{"id":2238,"date":"2011-09-12T10:56:26","date_gmt":"2011-09-12T08:56:26","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=2238"},"modified":"2015-09-25T09:14:34","modified_gmt":"2015-09-25T08:14:34","slug":"nya-mord-av-ryderstedt-bjurhamn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=2238","title":{"rendered":"Nya mord av Ryderstedt \/ Bjurhamn (reportage)"},"content":{"rendered":"<p><a title=\"Kerstin Ryderstedt och \u00c5ke Bjurhamn\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/6139279287\/in\/album-72157627527674077\/\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/farm7.staticflickr.com\/6156\/6139279287_2529de1fa6.jpg\" alt=\"Kerstin Ryderstedt och \u00c5ke Bjurhamn\" width=\"500\" height=\"332\" \/><\/a><br \/>\n<em>Ett gott samarbete orsakar nya mordg\u00e5tor. Kerstin Ryderstedt och \u00c5ke Bjurhamn<br \/>\nhar kommit ut med sin tredje polisroman.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<h1><span style=\"color: #ff0000;\">H\u00e4lften var enligt Sj\u00f6wall och Wahl\u00f6\u00f6s skrivarmodell<\/span><\/h1>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>I f\u00f6rfattarparet Kerstin Ryderstedt och \u00c5ke Bjurhamns nyligen utkomna polisroman <em>Skuggor fr\u00e5n det f\u00f6rflutna<\/em><\/strong> st\u00e4lls den geneverdrickande kriminalkommissarie Otto Wester inf\u00f6r nya mordg\u00e5tor i den fiktiva staden Vidaholm. Kultursidan.nu har tr\u00e4ffat de tv\u00e5 f\u00f6rfattarna som ber\u00e4ttar om sina arbetsmetoder.<\/p>\n<p><strong>Vi tr\u00e4ffas en eftermiddag i Bjurhamns bostad<\/strong> och v\u00e5rt samtal inleds med att de tv\u00e5 f\u00f6rfattarna beskriver hur deras samarbete inleddes f\u00f6r en del \u00e5r sedan.<\/p>\n<p>\u2013 Jag har alltid varit en l\u00e4sande och lyssnande person, ber\u00e4ttar Kerstin, och dessutom v\u00e4ldigt road av att skriva. Jag h\u00f6rde av mig till \u00c5ke och f\u00f6reslog att han skulle ta med n\u00e5gra av mina ber\u00e4ttelser i n\u00e4ttidningen <em>Fanzinet<\/em>, som han \u00e4r redakt\u00f6r f\u00f6r.<\/p>\n<p>\u2013 Kerstin kom sm\u00e5ningom att bli fast medarbetare i <em>Fanzinet<\/em>, d\u00e4r hon specialiserade sig p\u00e5 korta rysarnoveller med dramatiska slut, ber\u00e4ttar Bjurhamn. Sm\u00e5ningom f\u00f6ddes tanken att vi skulle skriva n\u00e5gonting tillsammans, vilket ledde till polisromanen <em>Mord och r\u00f6da fj\u00e4drar<\/em>, den f\u00f6rsta delen i den s k Vidaholmstrilogin, som gavs ut 2007. Den f\u00f6ljdes \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 av <em>Brudsl\u00f6jan<\/em>.<\/p>\n<p><strong>Det ber\u00f6mda f\u00f6rfattarparet Maj Sj\u00f6wall och Per Wahl\u00f6\u00f6 skrev<\/strong>, enligt vad de sj\u00e4lva p\u00e5stod, vartannat kapitel i de tio polisromaner som tillsammans utg\u00f6r romansviten <em>Roman om ett brott <\/em>(1965\u20131975). Deras p\u00e5st\u00e5ende har ifr\u00e5gasatts av litteraturvetare som bland annat menar att romanerna \u00e4r alltf\u00f6r stilistiskt konsekventa f\u00f6r att vara utf\u00f6rda av tv\u00e5 olika f\u00f6rfattare. Det m\u00e5 vara hur det vill med den saken, men Ryderstedt och Bjurhamn arbetar verkligen efter den princip om att skriva vartannat kapitel som Sj\u00f6wall och Wahl\u00f6\u00f6 sade sig anv\u00e4nda. Och de tycker att det fungerar utm\u00e4rkt.<\/p>\n<p>\u2013 Inte minst d\u00e4rf\u00f6r att det f\u00f6r oss \u00e4r ett v\u00e4ldigt effektivt s\u00e4tt att arbeta, s\u00e4ger \u00c5ke. Om inspirationen av n\u00e5gon anledning tryter f\u00f6r n\u00e5gon av oss s\u00e5 kan den andre forts\u00e4tta att skriva p\u00e5. Arbetet f\u00f6rs p\u00e5 det s\u00e4ttet fram\u00e5t hela tiden.<\/p>\n<p>\u2013 Rent praktiskt g\u00e5r det till s\u00e5 att en av oss skriver n\u00e5gra sidor eller kanske ett helt kapitel, ber\u00e4ttar Kerstin. Sedan l\u00e4mnas texten \u00f6ver till den andre, som f\u00f6rst kanske korrigerar det nyskrivna och sedan forts\u00e4tter med ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n<p>\u2013 Vi k\u00e4nner varandra s\u00e5 pass v\u00e4l vid det h\u00e4r laget, Kerstin och jag, att ingen av oss tar illa upp om den andre \u00e4ndrar lite i texten, s\u00e4ger \u00c5ke. Man kan beskriva det som ett helt prestigel\u00f6st samarbete.<\/p>\n<p><strong>N\u00e4r en ny roman ska skrivas tr\u00e4ffas de tv\u00e5 och t\u00e4nker tillsammans ut ett f\u00f6rsta manusutkast<\/strong>. Den f\u00e4rdiga romanen skiljer sig dock en hel del \u00e5t fr\u00e5n det f\u00f6rsta utkastet.<\/p>\n<p>\u2013 Ibland k\u00e4nns det som att slutresultatet inte har n\u00e5gonting att g\u00f6ra med ursprungstankarna, s\u00e4ger \u00c5ke med ett skratt. I sj\u00e4lva verket v\u00e4xer ber\u00e4ttelsen fram under skrivandets g\u00e5ng. I den senaste boken till exempel, bytte vi m\u00f6rdare tv\u00e5 g\u00e5nger. Men det k\u00e4nns \u00e4nd\u00e5 viktigt f\u00f6r oss att ha en grundstomme att luta oss emot.<\/p>\n<p>De medverkande karakt\u00e4rerna \u00e4r av avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r Ryderstedt och Bjurhamn; det k\u00e4nns n\u00e4stan som att de \u00e4r viktigare \u00e4n sj\u00e4lva storyn. Kerstin f\u00f6rklarar att hon k\u00e4nner en oerh\u00f6rd tillfredst\u00e4llelse d\u00e5 de lyckats riktigt bra med en karakt\u00e4rsbeskrivning. Det g\u00e4ller originalet H\u00e5kan Knutsson i <em>Brudsl\u00f6jan<\/em> eller den l\u00e4tt f\u00f6rsupne Evert Gran i den senaste boken.<\/p>\n<p><strong>Den arbetsmetod de anv\u00e4nder sig av ser ut p\u00e5 ett alldeles s\u00e4rskilt s\u00e4tt.<\/strong><\/p>\n<p>\u2013 Till att b\u00f6rja med best\u00e4mmer vi oss f\u00f6r vad de medverkande ska heta, ber\u00e4ttar \u00c5ke, och utifr\u00e5n deras f\u00f6rnamn f\u00f6rs\u00f6ker vi sedan skapa oss en gemensam bild av dem. Detta genom att s\u00f6ka efter bilder p\u00e5 internet av \u201driktiga\u201d personer som b\u00e4r dessa f\u00f6rnamn.<\/p>\n<p>\u2013 Om vi till exempel letar efter n\u00e5gon som heter Carina, s\u00e4ger Kerstin, s\u00e5 googlar vi och f\u00e5r fram en m\u00e4ngd foton p\u00e5 olika Carinor. Sedan v\u00e4ljer vi ut den som vi tycker ser mest intressant ut, och b\u00e4st motsvarar den Carina som finns i v\u00e5r ber\u00e4ttelse.<\/p>\n<p>Ibland kan det ocks\u00e5 h\u00e4nda att n\u00e5gon i f\u00f6rfattarnas bekantskapskrets f\u00e5r st\u00e5 som modell f\u00f6r en romankarakt\u00e4r. S\u00e5 \u00e4r exempelvis fallet med huvudpersonen Otto Wester. F\u00f6rebilden till honom var doktor Bo Evert Johansson, en gammal v\u00e4n till \u00c5ke. B\u00e5de Kerstin och \u00c5ke \u00e4r dock noga med att betona att det bara \u00e4r till det yttre som de verkliga personerna motsvarar ber\u00e4ttelsernas karakt\u00e4rer.<\/p>\n<p><strong>Inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt skiljer sig romanerna i Vidaholmstrilogin en hel del<\/strong> fr\u00e5n de svenska deckare som f\u00f6r n\u00e4rvarande \u00f6versk\u00f6ljer bokmarknaden. Milj\u00f6er, intriger och personer i Ryderstedts och Bjurhamns b\u00f6cker p\u00e5minner mer om verk av Maria Lang och Stieg Trenter \u00e4n Henning Mankell och H\u00e5kan Nesser.<\/p>\n<p>\u2013 Gemytet och humorn \u00e4r viktiga ingredienser f\u00f6r oss, s\u00e4ger \u00c5ke. Vi ser ingen anledning till att frossa i blod och realistiskt v\u00e5ld. D\u00e4remot \u00e4r de kulturella inslagen av stor betydelse.<\/p>\n<p>Sj\u00e4lv l\u00e4ser inte \u00c5ke mycket av det nya som skrivs inom deckargenren. Han f\u00f6redrar att ist\u00e4llet l\u00e4sa om sina favoriter Lang, Trenter och Folke Mellvig. Kerstin l\u00e4ser en hel del nya deckare men av de svenska vill hon bara framh\u00e5lla Annika Bryn. Engelsmannen Lee Child \u00e4r annars en av hennes stora favoriter.<\/p>\n<p><strong>P\u00e5 den avslutande fr\u00e5gan om vilka \u00f6den som i framtiden v\u00e4ntar Otto Wester \u00e4r de b\u00e5da f\u00f6rfattarna en smula f\u00f6rtegna.<\/strong> De antyder att han kanske kommer att f\u00e5 byta milj\u00f6, men f\u00f6rs\u00e4krar att han \u00e4ven forts\u00e4ttningsvis kommer att konfronteras med d\u00f6da kroppar. Det l\u00e5ter onekligen sp\u00e4nnande. Den som lever f\u00e5r se!<\/p>\n<p><em>Text och foto: Lars-Ove \u00d6stensson<\/em><\/p>\n<ul>\n<li>\n<h3>Litteratur<\/h3>\n<\/li>\n<li><strong>Skuggor fr\u00e5n det f\u00f6rflutna<\/strong><br \/>\nav \u00c5ke Bjurhamn och Kerstin Ryderstedt<br \/>\n<em>Vulkan<\/em><\/li>\n<\/ul>\n<p><em>L\u00c4NKAR<\/em><\/p>\n<p>Bokf\u00f6rlaget Vulkan <a title=\"Vulkan bokf\u00f6rlag\" href=\"http:\/\/www.vulkanmedia.se\/\" target=\"_blank\">hemsida<\/a><br \/>\nPusseldeckare i Maria Langs efterf\u00f6ljd recension Kultursidan.nu 12\/9 2011<\/p>\n<p>BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN <em><br \/>\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=\"Bildspel\" href=\"https:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/sets\/72157627527674077\/show\/\" target=\"_blank\">H\u00c4R<\/a><\/em><br \/>\n<object width=\"400\" height=\"300\"><param name=\"flashvars\" value=\"offsite=true&amp;lang=en-us&amp;page_show_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157627527674077%2Fshow%2F&amp;page_show_back_url=%2Fphotos%2Fkultursidan%2Fsets%2F72157627527674077%2F&amp;set_id=72157627527674077&amp;jump_to=\" \/><param name=\"movie\" value=\"https:\/\/www.flickr.com\/apps\/slideshow\/show.swf?v=1811922554\" \/><param name=\"allowFullScreen\" value=\"true\" \/><\/object><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>I somras kom tredje boken om polisen Otto Wester. F\u00f6rfattarduon kryddar mordg\u00e5torna med gemyt och humor enligt Maria Langs recept och delar skrivandet enligt Sj\u00f6wall-Wahl\u00f6\u00f6s. Sina karakt\u00e4rers yttre hittar de p\u00e5 internet.  <a class=\"continue-reading-link\" href=\"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=2238\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr; <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[64,7],"tags":[16],"class_list":["post-2238","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur-2","category-norrkoping","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2238","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2238"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2238\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2238"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2238"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2238"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}