{"id":20971,"date":"2015-08-14T11:30:40","date_gmt":"2015-08-14T10:30:40","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=20971"},"modified":"2015-08-14T11:53:17","modified_gmt":"2015-08-14T10:53:17","slug":"virtuos-fard-mot-pierrots-mangalenskap-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=20971","title":{"rendered":"Virtuos f\u00e4rd mot Pierrots m\u00e5ngalenskap (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Norrbotten<\/a>
\nIntensivt och l\u00e4tt skruvat. Tre av musikerna i Norrbotten NEO tar sig an George Crumbs Echoes of Autumn som framf\u00f6rdes under \u00d6sterg\u00f6tlands musikdagar.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Med tre steg mot modernismens ursprung<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

100 \u00e5r i trestegstakt, bakl\u00e4nges genom modernismens konstmusik.<\/strong> S\u00e5 var uppl\u00e4gget f\u00f6r \u00d6sterg\u00f6tlands Musikdagars och f\u00f6reningen Annan Musiks konsert Pierrot Lunaire<\/em> med Norrbotten NEO p\u00e5 Konstmuseet p\u00e5 onsdagskv\u00e4llen. Sp\u00e4nnande ljudbilder f\u00f6r hj\u00e4rtan.<\/p>\n

Utanf\u00f6r dunkade Augustifestens Tivoli med galet snurrande karuseller och h\u00f6gt tonade skrik.<\/strong> I Vasaparken drog Norrk\u00f6pings Symfoniorkesters Abba-show<\/em> ig\u00e5ng f\u00f6r den riktigt stora publiken som nj\u00f6t av v\u00e4lk\u00e4nda favoriter i fylliga arrangemang.<\/p>\n

Harlekinens f\u00f6nster och d\u00f6rrar st\u00e4ngde ute allt detta s\u00e5 gott det gick och st\u00e4ngde in en publik som varken kunde r\u00e4knas i tusental eller i hundratal i ett luftt\u00e4tt dunkel. Kanske det \u00e4nd\u00e5 var omkring 50 personer och det m\u00e5ste kallas godk\u00e4nt f\u00f6r musik som inte andas ett uns av harmonisk nostalgi utan tv\u00e4rtom utmanar sina lyssnare under var sekund.<\/p>\n

Norrbotten NEO \u00e4r spetsen av Norrbottensmusiken.<\/strong> De sju musikerna \u00e4r st\u00e4mledare i Norrbottens Kammarorkester och deltar i Pite\u00e5 Kammaoperas upps\u00e4ttningar. Det p\u00e5minner allts\u00e5 om v\u00e5rt l\u00e4ns \u00d6stg\u00f6tamusiken \u2013 som har sin bas i Link\u00f6ping \u2013 p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att de heltidsanst\u00e4llda musikerna ing\u00e5r i en rad olika grupperingar. NEO har dock ett nationellt uppdrag att spela i hela Sverige, av namnet att d\u00f6ma sp\u00e4nner de str\u00e5karna f\u00f6r den nyare musiken. Under \u00e5ren 2013\u20132016 \u00e4r Norrbotten NEO Ensemble in Residence p\u00e5 Stockholms Konserthus.<\/p>\n

Finfint bes\u00f6k med andra ord. Jag gissar att det \u00e4r d\u00e4r, i Konserthuset, som ensemblen m\u00f6tt \u00d6sterg\u00f6tlands Musikdagars konstn\u00e4rlige ledare Staffan M\u00e5rtensson, som i kv\u00e4llens andra akt lyfter dirigentpinnen. Men d\u00e4r \u00e4r vi inte \u00e4nnu.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Elem\u00e9r<\/a>
\nCellisten Elem\u00e9r Lavohta beh\u00e4rskar sitt instrument med b\u00e5de gl\u00f6d och precision. I bakgrunden pianisten M\u00e5rten Landstr\u00f6m som attackerade sitt instrument fr\u00e5n olika positioner, h\u00e4r sittandes.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6rst utlovar Lars Jonsson, f\u00f6reningen Annan Musik, ett program som inneh\u00e5ller s\u00e4llan eller snarare troligen aldrig tidigare i Norrk\u00f6ping h\u00f6rd musik, \u00e5tminstone live.<\/strong> Den mest k\u00e4nda titeln Pierrot Lunaire<\/em>, Arnold Sch\u00f6nbergs tons\u00e4ttning av Albert Girauds (till tyska \u00f6versatta) diktcykel med urpremi\u00e4r 1912 ligger allts\u00e5 sist i programmet.<\/p>\n

V\u00e4gen dit g\u00e5r i tv\u00e5 steg, f\u00f6rst Kaija Saariaho Je sens un deuxi\u00e8me<\/em> cour<\/em> f\u00f6r viola, cello och piano (2006) f\u00f6ljt av George Crumbs Echoes of Autumn<\/em> f\u00f6r fl\u00f6jt, klarinett, violin och piano (1965).<\/p>\n

Polarpristagaren 2013, finska komposit\u00f6ren Kaija Saariaho verk Je sens un deuxi\u00e8me<\/em> cour (jag k\u00e4nner ett annat hj\u00e4rta) <\/em>bygger vidare p\u00e5 hennes opera Adriana Mater<\/em>.<\/strong> Det andra hj\u00e4rtat \u00e4r allts\u00e5 fostrets. I korta, intensiva satser, v\u00e4xlar l\u00e4tta str\u00e5k med beh\u00e4rskat gnissel. Ibland snuddar str\u00e5ken n\u00e4tt och j\u00e4mt violan. I n\u00e4sta nu g\u00e5r str\u00e5kdragen fr\u00e5n kraftfull disharmoni till l\u00e4tta fr\u00e5getecken, cello och viola skapar tillsammans en inomkropslig rymd. Pianot tar sig ton, brusar. Kraftiga anslag p\u00e5 tangenterna blir cellostr\u00e5k blir vild viola. Tystnaden n\u00e4r allt upph\u00f6r \u00e4r \u00f6ronbed\u00f6vande.<\/p>\n

Varje sats skapar sitt eget st\u00e4mningsl\u00e4ge, m\u00e5nga kraftfulla, ett komiskt som till en gammal stumfilm. Trion \u00e4r samspelt, skicklig givetvis, och n\u00e5r en inre harmoni, ibland med instick av klassisk sk\u00f6nhet. Meditativa toner kliver i dimman. Musik som ger mersmak!<\/p>\n

George Crumbs Echoes of Autum<\/em> kr\u00e4ver nya musiker, med fl\u00f6jt, klarinett och violin i h\u00e4nderna, bara pianisten M\u00e5rten Landstr\u00f6m blir kvar.<\/strong> Stycket \u00e4r fr\u00e5n 1965 \u2013 det h\u00f6rs. Inte som en onyanserad kakafoni \u00e0 la seanserna p\u00e5 Moderna Museet (som jag inbillar mig) utan med en i mina \u00f6ron mycket behagfull dynamik.<\/p>\n

I tidens anda, m\u00e5nntro han \u00e4r en f\u00f6reg\u00e5ngare, har komposit\u00f6ren unders\u00f6kt instrumentets andra m\u00f6jligheter. Hur l\u00e5ter det n\u00e4r flygelns sm\u00e5 hammare sl\u00e5r an d\u00e4mpade str\u00e4ngar? S\u00e4tter fl\u00f6jt och klarinett samma str\u00e4ngar i sv\u00e4ngning n\u00e4r musikerna tutar rakt in under flygellocket? Ja, ett svagt, svagt eko. (T\u00e4nk vad just Konstmuseets flygel f\u00e5tt vara med om genom \u00e5ren, kanske mest i hela Norrk\u00f6ping.)<\/p>\n

Och m\u00e5ste man bilda ton i fl\u00f6jten, kan man inte bara bl\u00e5sa? L\u00e5ter det inte d\u00e5 som l\u00f6ven i vinden. T\u00e4nk om samma andetag f\u00f6rst kunde s\u00e4tta fl\u00f6jtens r\u00f6r i r\u00f6relse och bara forts\u00e4tta i klarinettens? T\u00e4nk om.<\/p>\n

I detta violinen, vild och virtuos som en virvlande dervish. Ocks\u00e5 h\u00e4r unders\u00f6kande, det spelas ovanf\u00f6r v\u00e4nsterhandens fingrar. M\u00e5nntro att en str\u00e4ng \u00e4r extra h\u00f6gst\u00e4md?<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ibba<\/a>
\n\u00d6desm\u00e4ttad st\u00e4mning. Ibba Andersson gjorde en storartad insats med tals\u00e5ngen av diktverket Pierrot Lunaire.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Tillbaka till avstampet, i kv\u00e4ll Sch\u00f6nbergs atonala verk Pierrot Lunaire<\/em> fr\u00e5n 1912.<\/strong> Pausens \u00f6ppna d\u00f6rrar har gett ny luft i rummet. Det kr\u00e4vs, f\u00f6r nu st\u00e5r Staffan M\u00e5rtensson framf\u00f6r sju stolar med hela NEO-ensemblen. Bredvid st\u00e5r Ibba Andersson, som ska beg\u00e5 3 x 7 korta dikter, summa 21 stycken som \u201dsprechstimme\u201d (talr\u00f6st).<\/p>\n

Hon \u00e4r operas\u00e5ngerska men det det l\u00e5ter inte som p\u00e5 operan. D\u00e4remot har hon n\u00f6dv\u00e4ndigt god hj\u00e4lp av sin huvudklang f\u00f6r att tr\u00e4nga fram genom instrumenten. Det g\u00e5r, n\u00e4stan, alltid. Hon g\u00f6r en storartad insats och v\u00e4xlar nyanserat f\u00f6r att skapa en \u00f6desm\u00e4ttad st\u00e4mning. Den tyska texten bygger mycket p\u00e5 fonemens, det ljudade spr\u00e5kets, egen poesi.<\/p>\n

Till v\u00e5r hj\u00e4lp har vi en svensk \u00f6vers\u00e4ttning som underl\u00e4ttar n\u00e4r vi f\u00e5ngar upp tyska ord, ett \u201dtrinken\u201d h\u00e4r, \u201ddie w\u00e4scherin\u201d d\u00e4r, b\u00e5de \u201dschwartze\u201d och \u201dlachter\u201d.<\/p>\n

Konstmuseets aula Harlekinen har ett passande namn f\u00f6r ett diktverk som rymmer b\u00e5de Colombina och Pierrot, han som tycks drabbas av m\u00e5ngalenskap i kv\u00e4ll<\/strong>. Men verket g\u00e5r utanf\u00f6r commedia dell\u2019artens v\u00e4rld och n\u00e4mner b\u00e5de Chopin och den heliga modern (och genomf\u00f6r en \u201dvidrig nattvardsm\u00e4ssa!\u201d) Det \u00e4r ingen enkel episk diktcykel, men f\u00f6r den som har f\u00f6rkunskaper finns mycket att l\u00e4sa in mellan raderna.<\/p>\n

Ibland f\u00e5r jag en k\u00e4nsla av sl\u00e4ktskap med m\u00e5lningar av Chagall. Konstarterna under decennierna kring f\u00f6rra sekelskiftet samverkade och p\u00e5verkade varandra \u00f6ver alla gr\u00e4nser.<\/p>\n

Staffan M\u00e5rtensson har en beh\u00e4rskad stil som dirigent.<\/strong> Jag f\u00e5r intrycket att han vill g\u00f6ra varje not r\u00e4ttvisa, inga personliga utsv\u00e4vningar d\u00e4r inte. Respektfullt och helt r\u00e4tt mot en tons\u00e4ttare som pr\u00f6vade helt nya v\u00e4gar f\u00f6r en konstart som tycktes ha n\u00e5tt sin full\u00e4ndning.<\/p>\n

Musiken till varje dikt utnyttjar n\u00e5gra f\u00e5 instrument som tar f\u00f6r sig med gl\u00f6d. Fl\u00f6jtisten v\u00e4xlar \u00f6ver till en piccolafl\u00f6jt, klarinettisten plockar fram basklarinetten. Och d\u00e4r \u00e4r den virtuosa violinen igen. Violan kommer in sparsamt men m\u00e4rkbart. Och varf\u00f6r har jag inte skrivit ett ord om cellon som \u00e4r i elden n\u00e4stan lika ofta som pianisten?<\/p>\n

I dikten Svart m\u00e4ssa<\/em> blir det \u00e4nd\u00e5 en kakafonisk upplevelse, r\u00f6st och instrument blandas till ett mantra.<\/strong> Det g\u00e5r vidare till meditativt tunga attacker, \u00e4nd\u00e5 med full kontroll. H\u00e5rdrock, helt enkelt. Utan elektricitet och med helt andra instrument \u00e4n dagens g\u00e4ngse. Men h\u00e5rdrock.<\/p>\n

Sch\u00f6nberg mjuknar dock p\u00e5 slutet. Det f\u00e5r han v\u00e4l g\u00f6ra, han var ju \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rst.<\/p>\n

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

HARLEKINEN, KONSTMUSEET Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

12 augusti 2015
\nPierrot Lunaire<\/strong><\/em>
\n Norrbotten NEO <\/em>
\n Ibba Andersson, sopran<\/em>
\n Dirigent: Staffan M\u00e5rtensson<\/em>
\n Arr: \u00d6sterg\u00f6tlands Musikdagar med F\u00f6reningen Annan Musik och Norrk\u00f6pings Konstmuseum<\/em><\/p>\n

PROGRAM <\/em>
\n Kaija Saariaho: Je sens un deuxi\u00e8me coeur<\/em>
\n George Crumb: Echoes of Autumn<\/em>
\n Arnold Sch\u00f6nberg\/ Albert Giraud: Pierrot Lunaire<\/em><\/p>\n

NORRBOTTEN NEO<\/em>
\nSara Hammarstr\u00f6m, fl\u00f6jt<\/em>
\nRobert Ek, klarinett<\/em>
\nBusk Zanganeh, violin<\/em>
\nKim Hellgren, viola<\/em>
\nElem\u00e9r Lavohta, cello<\/em>
\nM\u00e5rten Landstr\u00f6m, piano<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nNorrbotten NEO hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\nF\u00f6reningen Annan musik hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\nNorrk\u00f6pings Konstmuseum hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\n\u00d6sterg\u00f6tlands musikdagar hemsida
\n<\/a>Rigmor och \u00d6stg\u00f6tabandet i upptempo recension<\/a> Kultursidan.nu 12\/8 2015
\n<\/a>Duo von Thord som en andning, en beat recension<\/a> Kultursidan.nu 10\/11 2015
\n<\/a>Elin gav Musikdagarna en str\u00e5lande start recension<\/a> Kultursidan.nu 9\/8 2015
\nStaffan dirigerar \u00d6sterg\u00f6tlands musikdagar reportage<\/a> Kultursidan.nu 5\/8 2015<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING 100 \u00e5r i trestegstakt, bakl\u00e4nges genom modernismens konstmusik. S\u00e5 var uppl\u00e4gget f\u00f6r \u00d6sterg\u00f6tlands Musikdagars och Annan Musiks konsert Pierrot Lunaire med Norrbotten NEO p\u00e5 Konstmuseet. Sp\u00e4nnande ljudbilder f\u00f6r hj\u00e4rtan. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[7],"tags":[29,13],"class_list":["post-20971","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-festival","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20971","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=20971"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20971\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=20971"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=20971"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=20971"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}