{"id":20262,"date":"2015-06-21T10:24:55","date_gmt":"2015-06-21T09:24:55","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=20262"},"modified":"2015-06-21T16:14:29","modified_gmt":"2015-06-21T15:14:29","slug":"sma-texter-om-stora-hastar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=20262","title":{"rendered":"Sk\u00e4lvande texter om stora h\u00e4star"},"content":{"rendered":"

\"Med<\/a>
\n Med sk\u00e4lvande hj\u00e4rtan, skriven av \u00f6stg\u00f6taf\u00f6rfattaren Titti Knutsson och med fotografier av Klara Knutsson.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det kom en liten skrift i brevl\u00e5dan\u2026<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

D\u00e5 och d\u00e5 g\u00f6rs det utst\u00e4llningar om h\u00e4sten.<\/strong> H\u00e4stens historia, h\u00e4sten som kulturvarelse. Fr\u00e5n en av dessa utst\u00e4llningar (H\u00e4st, s\u00e4g mig vem du \u00e4r!<\/em> p\u00e5 Bohusl\u00e4ns museum i Uddevalla 2014 och nu p\u00e5 V\u00e4sterbottens museum i Ume\u00e5) kom det en liten skrift i brevl\u00e5dan. Med sk\u00e4lvande hj\u00e4rtan<\/em>, skriven av \u00f6stg\u00f6taf\u00f6rfattaren Titti Knutsson och med fotografier av Klara Knutsson.<\/p>\n

Med sk\u00e4lvande hj\u00e4rtan<\/em> \u00e4r en slags poesi f\u00f6r h\u00e4stflickor eller egentligen inte poesi utan en slags l\u00e4roskrift om h\u00e4stens historia fiktivt ber\u00e4ttad med h\u00e4stens perspektiv. Fotona \u00e4r svartvita, utom p\u00e5 omslaget som pryds av ett f\u00e4rgfotografi, som l\u00f6per fr\u00e5n framsidan till baksidan. De \u00e4r tagna p\u00e5 olika h\u00e4stanl\u00e4ggningar i \u00d6sterg\u00f6tland.<\/p>\n

Det \u00e4r trevligt att det ges ut sm\u00e5 skrifter om h\u00e4star. Jag \u00f6nskar mer skrivet om h\u00e4sten. D\u00e4rf\u00f6r ska jag h\u00e4r ber\u00e4tta om mitt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till h\u00e4star. En t\u00e5rtbit av min verklighet.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Med<\/a>
\n Bild ur Med sk\u00e4lvande hj\u00e4rtan.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Detta magnifika djur h\u00e4sten. Vad \u00e4r det som \u00e4r s\u00e5 lockande? <\/strong>Sk\u00f6nheten, blandningen av det n\u00f6dtorftigt tama och vilda som lurar under? Efter att ha varit ett arbetsredskap, ett n\u00f6je f\u00f6r \u00f6verklassen, ett verktyg i krig, s\u00e5 \u00e4r h\u00e4sten nu mer \u00e5tkomlig f\u00f6r alla.<\/p>\n

Jag var tv\u00e5 \u00e5r n\u00e4r min farfar visade mig h\u00e4star p\u00e5 en bondg\u00e5rd i V\u00e4rmland. Jag minns tv\u00e5 gigantiska bruna varelser som tornade upp sig ovanf\u00f6r mig. Ett par dagar senare gav jag mig iv\u00e4g, enligt familjeskr\u00f6nan. Packade en liten vagn som jag drog efter mig. Jag hittades en och en halv kilometer fr\u00e5n farfar och farmors stuga, djupt i de v\u00e4rml\u00e4ndska skogarna, n\u00e4ra norska gr\u00e4nsen, p\u00e5 v\u00e4g till h\u00e4starna. Kanske var jag n\u00e5got \u00e4ldre \u00e4n vad jag minns det som.<\/p>\n

Nu har jag sedan m\u00e5nga \u00e5r en egen h\u00e4st som jag haft sedan han var ungh\u00e4st. Varken han eller jag \u00e4r s\u00e4rskilt unga l\u00e4ngre. Vi \u00e5ldras tillsammans. Han snabbare \u00e4n jag. Vilket \u00e4r en k\u00e4lla till viss sorg. Men han har f\u00f6rhoppningsvis fortfarande m\u00e5nga \u00e5r kvar.<\/p>\n

Han har g\u00e5tt fr\u00e5n att vara en b\u00e5ngstyrig, farlig ung h\u00e4st, till en p\u00e5litlig kamrat. Jag kan lita p\u00e5 honom. Han litar p\u00e5 mig. Det \u00e4r n\u00e5got slags ledarskap som jag uppn\u00e5tt utan fysisk styrka, f\u00f6r en h\u00e4st \u00e4r ju s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger starkare \u00e4n en m\u00e4nniska. Det har kr\u00e4vts t\u00e5lamod och att jag omskolat mig sj\u00e4lv. F\u00f6rvandlat mig till en lugnare person.<\/p>\n

N\u00e5gon sa till mig att man kan ha sina dagar.<\/strong> Men jag h\u00e5ller inte med. Man f\u00e5r inte ha sina dagar. Man m\u00e5ste vara samma inf\u00f6r h\u00e4sten alltid. Konsekvent. Mitt ledarskap uppr\u00e4tth\u00e5lls med mild konsekvens. Jag kan bara vara ledare p\u00e5 mitt s\u00e4tt. H\u00e4sten k\u00e4nner min energi.<\/p>\n

Om jag har en orolig dag m\u00e5ste jag skaka av mig oron n\u00e4r jag \u00e4r med h\u00e4sten. Om jag inte lyckas med det har jag n\u00e5gra sm\u00e5 hj\u00e4lptekniker, s\u00e5 att han inte beh\u00f6ver k\u00e4nna min oro, en \u00e4r att andas, en annan att r\u00f6ra mig lugnt, trots att jag kanske inte k\u00e4nner mig lugn, en tredje \u00e4r att inte h\u00f6ja r\u00f6sten och skrikprata runt h\u00e4sten. Djur tycker inte om att man skriker. De har v\u00e4ldigt bra h\u00f6rsel. Om jag m\u00e5r riktigt d\u00e5ligt pratar jag inte alls. B\u00e4ttre att jag inte sprider mitt d\u00e5liga m\u00e5ende till h\u00e4sten.<\/p>\n

N\u00e4r jag \u00e4r f\u00e4rdig, med stallsysslor och ridning s\u00e5 m\u00e5r jag n\u00e4stan alltid b\u00e4ttre. Jag kan komma till stallet stressad och nere, men jag \u00e5ker alltid d\u00e4rifr\u00e5n med ny energi.<\/p>\n

Ridsporten \u00e4r den andra st\u00f6rsta sporten i Sverige efter fotbollen. <\/strong>Att den f\u00e5r j\u00e4mf\u00f6relsevis v\u00e4ldigt lite uppm\u00e4rksamhet \u00e4r ingen g\u00e5ta. Det \u00e4r en kvinnosport.<\/p>\n

Den \u00e4r inte ofarlig som sport betraktad. Alla som ridit en l\u00e4ngre tid har troligen ramlat av, skadat sig p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Trampolyckor tillh\u00f6r de vanligaste idrottsolyckorna, det vill s\u00e4ga att h\u00e4sten kliver p\u00e5 ens fot och n\u00e5got litet ben g\u00e5r av. De flesta h\u00e4stolyckor sker de f\u00f6rsta fem \u00e5ren, n\u00e4r man inte har s\u00e5 mycket erfarenhet. Men det kan alltid h\u00e4nda olyckor.<\/p>\n

Numera betonas rids\u00e4kerheten mer \u00e4n f\u00f6rr. H\u00e4star \u00e4r stora och h\u00e4stflickor \u00e4r sm\u00e5. De har \u00e4rligt talat sm\u00e5 hj\u00e4rnor i f\u00f6rh\u00e5llande till sin storlek. En h\u00e4st v\u00e4ger cirka 500 kilo, f\u00f6r det mesta mer. Det \u00e4r ett under att de l\u00e5ter sig t\u00e4mjas. De l\u00e5ter sig t\u00e4mjas f\u00f6r att f\u00e5 f\u00f6da. De \u00e4r dessutom flockdjur som f\u00f6rm\u00e5r kommunicera och kommuniceras med ut\u00f6ver sin art. Det \u00e4r v\u00e5r stora lycka.<\/p>\n

Deras hj\u00e4rnhalvor kommunicerar inte lika effektivt som v\u00e5ra. Man tror att det \u00e4r en tjugoprocentig kommunikation mellan en h\u00e4sts hj\u00e4rnhalvor. Det g\u00f6r att man m\u00e5ste l\u00e4ra in varje moment fr\u00e5n varje sida. F\u00f6r den ena sidan har inte f\u00f6rst\u00e5tt vad den andra har. Jag tror att med en h\u00e4sts \u00e5lder \u00f6kar den kommunikationen. N\u00e4r h\u00e4sten \u00e4r \u00e4ldre s\u00e5 kommunicerar hj\u00e4rnhalvorna b\u00e4ttre. Jag ser det p\u00e5 min h\u00e4st. Jag \u00e4r n\u00e4stan s\u00e4ker p\u00e5 att det \u00e4r s\u00e5.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Med<\/a>
\n Bild ur Med sk\u00e4lvande hj\u00e4rtan.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

En h\u00e4st \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r det som \u00e4r nytt.<\/strong> Men \u00e4r man en bra ledare s\u00e5 kan den strunta i att vara r\u00e4dd. Min h\u00e4st skyggar aldrig med mig, jag har tr\u00e4nat honom att inte skygga. Det heter att man inte kan lura en h\u00e4st. Men det kan man. Om man har kontroll \u00f6ver sin kropp och andning s\u00e5 kan man det. Den k\u00e4nner r\u00e4dsla p\u00e5 hur man andas och p\u00e5 ens kroppsh\u00e5llning.<\/p>\n

Det finns de som tycker det \u00e4r roligt med en h\u00e4st som studsar upp och ner som en boll. Men inte jag. Min h\u00e4st \u00e4r till sin natur snabb i steget och flyktig. Med mitt s\u00e4tt att tr\u00e4na honom \u00e4r han numera lika snabb och pigg, men inte \u00e4ngslig alls. Sedan \u00e4r han som individ modig. Det har han alltid varit. Dessutom \u00e4r han lyh\u00f6rd och lyssnar, D\u00e4rmed \u00e4r han en s\u00e4krare h\u00e4st. En Ferrarri med krockkuddar.<\/p>\n

Det finns ett f\u00e5tal tillf\u00e4llen d\u00e5 jag f\u00e5r sv\u00e5rt att h\u00e5lla honom. D\u00e5 bl\u00e5ser han upp sig och k\u00e4nns som tv\u00e5 meter h\u00f6g och jag har d\u00e5 b\u00e4ttre kontroll om jag sitter p\u00e5 honom \u00e4n om jag g\u00e5r bredvid honom. Det finns s\u00e5 mycket krav p\u00e5 en ryttare om ledarskap att man blir tr\u00f6tt av att lyssna. Man \u00e4r bara den man \u00e4r och utifr\u00e5n det f\u00e5r man g\u00f6ra det b\u00e4sta man kan, hitta det s\u00e4ttet som passar ens personlighet. Kombinera k\u00e4nsla och teknik.<\/p>\n

Jag \u00e4r inte v\u00e4rldens b\u00e4sta ryttare. Utan jag har bara hittat det som fungerar f\u00f6r mig och min h\u00e4st. Det har tagit tid, det har tagit en f\u00f6rf\u00e4rlig massa \u00e5r. Och jag ansluter mig till dem som tycker att h\u00e4sttr\u00e4ning ska ta tid. Hur l\u00e5ng tid som helst. Bara det blir bra i slut\u00e4ndan. F\u00f6r att citera en bit ur Med sk\u00e4lvande hj\u00e4rtan<\/em>:<\/p>\n

Tv\u00e5ng och v\u00e5ld ger en<\/em>
\n kortsiktig lydnad som<\/em>
\n bygger p\u00e5 fruktan<\/em><\/p>\n

Tydlighet och v\u00e4nligt<\/em>
\n bem\u00f6tande ger en<\/em>
\n \u00f6msesidig tillit som<\/em>
\n r\u00e4cker mycket l\u00e4ngre<\/em><\/p>\n

N\u00e4rmast varandra kommer vi<\/em>
\n n\u00e4r ni utg\u00e5r fr\u00e5n v\u00e5r natur och<\/em>
\n v\u00e5rt v\u00e4sen<\/em><\/p>\n

Den lilla skriften fokuserar p\u00e5 h\u00e4stens historia.<\/strong> Fr\u00e5n b\u00f6rjan fram tills nu. Jag t\u00e4nker lite f\u00f6r mig sj\u00e4lv att kanske \u00e4r det s\u00e5 att h\u00e4sten inte bara har sin forntid utan \u00e4r framtiden. Kanske m\u00e5ste man \u00e5ter anv\u00e4nda h\u00e4sten som fortskaffningsmedel? Inget \u00e4r om\u00f6jligt. D\u00e5 \u00e4r det bra att lite h\u00e4stkunskap lever kvar. Som alltid ber\u00e4ttad fr\u00e5n generation till generation, men nu har vi b\u00f6ckerna, utst\u00e4llningarna och filmerna som hj\u00e4lpmedel.<\/p>\n

Mycket kunskap har g\u00e5tt f\u00f6rlorad. Min farfar var en riktig h\u00e4stkarl, hade hand om h\u00e4starna n\u00e4r man drog r\u00e4ls f\u00f6r att bygga j\u00e4rnv\u00e4g genom Sverige och Norge, n\u00e4r man spr\u00e4ngde sig fram. Han var bergspr\u00e4ngare. N\u00e4r h\u00e4starna i byn, som han sedan stannade i, inte gick att k\u00f6ra i skogen, \u201dfick de g\u00e5 med Arvid\u201d. D\u00e5 blev de k\u00f6rbara och hanterliga igen.<\/p>\n

Han hade en hemlig kunskap. S\u00e5 sakteliga har jag b\u00f6rjat f\u00f6rst\u00e5 mig p\u00e5 den. Med sk\u00e4lvande hj\u00e4rta. Det g\u00e4ller bara att aldrig l\u00e5ta h\u00e4sten m\u00e4rka det. Om jag f\u00e5r g\u00f6ra v\u00e5ld p\u00e5 titeln till den lilla skriften. Det \u00e4r ju inte bara h\u00e4sthj\u00e4rtan som sk\u00e4lver, en vacker titel som rymmer mycket.<\/p>\n

Text: Boel Zetterman
\nFoto: Klara Knutsson, Boel Zetterman, Nicolina Arcini, Collette Wijkander<\/em><\/p>\n

\"Boell<\/a>
\n Boel Zetterman \u00e4r filmare<\/strong> och har bland annat gjort dokument\u00e4rfilmen <\/em>H\u00e4stprataren fr\u00e5n Provence. Hon \u00e4r stolt \u00e4gare och kamrat till Diamond Wing, med vilken hon gjort teaterf\u00f6rest\u00e4llningen <\/em>Lilla trollet & Stora h\u00e4sten.<\/em><\/p><\/blockquote>\n

 <\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

MINIPOCKET
\n<\/em><\/h3>\n

Med sk\u00e4lvande hj\u00e4rtan \u2013 en liten hyllningsbok till h\u00e4sten<\/strong><\/em>
\n Text: Titti Knutsson<\/em>
\n Foto: Klara Knutsson<\/em>
\n Layout: Maria Planefors<\/em>
\nF\u00f6rlag: Marti Knutfors 2015<\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nMarti Knutfors hemsida <\/a>
\nTitti Knutsson hemsida <\/a>
\nBoel Zetterman \/ Bobo film & television hemsida<\/a> Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

LITTERATUR Med sk\u00e4lvande hj\u00e4rtan. \u00d6stg\u00f6taf\u00f6rfattaren Titti Knutsson skrev texter till en utst\u00e4llning om h\u00e4star. Nu har det blivit en liten bok med foton av Klara Knutsson. Den v\u00e4cker djupa minnen och tankar hos filmaren Boel Zetterman. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[64],"tags":[16],"class_list":["post-20262","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur-2","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20262","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=20262"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20262\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=20262"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=20262"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=20262"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}