{"id":21308,"date":"2015-09-08T09:17:56","date_gmt":"2015-09-08T08:17:56","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=21308"},"modified":"2015-09-08T19:56:19","modified_gmt":"2015-09-08T18:56:19","slug":"stort-fang-rosor-till-risade-kungens-rosor-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=21308","title":{"rendered":"Stort f\u00e5ng rosor till risade Kungens rosor (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Mia<\/a>
\nMia serverar Kungen. Alla p\u00e5 restaurangen besk\u00e5dar m\u00f6tet mellan kvinna och man, arbetare och \u00f6verklass, fattig och rik. I rollerna Kyri Sj\u00f6man och Jesper Barkselius.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u201dJag vill ha ett liv!”<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

En k\u00e4nga rakt in i intellektet.<\/strong> \u00d6stg\u00f6tateaterns nypremi\u00e4r av Moa Martinsons sj\u00e4lvbiografiska ber\u00e4ttelse Kungens rosor<\/em> iscensatt som teater v\u00e4rmer hj\u00e4rtat p\u00e5 Stora Teatern i Link\u00f6ping.<\/p>\n

Assisterande regiss\u00f6ren Marika Lagercrantz har gjort pj\u00e4sen mer tydlig och l\u00e4ttillg\u00e4nglig j\u00e4mf\u00f6rt med upps\u00e4ttning i Norrk\u00f6ping i v\u00e5ras. Den \u00e4r ocks\u00e5 rolig. Fortfarande kr\u00e4vs det att publiken \u00e4r p\u00e5 alerten.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Kyri<\/a>
\nTv\u00e5 Mior. Kyri Sj\u00f6man och Elin S\u00f6derquist \u00e4r ibland p\u00e5 scenen samtidigt.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Kungens rosor \u00e4r en k\u00e4nga rakt in i v\u00e5rt intellekt.<\/strong> En 1900-talets klasskamp om or\u00e4ttvisor, lika aktuell d\u00e5 som nu. Arbetare d\u00e5, f\u00f6rortsbo eller flykting i dag. En priviligierad liten grupp som blir allt rikare och dominerar samh\u00e4llet. Man blir varm i hj\u00e4rtat av Moa Martinson sj\u00e4lvbiografiska ber\u00e4ttelse om Mias kamp f\u00f6r sin existens i romanen Kungens rosor<\/em>.<\/p>\n

Som teaterf\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r Kungens rosor<\/em> bitvis sv\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5 och sm\u00e4lta in.<\/strong> Kanske kr\u00e4ver den lite mer och passar den mer avancerade teaterbes\u00f6karen. Det blir inte enklare av att Mia spelas som ung och ett mystiskt alter ego av Mia som gammal samtidigt.<\/p>\n

Att m\u00e4n spelar kvinnoroller och kvinnor mansroller \u00e4r f\u00f6rst f\u00f6rvirrande men \u00e4r kort in i handlingen inget som st\u00f6r. Tv\u00e4rtom, det tillf\u00f6r en bra bit humor och extra karakt\u00e4r till rollerna.<\/p>\n

Tidigare har den f\u00e5tt kritik f\u00f6r att vara otydlig och sv\u00e5rbegriplig.<\/strong> Marika Lagercrantz, som kallats in av \u00d6stg\u00f6tateatern, har helt klart r\u00e4ddat skeppet fr\u00e5n slagsida.<\/p>\n

Den b\u00f6rjar dystert i prostg\u00e5rden d\u00e4r huvudkarakt\u00e4ren Mia jobbar som piga<\/strong>. F\u00f6r att vi senare ska kastas in i Konst- och industriutst\u00e4llningen som p\u00e5gick 1906 i Norrk\u00f6ping. Mia f\u00e5r arbete i restaurangens k\u00f6k. Kanske vill f\u00f6rfattaren ta oss med p\u00e5 en resa i 1900-talets b\u00f6rjan, den tidens tydliga och or\u00e4ttvisa klassamh\u00e4lle?<\/p>\n

Pj\u00e4sens handling kan s\u00e4gas vara lika aktuell i dag som d\u00e5 den utspelas (romanen skrevs 1939). Vi f\u00e5r inte gl\u00f6mma att det \u00e4r bara 100 \u00e5r sedan detta skedde. Demokratin \u00e4r sk\u00f6r och inget att ta f\u00f6r givet, om vi ser oss omkring i v\u00e4rlden. Men ack s\u00e5 l\u00e4tt det \u00e4r att vilseledas och tro att pj\u00e4sens tema f\u00f6rsvunnit i dagens p\u00e5 ytan vackra samh\u00e4lle.<\/p>\n

Det handlar om r\u00f6str\u00e4ttskampen och storstrejkernas tid.<\/strong> Industrialiseringen gav m\u00e4nniskor arbete och hopp om en b\u00e4ttre framtid. Ist\u00e4llet blev de f\u00e5ngna i industrins farliga kugghjul. En liten del av samh\u00e4llet blev ist\u00e4llet allt rikare. Mia utropar i pj\u00e4sen: \u201dVi v\u00e5gar inte g\u00e5 och flanera p\u00e5 Drottninggatan. Vi sk\u00e4ms f\u00f6r v\u00e5ra av maskinerna slitna ansikten och kl\u00e4der. Vi \u00e4r arbetare!\u201d<\/p>\n

En av pj\u00e4sens prolet\u00e4rkarakt\u00e4rer utbrister:<\/strong> \u201dJag vill ha ett liv!\u201d Samma citat har synts florera i media men d\u00e5 av desperata flyktingar.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Elin<\/a>
\n Klasskampens teori. Sommaren p\u00e5 restaurangen ger Mia nya insikter. I rollerna Elin S\u00f6derquist och Christian Zell.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

I pj\u00e4sen finns ingen omedelbar intrig som b\u00e4r upp handlingen.<\/strong> D\u00e4rf\u00f6r kan man s\u00e4llan slappna av och sitter ist\u00e4llet p\u00e5 helsp\u00e4nn f\u00f6r att inte missa n\u00e5got i handlingen, vilket \u00e4r positivt.<\/p>\n

Det handlar om kollektivet och Mia \u00e4r en personlighet som tar upp kampen. Arbetarkollektivet ger b\u00e5de samh\u00f6righet och trygghet. Samtidigt skr\u00e4mmer det i pj\u00e4sen n\u00e4r man ser den uppenbara r\u00e4dslan f\u00f6r att inte st\u00e5 upp och utm\u00e4rka sig eller skr\u00e4cken inf\u00f6r tanken att f\u00f6rlora sitt arbete. M\u00e5nga var dock som Mia och v\u00e5gade ta upp kampen.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen har \u00f6verraskningar att bjuda p\u00e5. Den tar exempelvis upp en f\u00f6r den tiden ovanlig k\u00e4rleksrelation.<\/strong><\/p>\n

Publiken \u00e4r med p\u00e5 noterna och sm\u00e5skrattar ofta<\/strong>. Upps\u00e4ttningen har roliga karakt\u00e4rer i den annars dystra och allvarsamma handlingen. Christian Zell och Jesper Barkselius \u00e4r som vanligt fenomenala i sina rollprestationer. De lockar m\u00e5nga till skratt.<\/p>\n

Med alla dessa ombytta roller kan man inte l\u00e5ta bli att sjunka tillbaka i stolen och bara njuta av rollprestationerna. Man eller kvinna, stereotypa k\u00f6nsroller suddas ut och tappar betydelse. Det \u00e4r underh\u00e5llande!<\/p>\n

Dubblerande Elin S\u00f6derquist och Kyri Sj\u00f6man i rollen som Mia g\u00f6r en stark personlighet elegant trov\u00e4rdig.<\/p>\n

\u2013 Det fungerade!<\/strong> Assisterande regiss\u00f6r Marika Lagercrantz har lagt sin magiska hand \u00f6ver f\u00f6rest\u00e4llningen och kritiken fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningarna i Norrk\u00f6ping \u00e4r nu som bortbl\u00e5st.<\/p>\n

\u2013 Jag har g\u00e5tt tillbaka till bokens inneh\u00e5ll och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt gjort pj\u00e4sen mer tydlig och l\u00e4ttillg\u00e4nglig. Mia \u00e4r en fascinerande karakt\u00e4r, rent av beundransv\u00e4rd med sitt mod och styrka, s\u00e4ger Marika Lagercrantz n\u00e4r jag g\u00e5r fram och fr\u00e5gar direkt efter premi\u00e4ren.<\/p>\n

Man m\u00e5ste ber\u00f6mma scenograf och kostymmakare f\u00f6r deras fina insats<\/strong>. Det fungerar och \u00e4r en njutning f\u00f6r \u00f6gat. D\u00e4remot tycks det som om ansvariga f\u00f6r ljud och ljus skulle kunna jobba lite mer p\u00e5 att ta fram effekter. Mer att \u00f6nska eller \u00e4r det bara s\u00e5 att undertecknad, som tillh\u00f6r den (skadade) generation som v\u00e4xt upp med h\u00e4ftiga ljud- och ljuseffekter fr\u00e5n filmen, f\u00e5r stilla sitt sinne?<\/p>\n

Moa Martinson \u00e4r en av v\u00e5ra mest k\u00e4nda arbetarf\u00f6rfattare.<\/strong> F\u00f6dd i Link\u00f6ping men uppv\u00e4xt i Norrk\u00f6ping. Hennes b\u00f6cker bygger ofta p\u00e5 sj\u00e4lvupplevda h\u00e4ndelser, o\u00e4kting som hon var, med alkoholiserad styvfar och uppbruten skolg\u00e5ng. Mest k\u00e4nd \u00e4r trilogin om Mia i tre b\u00f6cker: Mor gifter sig, Kyrkbr\u00f6llop<\/em> och Kungens<\/em> rosor. En kvinnor\u00e4ttsk\u00e4mpe.<\/p>\n

Text: Per Oddman
\nFoto: Markus G\u00e5rder\/\u00d6stg\u00f6tateatern<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n

STORA TEATERN Link\u00f6ping<\/em><\/strong><\/p>\n

4 september \u2013 4 oktober 2015
\nSpelades p\u00e5 STORA TEATERN Norrk\u00f6ping v\u00e5ren 2015
\nKungens rosor<\/em><\/strong>
\nefter Moa Martinsons roman<\/em>
\nDramatisering: Emma Brostr\u00f6m<\/em>
\nRegi och bearbetning: Ragna Wei
\nAssisterande regi och bearbetning: Marika Lagercrantz
\nScenografi och kostym: Helga Bumsch
\n<\/em>Projektioner: Magnus Hedberg<\/em>
\nMusik: Elize Arvefjord<\/em>
\nLjuddesign: Elize Arvefjord och Michael Andersson<\/em>
\nLjusdesign: P\u00e4r Krantz<\/em>
\nMask och peruk: Anna Andersson<\/em>
\nKoreografi: Leif Agr\u00e9r<\/em>
\nProd: \u00d6stg\u00f6tateatern<\/em><\/p>\n

SK\u00c5DESPELARE<\/em>
\nStina von Sydow <\/em>
\nAnn-Sofie Andersson Kern <\/em>
\nKyri Sj\u00f6man <\/em>
\nElin S\u00f6derquist <\/em>
\nAlejandra Goic <\/em>
\nChristian Zell <\/em>
\nSven Angleflod<\/em>
\nJesper Barkselius<\/em>
\nPer-Johan Persson<\/em><\/p>\n

samt elever fr\u00e5n De Geergymnasiets danslinje: <\/em>
\nClara Eriksson, Alva Zako, Melodie Isaksson, Julia Johansson, Rebecca Ilefors, Sara Berggren, Tuva Sandberg<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\n\u00d6stg\u00f6tateatern hemsida<\/a> Facebook
\n<\/a>Kungens rosor v\u00e4ver tv\u00e5 Mior till en Moa recension<\/a> Kultursidan.nu 29\/3 2015
\nB\u00e5de poesi och politik i Kungens rosor reportage<\/a> Kultursidan.nu 24\/3 2015<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

LINK\u00d6PING \u201dJag vill ha ett liv!\u201d En k\u00e4nga rakt in i intellektet. \u00d6stg\u00f6tateaterns nypremi\u00e4r av Moa Martinsons ber\u00e4ttelse v\u00e4rmer hj\u00e4rtat. Marika Lagercrantz har gjort pj\u00e4sen mer tydlig och l\u00e4ttillg\u00e4nglig men ocks\u00e5 rolig. Den kr\u00e4ver fortfarande att publiken \u00e4r p\u00e5 alerten. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[55],"tags":[12],"class_list":["post-21308","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-linkoping","tag-teater"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21308","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21308"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21308\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21308"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=21308"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=21308"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}