{"id":21068,"date":"2015-08-21T19:47:35","date_gmt":"2015-08-21T18:47:35","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=21068"},"modified":"2020-02-08T18:53:28","modified_gmt":"2020-02-08T17:53:28","slug":"sommaren-sankte-sig-med-ola-magnell-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=21068","title":{"rendered":"Sommaren s\u00e4nkte sig med Ola Magnell (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Ola
\nMed k\u00e4nsla och r\u00e4tta viljan. Ola Magnell h\u00e4mtade l\u00e5tar ur sin rika produktion som sp\u00e4nner fr\u00e5n tidigt 1970-tal till nutid.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Underbart h\u00f6ra Crescendos stamg\u00e4ster sjunga<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

\u00c4r det en levande legendar som st\u00e4ller sig p\u00e5 Kn\u00e4ppingsborgs scen f\u00f6r att knyta ihop sommaren?<\/strong> Sj\u00e4lv skulle nog Magnell sl\u00e5 ifr\u00e5n sig det epitetet, men faktum \u00e4r att han spelar egna s\u00e5nger fr\u00e5n fem decennier denna kv\u00e4ll.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ola
\nFullt i Kn\u00e4ppingsborg i sommarkv\u00e4llen.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

M\u00e5nga skulle nog s\u00e4ga att han har sin framtid bakom sig, men jag tycker senaste plattan, Rol\u00f6s,<\/em> \u00e4r hans n\u00e4st b\u00e4sta.<\/strong> Den jag tycker \u00e4r b\u00e4st kom 35 \u00e5r tidigare. Fast det \u00e4r f\u00e5 vispoeter som kan konkurrera med Nya Perspektiv<\/em>. Det kan inte Ola heller. Men han har gjort ett antal utm\u00e4rkta plattor d\u00e4remellan. 10 till, men det borde varit fler. Klimatet f\u00f6r grubblande trubadurer har inte alltid varit det b\u00e4sta.<\/p>\n

Kanske har kritiker och medmusikanter uppskattat honom mer \u00e4n den breda publiken? Det \u00e4r bara att l\u00e4sa skivnoterna och se vilka som spelar p\u00e5 hans skivor s\u00e5 ser man uppskattningen. Lars Winnerb\u00e4ck tycker det \u00e4r hedrande att f\u00e5 sjunga bakgrundss\u00e5ng p\u00e5 den senaste. Hyllningsskivan till hans 60-\u00e5rsdag (2006), P\u00e5tal\u00e5tar<\/em>, visar det tydligt.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ola
\nCarl Ekerstam backade upp Ola Magnell med gitarr och fottrumma.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Med sig ikv\u00e4ll har han Carl Ekerstam p\u00e5 en andra akustisk gitarr.<\/strong> Det var han som producerade f\u00f6rra skivan. Jag f\u00f6rst\u00e5r att Magnell har f\u00f6rtroende f\u00f6r honom, och att han vill ha med honom som st\u00f6d, men jag f\u00f6rst\u00e5r inte (till en b\u00f6rjan) vad han har d\u00e4r att g\u00f6ra.<\/p>\n

Visst \u00e4r det kul att han spelar fottrumma p\u00e5 en hattask, men det \u00e4r det n\u00e4stan ingen som ser. Bra gitarr spelar han ocks\u00e5, men n\u00e4r en E-str\u00e4ng m\u00e5ste bytas och Ola Magnell blir ensam visar det sig att st\u00e4mningen blir mer intim. Gammal karl klarar sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Men\u2026 n\u00e4r det n\u00e4rmar sig slutet och tempot drivs upp \u00e4r Ekerstam oumb\u00e4rlig! D\u00e5 skapar han ett driv som f\u00e5r oss att klappa.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Carl
\nHattasken. Ja varf\u00f6r inte…<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag hade f\u00f6rst\u00e5s \u00f6nskat att Magnell hade sjungit \u201defedrin\u201d i st\u00e4llet f\u00f6r \u201dfenedrin\u201d i Min h\u00e4st har blivit sjuk<\/em><\/strong> (vi hade diskuterat skillnaden p\u00e5 Facebook veckan innan, och jag g\u00e5r p\u00e5 efedrin), men versionen var sv\u00e4ngig och ny.<\/p>\n

Att den \u201dmogna\u201d publiken l\u00e4ngst fram kunde texten till Kliff<\/em> var ocks\u00e5 en uppenbarelse. Det var underbart att h\u00f6ra Crescendos stamg\u00e4ster sjunga:<\/p>\n

Inga golv \u00e4r riktigt plana d\u00e4r jag g\u00e5r.<\/em><\/p>\n

Ja, jag sj\u00f6ng ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5s. Och sista extranumret var en riktig \u201dallskrikl\u00e5t\u201d, som Ola sa. Fr\u00e5n b\u00e4sta skivan. Fr\u00e5n 1975. Men h\u00e4r och nu. Primalskrik l\u00e5g i tiden d\u00e5, men det \u00e4r kul att vr\u00e5la 2015 ocks\u00e5.<\/p>\n

Text och foto: Michael Strandhed<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ola
\nOla Magnell. 1946\u20132020.<\/em><\/p>\n

\n

RESTAURANGTORGET, KN\u00c4PPINGSBORG Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

18 augusti 2015
\n<\/em>Ola Magnell<\/strong>
\n Arr: Crescendo\/Musik p\u00e5 g\u00e5r\u2019n<\/em><\/p>\n

L\u00c5TLISTA
\nEtt Hus (F\u00f6rlovat Land, 1993)<\/em>
\nV\u00e4llingklockan (H\u00f6stk\u00e4nning, 1977)<\/em>
\nS\u00e5ng F\u00f6r De Svikna (Rol\u00f6s, 2010)<\/em>
\nBruten Vinge (Vallmoland, 2003)<\/em>
\nBoningen Var Kall (Onkel Knut, 1984)<\/em>
\nNedanm\u00e5ne, Dunkelgul (ny)<\/em>
\nDu \u00c4r Inte Kvinnan (Rol\u00f6s, 2010)<\/em>
\nDimman Igen (Europav\u00e4g 66, 1981)<\/em>
\nMin H\u00e4st Har Blivit Sjuk (Nya Perspektiv, 1975)<\/em>
\nBlues F\u00f6r Amadeus (Vallmoland, 2003)<\/em>
\nKliff (Nya Perspektiv, 1975)<\/em>
\nENCORE<\/em>
\nRulltrappan (H\u00f6stk\u00e4nning, 1977)<\/em>
\nP\u00e5tal\u00e5ten (singel, 1972)<\/em>
\nN\u00e4r Jag D\u00f6r (Nya Perspektiv, 1975)<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nOla Magnell hemsida<\/a>
\nCrescendo hemsida<\/a> Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING L\u00e5tmakare \u00f6ver fem decennier. Legendaren Ola Magnell, kritikernas och musikanternas f\u00f6rebild, var sist ut i Kn\u00e4ppingsborgs sommarmusik p\u00e5 g\u00e5rden. Den grubblande trubaduren med r\u00f6sten har inte slagit sig till ro. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[13],"class_list":["post-21068","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21068","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21068"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21068\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":42220,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21068\/revisions\/42220"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21068"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=21068"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=21068"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}