{"id":20966,"date":"2015-08-13T17:01:19","date_gmt":"2015-08-13T16:01:19","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=20966"},"modified":"2015-08-13T17:01:19","modified_gmt":"2015-08-13T16:01:19","slug":"fargstarka-violet-green-i-knappingsborg-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=20966","title":{"rendered":"F\u00e4rgstarka Violet Green i Kn\u00e4ppingsborg (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Elsie<\/a>
\n\u00d6sigt! Elsie Petr\u00e9n p\u00e5 saxofon och Jennie Fall vid mikrofonen under Violet Greens konsert i Kn\u00e4ppingsborg i tisdags.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Pang p\u00e5 r\u00f6dbetan och fokus p\u00e5 musiken!<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

S\u00e5 mycket b\u00e4ttre \u2026\u00e4r visst ett TV-program som betyder motsatsen, men h\u00e4r \u00e4r uttrycket relevant.<\/strong> I februari spelade kvinnoensemblen Violet Green and all between f\u00f6r ett \u00f6verfullt Crescendo. D\u00e5 gick jag i pausen.<\/p>\n

Visst var det bra, men det var lite f\u00f6r mycket. De var \u00f6verpedagogiska och skrev oss p\u00e5 n\u00e4san i det v\u00e4lvilliga syftet att lyfta fram kvinnliga blues- och rockpionj\u00e4rer. Och PowerPointvisningar f\u00e5r mig alltid att rysa.<\/p>\n

Nu gick jag minsann inte i pausen.<\/strong> Och det berodde inte bara p\u00e5 att det inte fanns n\u00e5gon. Det fanns heller ingen pedagogisk bildvisning. Inte heller saktades showen ner av alltf\u00f6r l\u00e5nga mellansnack. Pang p\u00e5 r\u00f6dbetan och fokus p\u00e5 musiken! Det som sades var fullt tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att budskapet skulle g\u00e5 fram, och det \u00e4r att den fantastiska musiken dessa pionj\u00e4rkvinnor skapade som m\u00e5ste f\u00e5 n\u00e5 ut.<\/p>\n

Konstigt bara att det var s\u00e5 glest mellan de gr\u00e5 h\u00e5ren i kv\u00e4ll. Kanske tyckte m\u00e5nga i Crescendos f\u00f6rsamling att de redan hade sett detta. \u00c4nd\u00e5 dominerade den mogna publiken i kv\u00e4ll. Synd att inte fler i \u00e5tminstone den yngre medel\u00e5ldern tog sig hit, f\u00f6r det var b\u00e4ttre \u00e4n mycket som spelats i Kn\u00e4ppingsborg i sommar.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Violet<\/a>
\nEva Grund, slagverk, Lena Andersson, bas, och Ulla Wrethagen, gitarr.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Att kvinnokampen startade tidigt bland svarta kvinnor visar Ida Cox l\u00e5t Wild women don\u2019t have the blues<\/em>.<\/strong><\/p>\n

I’ve got a disposition and a way of my own
\nWhen my man starts kicking I let him find another home
\nI get full of good liquor, walk the streets all night
\nGo home and put my man out if he don’t act right
\nWild women don’t worry, wild women don’t have their blues<\/em><\/p>\n

Muddy Waters jobbade som kompgitarrist till Ann Cole och snodde med sig Got my mojo working<\/em>, f\u00e5r vi veta. Dj\u00e4klar vad de f\u00e5r den att sv\u00e4nga h\u00e4r. Traktens dotter Jenny Fall sjunger, vilket hon g\u00f6r p\u00e5 de flesta l\u00e5tarna. Att Big Mama Thorntons favoritdryck var vodka och mj\u00f6lk \u00e4r en annan nyttig kunskap. Dock ber\u00e4ttar de inget om hennes kvinnoaff\u00e4rer den h\u00e4r g\u00e5ngen. Mellansnacket \u00e4r bantat, som sagt.<\/p>\n

De hinner \u00e4ven med l\u00e5tar av Bessie Smith, Mamie Smith, Victoria Speedy, <\/strong>Camille Howard, Lucille Bogan, Etta James, Ma Reiney, Memphis Minnie, sister Rosetta Tharp och n\u00e5gra till.<\/strong> Tempot \u00e4r h\u00f6gt.<\/p>\n

Mot slutet f\u00e5r vi modern musik (1968) i Janis Joplins anda. Ball and chain<\/em> av Big Mama Thornton ledde till ett rej\u00e4lt uppsving f\u00f6r den senare. Tidigare har vi h\u00f6rt Hound Dog<\/em> som spelades in av densamma 1952, ber\u00e4ttar de (men var det inte -53?), tre \u00e5r innan Elvis Presley. Och nu blir texten f\u00f6rst\u00e5elig:<\/p>\n

You ain’t nothing but a hound dog
\nBeen snoopin’ ’round the door
\nYou’re just an old hound dog
\nBeen snoopin’ ’round my door
\nYou can wag your tail
\nBut I ain’t gonna feed you no more<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\"Violet<\/a>
\nJenny Fall p\u00e5 banjon medan Anna Hammarsten l\u00e4mnade tangenterna och greppade mikrofonen.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det jag missade sist visar sig inneh\u00e5lla en h\u00f6jdartolkning av souldrottningen Aretha Franklins Respekt<\/em>.<\/strong> Liksom Janis Joplin kom Amy Winehouse med i den illustra 27-\u00e5rsklubben genom att d\u00f6 vid den \u00e5ldern. De f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 in henne p\u00e5 Rehab<\/em>, men hon sa \u201dno, no, no\u201d.<\/p>\n

Efter inrop (\u201dvi vet inte om vi f\u00e5r g\u00f6ra s\u00e5 h\u00e4r, men det skiter vi i\u201d) river de av Proud Mary<\/em> \u00e0 la Tina Turner. Stillsamt f\u00f6rst, men med riv och sandpapper mot slutet. Nej, de kanske inte fick spela 1 \u00bd timme, men det skiter vi i.<\/p>\n

En s\u00e5dan f\u00e4rg som lilagr\u00f6nt existerar inte. Om man blandar lila och gr\u00f6nt blir man sittande med en bl\u00e5gr\u00e5 f\u00e4rg. Kanske vill de bara tala om att de \u00e4r f\u00e4rgstarka? De \u00e4r de. Mycket!<\/p>\n

Text och foto: Michael Strandhed<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

RESTAURANGTORGET, KN\u00c4PPINGSBORG Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

11 augusti 2015
\n Violet Green and All Between<\/strong><\/em>
\n Publik: ca 150<\/em>
\n Arr: Crescendo \/ Musik p\u00e5 G\u00e5r\u2019n<\/em><\/p>\n

MEDVERKANDE<\/em>
\n Jenny Fall, s\u00e5ng och banjo<\/em>
\n Ulla Wrethagen, gitarr och s\u00e5ng<\/em>
\n Lena Andersson, bas<\/em>
\n Anna Hammarsten, piano och s\u00e5ng<\/em>
\n Elsie Petr\u00e9n, saxofon<\/em>
\n Eva Grund, slagverk<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nViolet Green and all between hemsida<\/a> YouTube <\/a>
\nCrescendo hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\nPedagogiskt om tidiga bluesartister recension<\/a> Kultursidan.nu 12\/2 2015<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING S\u00e5 mycket b\u00e4ttre! Tisdagen spelning fyllde Crescendos bakg\u00e5rd med bara bra musik. Fr\u00e5n tidiga blues- och rockpionj\u00e4rer som Ida Cox och Bessie Smith till Tina Turner och Aretha Franklin. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[13],"class_list":["post-20966","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20966","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=20966"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20966\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=20966"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=20966"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=20966"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}