5 sig \u00e4ran f\u00f6r, utan h\u00e4nvisar till att det var Quincey Jones som uppfann det.<\/p>\n

Katt i barnprogrammet var f\u00f6r \u00f6vrigt den st\u00e4ndige f\u00f6ljeslagaren Pedro Hietanen. Han \u00e4r oumb\u00e4rlig p\u00e5 scenen med sitt fantastiska dragspelande och n\u00e5gra utflykter till flygeln. Han ser sur och butter ut, men det \u00e4r bara sk\u00e5despeleri.<\/p>\n

Antagligen r\u00e4cker det med en sprallpelle p\u00e5 scenen.<\/strong> Denne spelar sexstr\u00e4ngad banjo som kompgitarr.<\/p>\n

\u2013 Tack, m\u00e4nniskor. S\u00e5 ni tycker om finska mollmelodier? Vi skrattar \u00e4ven i moll i Finland.<\/p>\n

Fortbildningen forts\u00e4tter med en finsk humpa fr\u00e5n 1930-talet, och vi f\u00e5r l\u00e4ra oss att allt inte \u00e4r tango i Finland. Det visste givetvis den andra halvan av publiken redan. Konserten \u00e4r arrangerad av Norrk\u00f6pings och Finsp\u00e5ngs kommuner inom arbetet som f\u00f6rvaltningsomr\u00e5de f\u00f6r det finska spr\u00e5ket.<\/p>\n

Vi f\u00e5r ocks\u00e5 l\u00e4ra oss att den l\u00e5t som \u00e4r ett \u201dm\u00e5ste\u201d i Sverige, g\u00e5r lite hem i Finland och \u00e4r en total flopp i Tyskland spelades in av Lill-Babs 1959<\/strong>. Men, \u00e4rligt talat, s\u00e5 \u00e4r det M. A. Numminens version av Som en gummiboll<\/em> vi alla kommer att minnas. \u00c4ven fr\u00e5n den h\u00e4r konserten (bouncy, bouncy).<\/p>\n

Fast n\u00e4r de blivit inropade f\u00f6r andra g\u00e5ngen g\u00f6r de en version av Route 66<\/em> till melodi av Beethovens Symfoni nr 9<\/em> s\u00e5 \u00e4r det ocks\u00e5 of\u00f6rgl\u00f6mligt. Det \u00e4r inte vackert, men Numminen har alltid haft en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r det humoristiska.<\/p>\n

Text och foto: Michael Strandhed<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

KULTURHUSET Finsp\u00e5ng<\/em><\/h3>\n

17 maj 2015
\nM. A. Numminen
\n<\/strong>Pedro Hietanen<\/strong><\/em>
\n Konsert<\/em>
\n Publik: 60 pers<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nM. A. Numminen hemsida<\/a> YouTube1<\/a> YouTube2<\/a> YouTube3<\/a> YouTube4<\/a> YouTube5<\/a> Vimeo<\/a>
\nYle-TV<\/a> Tysk avant-garde<\/a> Ballhaus Berlin<\/a>
\nFinskt f\u00f6rvaltningsomr\u00e5de hemsida<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

FINSP\u00c5NG \u201dPerkele\u201d. M. A. Numminen gjorde svensk-finsk f\u00f6rvaltningstj\u00e4nst i Finsp\u00e5ng i s\u00f6ndags. Med humor, sexualupplysning, barnvisor och en vispad telefonkatalog. Om han var som st\u00f6rst i Sverige p\u00e5 1970-talet \u00e4r det i Finland och Tyskland han spelar mest i dag . L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[13],"class_list":["post-19867","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-finspong","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19867","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=19867"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/19867\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=19867"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=19867"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=19867"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}